Efterlängtad Västeråspremiär i augusti för Juliette Binoche, och precis som när det gällde den likaledes franskspråkiga "Änkan från Saint-Pierre" så är det Elektra som tar hit henne. Tur att vi inte är helt utlämnade åt SF/Sandrews/Maersk air-kartellen.

Originaltiteln har underrubriken "Ofullständiga berättelser från olika resor", och visst handlar det om ytterligare en "Short cuts"-variant. En märklig genre som egentligen bara har åstadkommit en fullträff ("Grand Canyon - som livet självt", som dessutom kom två år före Altmans halvmesyr), och vars filmer oftast bara lyckas skapa intresse i vissa enskilda delar.

I "Happiness" väntade man bara på nya Baker-scener, i "Sex lektioner i kärlek" väntade man bara på nya Quaid-scener, i "Magnolia" väntade man bara på nya Cruise-scener.

Och i "Kod okänd" väntar man bara på nya Binoche-scener. De gör onekligen filmen sevärd - Binoches gestaltning av en skådespelerska framför och bakom kameran ligger nästan på samma nivå som Meryl Streeps dito i "Den franske löjtnantens kvinna" - men är lika onekligen bortslösade. Det finns en tråd om mänsklighet någonstans, men den är absolut inte röd och absorberas nästan helt av en regi vars upphovsman antagligen betraktar sig själv som konstnärlig men som saknar fingertoppskänsla.

Det är knappt så att man vill ge honom credit för den ljuvliga, utdragna sekvensen med en halvklädd, helt tyst Binoche som står ensam i lägenheten och stryker tvätt. För samme regissör verkar ju sedan tro att lågt tempo och tystnad alltid är lika med en ljuvlig sekvens.

Vad halvklädd hade med saken att göra? Ingenting, jag vet inte ens om hon verkligen var halvklädd. Det var en ren andrahandsuppgift som jag lade in för att ni inte skulle ta miste på vilken scen det handlade om. Själv lägger jag aldrig märke till sådana saker.

Betyg: 2/5