Triangeldrama mellan pilotkompisar (Ben Affleck, Josh Hartnett) och sjuksköterska (Kate Beckinsale) mot bakgrund av andra världskriget och japanernas beryktade anfall 1941. Och det hela tar tre timmar, så kom ihåg att ta med proviant. Eller åtminstone något att äta.

Nalle Puh-parafraser åsido, skall man gå på "Pearl Harbor" så skall det vara av luftkonditioneringstekniska skäl. För det här är en kärlekshistoria som inte berör det minsta, trots att Beckinsale (en av det engelska aktrisundrets främsta företrädare) och den allt bättre Hartnett (uppryckningen i "Here on earth" och "Virgin suicides" var ingen tillfällighet) faktiskt lyckas göra många av de svåruttryckta, melodramatiska replikerna till sina egna.

Problemet är förstås Affleck som - jag skall linda in det så mycket som möjligt - alltid har varit rätt värdelös och som nu är sämre än någonsin. Han har, till skillnad från exempelvis Keanu Reeves som vi var inne på nyligen, inte heller någon form av utstrålning som kompensation för skådespelarmässiga brister, och skulle antagligen bara kunna fungera i rollen som bortklippt statist. Om ens det.

Man är så likgiltig inför Afflecks huvudfigur - och därmed inför berättelsen - att man under den estetiskt tilltalande titelattacken sitter och halvhåller på japanerna...bara för att deras bomber och torpeder ger så snygga explosioner. Och det kan rimligen inte vara meningen med en film som skildrar kriget i USA-perspektiv och som försöker spela på patriotiska trådar (vilket i sig inte behöver vara fel, att vi svenskar gärna raljerar över amerikanarnas patriotism beror nog mest på att vi vill slippa fråga oss själva om någon av oss skulle vara beredd att offra sitt liv för sitt land).

Medryckande blir det inte förrän under eftertexterna, då Tim McGraws skönsjungande hustru Faith Hill kommer in i leken. Som tur är hade man på grund av värmen hunnit växla från sin blåa Stetson av wool till sin vita Stetson av straw. Den senare är nämligen av cowboy-modell, och gör det lättare att tänka sig in i Tim McGraws...position.

Ja, hur det är att vara rik och populär alltså. Vad trodde ni att jag menade?

Betyg: 1/5