Skivan inleds med starka, statiska "Independent women part 1". Sedan händer det ingenting alls. Tiden står still. I alla fall vad det gäller elementet av statisk rytm, avseende melodier så innehåller även följande låten "Survivor" en godkänd refräng, därefter så saknas dock melodier i alltför hög utsträckning.

Jag vet inte vad Destiny´s child och deras frontdam Beyonce vill uppnå genom denna brist på variation, om det ens är medvetna om den. Visst, jag hade inte väntat mig att de skulle kunna nå upp till den nivå som till exempel TLC visade upp på deras tredje skiva "Fanmail", men visst hyste jag hopp om att en grupp som Destiny´s child skulle kunna hålla för ett helt album och att de skulle växa med uppgiften och framgången som deras tidigare album och singlar skapat. Detta är icke fallet, utan tvärtom. Gruppen har alltför bråttom, både vad det gäller att släppa album, singlar och videos, samt marknadsföra sig själva, så att på vägen tappar de bort allt vad melodier heter. Skivan innehåller knappt några låtar utan ett påfrestande drum-beat, jag ställer mig frågande till varför gruppen aldrig vågar sänka tempot och bjuda på en låt utan detta komp. Det närmaste gruppen kommer lugn är en halvlunkande fortsättning av inledningsspåret, döpt till "Independent women part 2". Förlåt, jag bortsåg från pekoralet "My heart still beats" och följande "Emotion" och "Brown eyes", där slipper vi samplade trumljud och bjuds i stället på några stillsama låtar a la Vanessa Williams, som sköter denna uppgift avsevärt bättre. Mot slutet ställs även höga krav på lyssnarens tålamod, då ett själlöst gospel-medley ljuder ur högtalarna.

I stället för att köpa denna skiva i julklapp eller present till barnen så rekommenderas Lucy Pearls skiva, TLC:s "Fanmail", eller att du höjer ljudet på din hyrda widescreen-TV när ZTV spelar någon singel med Destiny´s child.

Om du däremot läser detta som en ung upprorig tonåring, som i nästa val kommer att få rösta för första gången, då kan jag glatt delge att det var lika mycket girl-power hos en brittisk grupp under andra hälften av nittiotalet som det är hos Destiny´s child. Båda grupperna är garanterat befriade från några "motherfuckers" eller "xxx´s", det får de stora stygga grupperna ägna sig åt.

Betyg: 1/5