Hos tandläkaren.
 
 

1 Välkommen herr Andersson, sätt er ned…

2 Tack… var är doktor Kvist?

1 Doktor Kvist är sjukskriven. Jag tar hennes patienter.

2 Åh… jag har lite lätt tandläkarskräck förstår ni.

1 Visst, jag har patientskräck – vi ska nog komma överens… luta er tillbaka ni.

2 Förlåt men… doktor Kvist och jag brukar alltid samtala ett tag först för att lugna nerverna.

1 Jag är tvärlugn, lägg er i stolen nu.

2 Nej, mina nerver alltså … det är jag som är nervös.

1 Då borde ni faktiskt ha krökat lite innan ni gick hit. Det gör jag alltid…

2 Men… man kan väl för tusan inte vara på lyset när man går till tandläkaren!? Det ingår väl i ert jobb att…

1 Tyvärr – har inte tid. Men jag kan ju alltid dopa upp dig duktigt….

2 Menar ni lugnande medel?

1 Till kålrotsstadiet om du vill.

2 Jag tror nog inte att jag gillar er attityd.

1 Fundera på det ett tag då så går jag och tar en kaffe så länge.

2 Men…!?

1 Och skulle andan falla på så ligger alla prylar och manicker på det där lilla bordet… halva taxan om du gör’et själv.

2 Men jag kan inget om tänder! Jag är ju civilekonom!

1 Äsch, det är pisslätt… börja med att rabbla lite siffror, och låt allvarlig på rösten. Typ ”Hm… en tretolva i övre femsexan… ujujuj…”

2 Vad betyder det då?

1 ”Jäklar vad många gaddar, när ska vi fika, syster?”. Sen pumpar du in lite bedövningsmedel här å var… å petar med den här vassa mojängen där du kommer åt, och säger ”Känns det bedövat här? Nähä, här då? Nähä…” Sen är det bara att borra allt vad tygen håller…

2 Ah, okej… oj vad klockan är mycket… jag får nog återkomma i morgon.

1 Visst visst, gissa om jag har hört den förr… tänk inte på mig och min hungriga familj ni… åk hem bara.

2 Barn?

1 Åtta stycken… äter som hästar. När jag har råd att köpa mat alltså…

2 Suck… okej då… men bara en liten undersökning. Inga borrar, hör ni det!?

1 Visst. Då kör vi… gapa stort, ser prima ut, varsågod och skölj – trehundraåttti spänn, betala i kassan.