Denna insändare skrivs med anledning av det stora moraliska stöd som de strejkande bussförarna uppenbarligen åtnjuter hos det svenska folket. Vi som skriver är en långt mer förfördelad grupp i det offentliga samhällets tjänst; TV-pejlarna som gick ut i strejk augusti -91 och som fortfarande väntar på ett bud från vår arbetsgivare. Av de fem huvudkraven i vårt strejkmanifest har hittills endast ett uppfyllts – avdragsgilla tjänstegem. Således återstår fyra tunga punkter: tjänstevapen, straffrättslig immunitet, uniform med ridstövlar och en tuff logo.

Något som allmänheten förefaller totalt omedveten om är hur viktig vår verksamhet är för kvalitén på det statsfinansierade programutbudet. Enligt vår egen slumpgenererade statistik har antalet olicensierade TV-innehav ökat lavinartat från 15.6% i februari 1993 till 15.8% i januari 1999, förutsatt att varje hushåll köper sju nya TV-apparater per säsong. Det statliga inkomstbortfall som detta härvidlag medfört har framtvingat stora nedskärningar i programbudgeten. Mest anmärkningsvärt är att samtliga barnprogram har bytts ut mot dubbade piratkopior. Björne, för att nämna ett exempel, heter i själva verket Dubcek och är en polsk riesenschnauzer. Vidare är alla programledare egentligen Sverker Olofsson med olika frisyrer, vilket är helt uppenbart om man sitter nog nära tv-skärmen tillräckligt länge.

Många hävdar att dessa påståenden liknar paranoida tjacknojor som egentligen har sin orsak i att vi målar våra strejkplakat med vattenbeständig färg i små, dåligt ventilerade utrymmen.
Till dom säger vi: ät pejlingsantenn – vi vet var era paraboler står.