1 Har du sett Jonas?

2 Öh… näe, inte på ett tag nu hörru…

1 Men han var ju här med dig alldeles nyss?

2 Jo… jag såg honom här någonstans bland löven någon gång förut…

1 Gudars Marcus, du kan väl inte ha tappat bort din egen son i din egen trädgård?

2 Näe inte har jag tappat bort honom inte… möjligtvis krattat över honom.

1 Krattat över!? Är du inte klok!?

2 Fast han är fasligt liten, det måste du hålla med om. Hupp, nämen här är han ju! Jösses vad lövig och dan…

1 Bravo Marcus. Kom in nu, det är matdags.

2 Okelidokeli, upp och hoppa Jonas… och spotta ut dom där löven hörru. Vad blir det för mat förresten
stumpan?

1 Sellerisoppa.

2 Urk… jag menar… oj, vad jättesynd att jag inte kan äta det.

1 Nehej, och varför då?

2. Öh… för att jag hungerstrejkar såklart. Nämen, svalde du löven din lille knäppunge?

1 Hungerstrejkar? Men du åt ju tolv pannbiffar till lunch!?

2 Jaha, men jag är ju ortodox tulipan och då får man förstås inte äta sellerisoppa alls. Pannbiff däremot, och köttbullar får man äta vagnslaster av… och stekt lök och potatismos.

1 Jaså, där ser man. Så då kanske herrn vill att jag ska gå in och steka lite köttbullar åt honom då?

2 Ja tack, det vore absolut mer religiöst korrekt av dig.

1 Med stekt lök och potatismos också då förstås…

2 Javisst, annars hamnar jag nog i helskotta fortare än kvickt. Ät inte mer löv nu Jonas.