Resan till San Michele
 |
|||
| Resan upp till byn gick på vindlade serpentinvägar i en specialbyggd kortbuss som klarar kurvorna. Bostaden bestod av pentry sovrum och en stor ateljé med terrass utanför och den svindlande utsikten över Neapelgolfen som avslöjades när vi morgonfikade i den ljumma oktobermorgonen. San Michele är en stor anläggning men stipendie lägenheterna ligger helt avskiljda från museet och tur är det, för en sådan tillströmning av besökare som det var, är det svårt att föreställa sej. Det enda svenska statliga museum som inte behöver bidrag. |
|
 |
|
 Vi satte oss och ritade en stund efter badet.
Första dagen ville jag bada, så Karin tog mej med till Azurgrottan, en riktig turistfälla, där turisterna roddes in på löpande band. Roddaren tiggde pengar hela tiden fast man redan erlagt avgift för att ros in. Det känns lite konstigt för en nordbo med en så stenhårt kommersialiserad naturupplevelse men visst var det blåa ljuset i grottan märkvärdigt. Badet i närheten var en stege ner från klipporna. Och där var de lokala badnymferna samlade.
Andra dagen skulle storasyster måla. Så jag drog ut på egen hand och tog den linbana som gick upp från byn upp till den bergskam som delar Capri i två delar. Fantastisk utsikt och en luftfuktighet som gjorde så att allt land verkade sväva i luften. Promenerade hem och kom då in på den väg som heter Axel Munthes väg En annan dag tittade jag på Hadrianus palats. En utav många villor som han lät bygga på Capri. Härifrån styrdes det Romerska riket under flera decennier. |
