 |
  |
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
 |
 |
| Den vise Solon De talade om krig mot överklassen. Både folket och aristokraterna letade efter en lämplig ledare. Både vände sig slutligen till samma man: Solon. Aristokraterna valde honom för att han var av den klass och köpmansson och förstod sig på pengar och affärer. Folket valde homon för att han var en vis man, en diktare som sjöng ut mot orättvisan och girighet. Båda parter var övertygade om att han skulle stå på deras sida, och både erbjöd honom att bli tyrann i Athen. Athenarna hade tur, Solon hade med egna ögon sett hur inbördeskrigen förstörde städer. Han förklarade att han ville vara tyrann och inte välja sida. Ifall han inte kunde samarbeta med både parter ville han inte samarbeta med någon. Om han överhuvudtaget skulle bli styresman måste man lova att lyda de lagar han stiftade, vare sig man gillade dem eller inte. De både sidornas talesmän accepterade hans villkor. I sitt första dekret befriade Solon de bönder som hade sålts som slavar och förbjöd försäljning av medborgare för gäld. Han begränsade den landareal en enskild person fick äga, så att storgodsägarna måste sluta upp med att lägga under sig småbruk. Så avskaffade han Drakons lagar och skrev nya lagtavlor för folket. När hans lagar offentliggjordes (först på trätavlor) var det ingen som opponerade sig. Lagarna var humana och rättvisa. De föreskrev ett fyrahundramannaråd som skulle styra staden och övervaka rättskipningen. Varje medborgare kunde väljas till medlem av detta råd och alla hade rösträtt. |
