UPPSALA UNIVERSITET
Statsvetenskapliga institutionen
Självständigt arbete B
Höstterminen 1995

Författare: Johanna Nählinder
Handledare: Anders Lindbom

INNEHÅLL:
1 INLEDNING
1.1 SYFTE
1.2 AVGRÄNSNINGAR
1.3 METOD
1.4 MATERIAL
2 1.4.1 Buchanans teori

2 MODIFIERING AV BUCHANANS TEORI
2.1 FÖRDELNINGSARGUMENTET
2.2 KULTURARGUMENTET
2.3 SJÄLVFÖRSVARSARGUMENTET
2.4 RÄTTFÄRDIGANDEARGUMENTET

3 KONKRETA FRÅGESTÄLLNINGAR
3.1 RÄTTFÄRDIGHETSARGUMENTET
3.2 KULTURARGUMENTET

4 RÄTTFÄRDIGHETSARGUMENTET
4.1 ÄR SAMERNA ETT "FOLK"?
4.1.1 folk eller folkgrupp
4.1.1.1 folk eller minoritet - artikel ett eller tjugosju
4.1.1.2 "Urbefolkning" - till intet förpliktande
4.1.1.3 Buchanans definition är inte folkrättslig
4.1.2 Vem är same ?
4.1.2.1 Den allmänna omätbara definitionen
4.1.2.2 Definitionen på same i sametingslagen
4.1.2.3 Samebymedlem - same med samiska rättigheter
4.2 FINNS DET ETT SAMISKT TERRITORIUM?
4.2.1 Territorium
4.2.2 Skattefjällsmålet
4.2.3 Suveränitet och äganderätt
4.3 HAR SAMERNA BLIVIT FRÅNTAGNA DETTA TERRITORIUM?
4.4 HÄRSTAMMAR SAMERNA OTVETYDIGT FRÅN DEM SOM FRÅNTOGS TERRITORIET?

5 KULTURARGUMENTET
5.1 VAD ÄR SAMISK KULTUR?
5.2. ÄR KULTUREN (SAMISKAN) HOTAD?
5.3 VILKA SÄTT FINNS DET ATT SKYDDA KULTUREN (SAMISKAN)?
5.3.1 Sameting
5.3.2 Särlagstiftning
5.3.3 Språklagstiftning
5.3.4 Regionalpolitiska åtgärder
5.3.5 Utbildning
5.3.6 Språkvård
5.3.7 Forskningsstöd
5.4 HAR SÄTTEN ATT SKYDDA KULTUREN (SAMISKAN) GENOMFÖRTS?
5.4.1 Sametinget - en myndighet
5.4.2 Ingen språklagstiftning utan språkvård i sametingets regi
5.4.3 Samernas ställning
5.5 BEROR DETTA PÅ OTILLGÄNGLIGHET ELLER INADEKVANS?
5.5.1 Samernas ställning - statens skyldigheter och möjligheter
5.5.2 Samisk språklagstiftning

6SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER
6.1 RÄTTFÄRDIGANDEARGUMENTET
6.1.1 Samerna är ett folk
6.1.2 Samerna härstammar från dem som blev fråntagna området
6.1.3 Samerna saknar territorium
6.2 KULTURARGUMENTET
6.2.1 Det första kriteriet - kulturen är hotad
6.2.2 Det andra kriteriet - alla sätt är inte prövade
6.2.2.1 Sju sätt att skydda kulturen
6.2.2.2 De sju sätten att skydda kulturen har inte genomförts
6.2.2.3 Detta beror på otillgänglighet
6.2.3 Det femte kriteriet - samerna har inget territorium

6.3 BUCHANANS TEORI OCH SLUTSATS
6.3.1 Om Buchanans teori
6.3.2 Slutsats

7REFERENSER

8BILAGOR
8.1 BILAGA 1: UPPSATSENS UPPLÄGGNING
8.2 BILAGA 2: SKATTEFJÄLLSMÅLET
8.3 BILAGA 3: KULTURDEFINITIONER
8.4 BILAGA 4: FAKTORER SOM PÅVERKAR SPRÅKET

Mitt huvudsyfte är att undersöka om samerna har moralisk rätt att kräva att bli mer positivt särbehandlade än vad de blir idag. För att besvara detta har jag formulerat ett antal frågor,* som jag har tagit från Buchanans secessionsteori sedan jag modifierat och konkretiserat den. Jag anser att min modifierade variant täcker de områden där samerna kan ha moralisk rätt till positiv särbehandling.

Mitt bisyfte är att se om Buchanans secessionsteori är tillämpbar på samerna i denna form, trots att den inte är avsedd för att användas på detta sätt.

Uppsatsen är till sin karaktär översiktlig, och det är också poängen med den. Jag har försökt få ett perspektiv på samefrågan genom att applicera en teori som normalt sett inte skulle användas på detta slag av folkgrupp. För att överhuvudtaget kunna göra detta har jag varit tvungen att begränsa mig på två punkter: dels genom att minimera antalet argument och dels genom att beskriva dem endast ytligt. Det finns naturligtvis andra intressanta frågor som hör intimt samman med dem jag valt att ta upp, men för att ge uppsatsen en viss stringens har jag sett mig tvungen att utelämna dem.

Jag har begränsat mig till svenska samer, även om samerna i Norge, Finland, Sverige och Ryssland ser sig själva som ett folk. Hädanefter, om inget annat särskilt anges, avser jag med samer svenska samer. Buchanans teori har jag avgränsat till endast de giltiga proargumenten, och dessa avgränsar jag vidare sedan jag beskrivit och ordnat dem. Uppsatsen kan tyvärr inte ges en klar avgränsning i tid, däremot är målsättningen att behandla svenska samer av idag.

Första delen av min uppsats används till att utveckla metoden och avgränsa ämnet. Stor vikt har lagts vid att definiera nyckelbegrepp.

Buchanans argument är inte konkreta eftersom det inte i första hand är Buchanans avsikt att man ska applicera teorin. Jag börjar därför med att kort beskriva och konkretisera Buchanans giltiga proargument - den delen av hans teori jag arbetar med. Därefter ordnar jag de konkretiserade argumenten in-bördes och väljer ut vilka av dessa fyra argument som är lämpliga att pröva på samerna. Efter detta, bland annat med hjälp av de exempel Buchanan tar upp i sin bok, konkretiserar jag frågor för att pröva de utvalda argumentens giltighet. Slutligen tillämpar jag frågorna på samerna. Detta representeras grafiskt i bilaga 1, "uppsatsens uppläggning".

I min uppsats har jag använt mig av flera typer av material. Jag har, för teori-avsnitten, använt mig av Buchanans bok "Secession". För tillämpningen har jag använt mig av riksdagstryck, definitionsordböcker och material om samerna.

År 1992 kom den så kallade samepropositionen, proposition 1992/93:32, som förändrade samernas situation, och det är den som i fortsättningen avses med "propositionen". Förarbetena består bland annat av en underlagsrapport, ett delbetänkande, ett slutbetänkande och ett huvudbetänkande som jag har an-vänt mig mycket av. Jag har haft stor nytta av Hugh Beachs artikel om samerna ur "Polar Peoples", men även andra källor har begagnats.

Buchanans teori om secession, separatistgruppers moraliska rätt att avskilja sig, består av flera delar. Jag har valt att ta fasta på en liten del av hans teori, nämligen de argument en separatistgrupp kan använda sig av för att få mora-lisk rätt till att avskilja sig från en bestående stat. Dessa kallar jag pro-argument. Av proargumenten urskiljer Buchanan fyra argument som giltiga, det vill säga argument som håller logiskt. Det är dessa argument jag har valt att pröva i denna uppsats. Ordet argument har i denna uppsats används i betydelsen "villkor som måste vara uppfyllda för att grupp som vill avskilja sig från en bestående stat ska ha rätt till secession." Teorin rör folks moraliska, och inte juridiska, rätt till secession. Ett av de syften Buchanan hade med sin teori var att rätten till secession skulle kunna skrivas in i grundlagen.

Argumentets styrka ligger i att en grupp som är utsatt för diskriminerande fördelningspolitik alltid har en stark prima facie-rätt till secession. Om statens fördelningspolitik är metodiskt diskriminerande ogiltigförklaras statens krav på det område folket bebor.

Fördelningspolitiska argumentets omfattning och vaghet gör att jag väljer att inte vidare ta upp det. Till viss del tangerar det fördelningspolitiska argumen-tet de andra argumenten, och jag kommer istället att återknyta kort till detta i min sammanfattning.

Argumentet ska tillämpas då alla andra sätt att skydda kulturen är uttömda. Buchanan säger att hur stor energi vi ska lägga ner på att skydda kulturen beror på hur värdefull den är. Graden av värde ges av den glädje kulturen ger sina egna och andra som berörs av den. Buchanan ställer upp fem kriterier som måste vara uppfyllda för att argumentet ska vara giltigt.

(1) Kulturen måste vara hotad.
(2) Sätt att skydda kulturen som är mindre destruktiva än secession måste vara otillgängliga eller inadekvata.
(3) Kulturen måste uppfylla minimala rättvisekrav.
(4) Folket får inte lov att söka självständighet i avsikt att etablera en icke liberal stat.
(5) Varken staten eller någon tredje part får ha valida krav på territoriet.

Då det finns andra sätt som är mindre drastiska än secession att skydda kulturen, är detta ett av de svagare giltiga argumenten. Andra sätt att skydda kulturen måste prövas innan secession övervägs. Exempel på detta är speci-ella äganderättslagar, minoritetsspråkslagstiftning och gruppveto. Om detta inte fungerar (det vill säga om sättet är inadekvat), eller om staten vägrar att prova dem (det vill säga om sättet är otillgängligt), kan secession anses vara moraliskt befogat.

Kulturargumentet kommer jag att ta upp, men dess tredje och fjärde kriterium förutsätter ett konkret scenario till secession eftersom de förutsätter att det går att förutse separatisternas idéer om den nya staten. Dessa är onödiga att pröva då de hamnar utanför frågeställningen.

Argumentet ska tillämpas då folket är utsatt för ett angrepp som kan ha död-lig utgång. Till skillnad från kulturargumentet hänför sig detta till rätten för ett folk att försvara sig mot ett dödligt angrepp. Dock får man inte använda sig av mer våld än vad som behövs för att avvärja hotet, inte heller får attack-en man försvarar sig mot vara framprovocerad av de attackerade. I rätten till självförsvar ingår även att man har rätt att använda våld mot en tredje part om det är nödvändigt för att skydda sig mot ett dödligt angrepp från angriparen.

Argumentets styrka ligger i att det till skillnad från kulturargumentet är ett tvingande argument under vissa omständigheter. I och med attacken blir de eventuella moraliska krav den anfallande staten haft på de anfallnas territo-rium helt och hållet ogiltigförklarade. Självförsvarsargumentet är alltså ett smalare argument än kulturargumentet. Jag väljer att inte ta upp självför-svarsargumentet, då man minst måste uppfylla kulturargumentet för att det ska vara giltigt. (Självförsvarsargumentet implicerar att vi tar bort de kultur-bärande individerna, medan kulturargumentet endast implicerar kulturen, inte individerna).

(1) Ett folk som självt blivit fråntaget sitt område har en stark rätt till secession.
(2) Ett folk som otvetydigt härstammar från dem som tidigare fråntagits sitt område har en stark rätt till secession.
(3) Om gruppen inte otvetydligt härstammar från folket som ursprungligen fråntogs området är secession tveksam.
(4) Om den ursprungliga gruppen som fråntogs området inte hade klar, otvetydig rätt till området är rätten till secession tveksam.

Argumentets styrka ligger i att det moraliskt intuitivt kan ses som en rätt att ta tillbaka rättmätig egendom. Buchanan tillägger att även om man uppfyller det här argumentet behöver den moraliska rätten inte alltid vara så stark att den bör utnyttjas. Argumentet är ofta en förutsättning för att kultur-argumentet och fördelningsargumentet ska vara giltigt.

Fördelningsargumentet och självförsvarsargumentet kräver alltså inte territo-rium. Kulturargumentet kräver ett eget territorium och rättfärdigande-argumentet i princip likaså - det viktiga undantaget är det tredje och fjärde scenariet.

Med andra ord, om samerna saknar giltigt krav till territorium, faller kultur-argumentet och delvis också rättfärdigandeargumentet. Jag ser det därför som relevant att ta upp rätten till territorium.

I föregående kapitel modifierade jag teorin och valde ut två argument att pröva, nämligen rättfärdigandeargumentet och kulturargumentet. I detta kapitel konkretiserar jag frågeställningar för att kunna besvara mina frågor.
3.1 Rättfärdighetsargumentet
Under detta argument har jag främst koncentrerat mig på de fyra scenarierna (se 2.4) för att se till vilket av dessa samerna kan räknas. Om samerna passar in i något av de två första scenarierna har de en starkare moralisk rätt till se-cession än om de passar in i något av de två senare.

Frågorna att ställa i detta fall blir:
- Är samerna ett folk? (se 4.1)
- Finns det ett samiskt territorium? (se 4.2)
- Har samerna blivit fråntagna detta territorium? (se 4.3)
- Härstammar samerna otvetydigt från dem som fråntogs territoriet? (se 4.4)

Under detta argument har jag koncentrerat mig på tre av de totalt fem kriterier (se 2.2) för hotad kultur som Buchanan har satt upp som relevanta för argumentets giltighet. Det femte kriteriet anser jag redan vara besvarat under rättfärdigandeargumentet och knyter an till det först i sammanfatt-ningen.
(1) Kulturen måste vara hotad.
(2) Sätt att skydda kulturen som är mindre destruktiva än secession måste vara otillgängliga eller inadekvata.
(5) Varken staten eller någon tredje part får ha valida krav på territoriet.

Frågorna att ställa blir för det första kriteriet:
- Vad är samisk kultur? (se 5.1)
- Är kulturen hotad enligt 5.1? (se 5.2)

Frågeställningarna ovan kan besvaras på två olika sätt. Buchanan föreslår fyra frågor som han själv uttrycker tveksamhet inför. *Jag har istället valt en annan uppläggning för att få en helhetsbild av samernas situation.

För det andra kriteriet blir frågeställningarna:
- Vilka sätt finns det att skydda kulturen? (se 5.3)
- Har sätten att skydda kulturen genomförts? (se 5.4)
- Om inte, beror detta på otillgänglighet eller inadekvans? (se 5.5)

Redan på sjuttiotalet fastslogs att samer är en etnisk minoritet i Sverige, som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en särställning

I debatten bollar man med fyra olika begrepp med något olika innebörd, nämligen folk, folkgrupp, /etnisk/ minoritet och ursprungsbefolkning.

Ursprungsbefolkning Inte ursprungsbefolkning "Folk" enligt folkrätten "Minoritet" enligt folkrätten Samerna

Figur 1: "Folkgrupp". Folkgrupp är ett allmänt samlingsbegrepp som bland annat omfattar "folk", "minoritet" och "ursprungsbefolkning". Samerna är en ursprungsbefolkning som är en minoritet, det vill säga lyder under artikel 27.

Begreppet "folk" definieras i folkrättslig betydelse i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som även antagits av Sverige. Skulle man erkänna samerna som "folk" skulle man vara tvungen att ge samerna rätt till självbestämmande.

Sverige anser, liksom Norge, inte att samerna faller under artikel 1, utan snarare under artikel 27 (samma konvention) som behandlar minoritets-grupper. Denna artikel 27 tolkas i propositionen som att den syftar till att ge ett skydd för rätten till ett eget kulturliv. Kulturliv ges en extensiv tolkning så att även rennäringen räknas dit.

"Folk" definieras inte i FN-stadgan, men innebörden har utvecklats genom praxis. Denna praxis säger att den folkgrupp som lever på ett område som är geografiskt skilt från resten av staten och som dessutom har en annan kultur har rätt till självbestämmande (och definieras således som ett folk). Denna praxis är härledd ur artikel 1.2 FN-stadgan.

Urbefolkningar är ibland minoriteter, ibland inte. Det finns ingen helt veder-tagen definition. En allmän definition är att det ska vara en folkgrupp som bebott området under en längre tid och har en långvarig och fast anknytning till detta, vilket samerna kan sägas uppfylla. Det finns ytterligare två defini-tioner, en svårtolkad från ILO-konvention 107 från 1957 och en under ut-arbetande i FNs arbetsgrupp för urbefolkningsfrågor. Till syvende och sidst medför dock definitionen av urbefolkning inga rättsverkningar, till skillnad från definitionerna av "folk" och "minoritet" .

Buchanan förordar en annan definition än den folkrättsliga i sin teori: han säger att det ska vara en distinkt etnisk grupp som kan identifieras genom ett gemensamt språk, gemensamma traditioner och gemensam kultur. Denna definition kan samerna sägas uppfylla. De teoretiska resonemangen som visar detta kommer först senare i uppsatsen.

Följaktligen är samerna ett folk i Buchanans definition av ordet, däremot inte i folkrättslig betydelse, där de är en minoritet.

Sammanlagt finns det i Norge, Sverige, Finland och Ryssland 57 700 samer och 17 000 av dessa är svenska medborgare Siffran är osäker, och antalet samer är beroende på vilken definition man använder och hur högt värderad etniciteten är.

Uppskattningen av antalet svenska samer kommer från en beräkning i början av 1970-talet där man grundat sig på renlängder 1965 - 1971 och därmed beräknat antalet samer som utövade sin renskötselrätt, ungefär 2 500 stycken. Detta har man sedan kompletterat med uppgifter från församlingsböcker

Det är anmärkningsvärt att man inte har gjort någon senare undersökning. Detta är en operationell definition. Det finns många, men ingen allmänt er-känd definition på samer. Jag väljer här att ge exempel på tre andra definitioner.

Den allmänna definitionen på same är att den är same som har samiska som modersmål eller uppfattar sig själv som same. Det är dock svårt att göra ex-akta mätningar med denna definition som grund.

Definitionen består av ett subjektivt kriterium - att man ska känna sig som same och ett objektivt kriterium - att man själv, ens föräldrar eller ens mor- eller farföräldrar talat samiska hemma eller att föräldrarna är upptagna i de samiska röstlängden. Enligt Sametinget i Kiruna, fanns det i senaste same-tingsvalet (16 maj 1993 enligt samepropositionen sidan 2) 5.390 registrerade varav 3.865 röstande som fått sina röster godkända.

En tredje definition på same är att den är same som är medlem i en sameby. Denna definition är kontroversiell, men jag vill trots allt nämna det här, då samiska rättigheter får utövas endast av den som är medlem i en sameby. Dessas medlemsantal är starkt begränsat - det rör sig i Sverige om runt 900 personer som är aktivt renskötande. Övriga samer får inte utöva särskilda rättigheter.

Den går följaktligen att avgränsa gruppen samer. Det finns olika sätt att av-gränsa på, och beroende på vilket sätt vi väljer blir den avgränsade gruppen större eller mindre.

Det engelska ordet territory har en vidare betydelse än svenskans territorium.

Jag har tagit fasta på tre betydelser, dels en allmän och dels två specifik bety-delse.

En allmän betydelse är /land/område.

Man kan, mer specifikt, definiera territorium som den del av jorden som är under en suverän stats rättskipning. Begreppet territorium skulle alltså då vara direkt kopplat till staten. Tidigt ersatte man en tilldelad äganderätt med en preskriptiv rätt genom att identifiera en särskilt trakt med de urminnes sedvanor hos det folk som bor där och dess språk, ras, vanor eller släktskap. Samerna skulle enligt denna definition sakna territorium eftersom de aldrig ägde sitt bosättningsområde och det i sin tur aldrig blev en stat.

Det finns en tredje, amerikansk betydelse av ordet territory som område som inte är en stat eftersom det inte har de rättigheter som tillfaller en sådan .

Det är tveksamt hur Buchanan definierar territorium. Jag har i det följande valt att bygga vidare på den definition som presenterats i a dictionary of thought. Jag återknyter i sammanfattningen till vad det skulle innebära att definiera territorium på ett annat sätt.

Frågan om de rättsliga grunderna till att staten har äganderätt till fjäll-markerna är en av de frågor som klargjordes i det så kallade Skattefjälls-målet. En kort sammanfattning av domslutet återfinns som bilaga 2.

Högsta Domstolen kom fram till att även nomader (som samer) kan/kunde förvärva äganderätt till herrelös mark utan att behöva uppodla det, men då måste området vara avgränsat, bruket vara intensivt och stadigvarande samt väsentligt ostört av utomstående. Detta uppfyllde inte samerna just i det specifika området Skattefjällen.

Samisk bruksrätt är alltså mindre skyddad än äganderätten. Det finns i sam-manhanget två begrepp som är väsentliga: äganderätt och suveränitet. Vad gäller suveränitet skiljer man på extern (en stats självständighet och oavhäng-ighet i förhållande till andra stater) och intern suveränitet (dess maktmonopol inom det egna territoriet).

Det är den inre suveräniteten som är intressant här: svenska staten har makt-monopol över det som är inom statens gränser, och har alltså en annan rätt än äganderätt. Staten har, vad gäller samerna, äganderätt även i områden där samerna har bruksrätt.

Samerna har inte äganderätt till Skattefjällen, men de kan ha äganderätt oi andra områden, men detta är inte prövat.

För att återknyta till definitionen har samerna urminneshävd som mani-festeras i bruksrättigheter. Bruksrättigheterna begränsas dock till det som har med renskötsel att göra, vilket av kritikerna anses som anmärkningsvärt då urminneshävd varken i praxis eller i lagens bokstav begränsats på detta sätt i andra fall. Denna bruksrätt är inte i dags dato äganderätt och denna ägande-rätt har aldrig blivit preskriptiv.

Det bör särskilt poängteras att Skattefjällsmålet gällde en liten del av samer-nas bosättningsområde. En doktorsavhandling som är skriven senare under-söker samernas äganderätt på andra områden och kommer till andra slutsat-ser, men detta har aldrig prövats inför domstol.

Det är svårt att tala om territoriet som fråntaget. Då bruksrätten aldrig har blivit manifesterad i äganderätt och följaktligen aldrig i ett territorium som ju måste vara suveränt, kan de inte ha blivit fråntagna ett territorium.

Det är inte samma individer som fråntogs området som bor där nu. Men ing-enstans i litteraturen finns det hävdat att det skulle finnas några tveksamheter om att dagens samer inte skulle härstamma från 1789 års samer. Det står på upprepade ställen att samerna har funnits i Norden mycket länge, till och med kan hävdas att samerna bott som fullt utvecklad etnisk grupp på området tidigare än någon kan minnas

Buchanan säger att vi ska värdera kulturen efter det goda den skänker sina medlemmar och dem som är utanförstående. Det är slående att ingenstans i propositionen tar man upp det goda den samiska kulturen skänker samerna, utan man säger att det samiska är värt att bevaras som en del av det svenska kulturarvet.

Inför samepropositionen gjordes en utredning vars syfte var att visa om samiskan var hotad. I min uppläggning har jag valt att i detta stycke utgå från situationen som rådde före propositionen för att sedan se vilken politisk vilja det fanns att förändra för samerna.

Processen som leder fram till att ett språk försvinner kallas språkbytes-processen. Hur långt språket har kommit i denna process är beroende på ett flertal faktorer, uppdelade på tre nivåer; samhällsnivån, gruppnivån och in-dividnivån. Dessa tre nivåer påverkar även varandra internt: samhällsnivån styr gruppnivån som styr individnivån, men det är på individnivå själva språkbytet sker. Individen har ett val att bevara sitt språk, även om stödet utifrån kan vara större eller mindre.

Den slutsats forskarna drar är att samerna befinner sig i en långt framskriden språkbytesprocess - det samiska språket är hotat.

En systematisk genomgång av faktorerna har jag lagt som bilaga 4.

Här nedan presenterar jag det framtidsperspektiv språkutredarna i SOU 1990:84 såg som gynnsamt för att hejda språkbytesprocessen och hur mycket av detta som utredningen och senare propositionen har tagit fasta på.

Sametinget skulle vara ett sätt att förbättra samernas legal-politiska ställning, då det skulle ge en ökad autonomi till samerna. Autonomi till samerna skulle innebära ett självbestämmande som överlät beslutanderätt i samiska angelä-genheter på alla nivåer till helt samiska institutioner.

En mer pluralistisk inställning hos svenskarna skulle kunna skapas genom en samisk särlagstiftning. Denna måste kombineras med upplysningsverksamhet hos svenskar, så att tillämpningen av en sådan lag skulle bli möjlig. Detta skulle vara ett sätt att påverka majoritetssamhällets ideologi.

Att i någon form och i någon omfattning ge samerna rätt att i officiella sam-manhang få använda sig av samiska samt ha text på samiska och svenska på skyltar i det samiska bosättningsområdet. Detta skulle förbättra samiskans status.

Att underlätta för fler samer att skaffa sig inkomstmöjligheter inom bosätt-ningsområdet skulle stärka språket genom att minska utflyttningen. Detta skulle påverka de demografiska faktorerna positivt. Dessa satsningar bör helst ske där samiskan är som starkast sen förut, och Kiruna pekas ut som lämp-ligt. Detta skulle påverka de ekonomiska förhållandena.

Genom att skapa ett heltäckande samiskt alternativ till den svenska skol-gången upp till universitetsnivå, och stärka samiskan bland de barn som går i svenska skolor, hoppas man kunna hindra språkdöden. Dessutom skulle man ha undervisning på och i samiska på vuxen- utbildningsstadier

En vidare standardisering ses som väsentlig för att språket ska kunna använ-das i officiella sammanhang. Detta skulle dessutom ha en samlande effekt. Man står emellertid vid hanteringen av dialekterna inför ett val: att skapa en standardsamiska eller flera stödja små samiska språk. Det första skulle stärka språkets ställning.

Genom att uppmuntra forskningen kring det samiska förstärker man det samiskas identitet.

Utredarnas förslag förbättrar faktorerna legal-politiska förhållanden, majori-tetssamhällets ideologi, språklagstiftning och språkförhållanden och institutioner.

Propositionens tre förslag, som jag anser kan kopplas direkt till språkutredar-nas förslag gällde sametinget, språklagstiftningen och samernas ställning.

Då samerna, till skillnad från de flesta etniska minoritetsgrupper, inte kan få stöd från något ställe där de är i majoritet, ska en officiell samisk institution skapas, som ger betydande inflytande i frågor som rör den samiska kulturen och de samiska näringarna. Denna institution är alltså sametinget.

Sametinget är utformat som en myndighet. Det ska fördela statens bidrag till kultur och organisationer, utse styrelsen för sameskolan, leda det samiska språkarbetet, bevaka samiska behov, medverka i samhällsplaneringen samt informera. Utredningen och propositionens förslag sammanföll.

Beskrivet på detta sätt förbättrar ett sameting förhållandet för samerna på flera punkter: det hjälper upp samernas legal-politiska förhållande genom att ge dem ökat självbestämmande över samiska frågor, det ger ökat inflytande över utbildningen, ger språkplaneringen mer stadga och förbättrar, genom information, attityder.

Men sametinget är utformat som en myndighet, vilket innebär att det inte får processa mot staten, utan tvärtom måste representera statens intressen då dessa står mot samernas. Inte heller har sametinget vetorätt eller rätt att upp-skjuta exploatering av renbetesland.

Utredningens förslag riktade in sig på en särskild språklagstiftning som skulle göra det möjligt att använda samiska vid kontakt med vissa statliga myndig-heter och efter prövoperiod vid kontakt med vissa kommunala myndigheter.

Dessutom föreslog de att statliga myndigheter vid skriftlig kommunikation med samer ska vara skyldiga att översätta till samiska. För det tredje föreslog de att vuxna samer som inte fått undervisning i samiska ska få möjlighet till detta.

Regeringen ändrade utredningens förslag. Istället för att ge samerna rätt att använda samiska som kontaktspråk med vissa myndigheter och att ge dem rätt till vuxenundervisning i samiska gav man sametinget ansvar för att leda det samiska språkarbetet. Det tilldelades särskilda resurser för detta, resurser som tidigare gick till Samefonden.

Det är helt uppenbart att underlagsrapporten och huvudbetänkandet inte över-ensstämmer med regeringens framlagda förslag. Det motiveras genom att en språklagstiftning som den föreslagna skulle innebära en låsning, och att samerna själva bär ansvar för språkets fortlevnad. Man ger sametinget peng-arna och säger att det står det fritt att använda dem till exempelvis införande av samiska vid kontakt med myndigheter, men påpekar samtidigt att över-sättningsarbetet skulle bli dyrt. Samma typ av resonemang tillämpar man också vad gäller vuxenundervisning i samiska. Man har därigenom negligerat utredningens förslag.

Riksdagen har beslutat att inte ansluta sig till ILOs konvention nr 169 om ur-sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder med motiveringen att artikel 14 om landrättigheter inte är förenlig med svenska rättsförhållanden. I klarspråk betyder det att då man inte fick tolka landrättigheter som bruks-rättigheter, undertecknade man inte konventionen.

Utredningen föreslog att samernas ställning skulle stärkas genom att deras särställning såsom urbefolkning bör markeras med ett tillägg till RF 1:2.4, vilket regeringen avslog med motiveringen att 1:2 inte är rättsligt bindande, då den innehåller program och målsättningsstadganden. Vidare anser rege-ringen att samer i egenskap av etnisk minoritet har ett fullgott grundlags-skydd. Kort sagt säger man att de inte behöver mer.

Utredningens förslag skulle stärka samernas status, vilket man i propositionen negligerat. Istället har man tagit fasta på den praktiska möjligheten att genomföra det som skulle införas genom en språklagstiftning. Då går den statusökning samiskan skulle få genom en lagstiftning gå förlorad.

Med "otillgängligt" avses ett sätt att skydda kulturen om staten vägrar pröva det. "Inadekvat" är det om det inte fungerar.

Jag bygger vidare på resonemanget i 5.4. Med detta som grund jämför jag tre saker. Dels det språkutredningen lade fram i underlagsrapporten, dels de förslag sameutredningen lade fram i slutbetänkandet och dels de förslag som lades fram i samepropositionen.

Sedan försöker jag bedöma de fall där utredningens och propositionens förslag inte stämmer överens på väsentliga punkter och ser om detta beror på att förslagen är inadekvata.

De punkter där utredningens förslag inte överensstämde med den framlagda propositionen var ifråga om samernas ställning samt samisk språklagstiftning och vuxenundervisning i samiska.

Observera att min framställning endast gäller ovannämnda förslags effekt på det samiska språket och att det endast gäller de lagförslag som har direkt koppling till de kriterier för språkets överlevnad som presenterades i under-lagsrapporten ( alltså de jag presenterat i 5.3). Naturligtvis måste det påpekas att detta är gjort av språkforskare, inte av samer.

Regeringen hävdar att det är på grund av inadekvans som man avslår utred-ningens förslag att framhäva samernas särställning som ursprunglig befolk-ning genom att göra ett tillägg i RF. I sin motivering skriver regeringen att paragrafen är målsättande och "som sådan kan den ha eller få politisk betydelse och frågan om dess effekt kan bli föremål för politisk kontroll".

Om "ursprungsbefolkning" kommer att få rättslig betydelse, vilket det inte hade 1986 när delbetänkandet skrevs, skulle ett undvikande att definiera samer i grundlagen kunna få betydelse, anser jag. Jag vill därför även hävda otillgänglighet.

Valet att inte skriva under ILO-konventionen kan klart tillskrivas otillgäng-lighet, då anledningen var att man inte ville ge samerna utökade landrättig-heter. En konvention är ibland bindande och ibland inte.

Regeringen hävdar att det samiska språket främjas mer av att sametinget får en klumpsumma än av att pengar avsätts särskilt för språklagstiftning (vars effekter kan åstadkommas på annat sätt än genom lag) och vuxenundervis-ning. Regeringen hävdar alltså även här inadekvans.

Haken i detta, som jag ser det, är att samiskan går miste om en statusför-bättring när lagstiftningen undviks och att sametinget självt måste arrangera översättning etcetera hos andra myndigheter.. Jag har inte vidare fördjupat mig i frågan om varför samiskan förvägrats officiell status.

OMRÅDETS STÄLLNING (1) Område man har rätt till (2) Område man inte har otvetydig rätt till (3) Område man inte har rätt till FOLKETSSTÄLLNING (A) Samma människor Scenario 1 Scenario 4 (B) Ättlingar till dessa människor Scenario 2 Samerna (c)Tveksamma ättlingar till dessa människor Scenario 3 (D) Ej ättlingar till dessa männi-skor Folket har moralisk rätt till secession Folket har tveksam moralisk rätt till secession Folket saknar moralisk rätt till secession

Figur 2:"Rättfärdigandeargumentet". Figuren representerar grafiskt scenario ett till fyra. Kolumnerna representerar områdets ställning, det vill säga om man har territorial äganderätt till det, under förutsättning att folket blivit fråntagna det. Raderna representerar folkets ställning till de människor som bebodde området när det blev fråntaget. En förutsättning blir således att vi kan bevisa att samerna blev fråntagna området. Rutornas rastrering anger grad av moralisk rätt till secession, ju mörkare markering, desto starkare moralisk rätt.

För att samerna ska definieras som ett folk i folkrättslig mening får deras geografiska område inte gränsa till resten av statens område. Samerna kan inte vara ett folk då samernas bosättningsområde gränsar till resten av Sveriges område.

Lösningen på detta är att tillämpa Buchanans definition. Vi kan nu säga att den är tillämpbar på samerna eftersom de har ett gemensamt (om dock splittrat) språk och följdaktligen gemensam kultur.

Vi har fastslagit att samerna är ättlingar till de människor som blev fråntagna området (under förutsättning att de blev fråntagna området), då de levt på samma ställe väldigt länge.

Vi har fastslagit att samerna saknar territorium, eftersom territorium kräver en suverän stat, vilket samerna inte har. Detta är ett moment 22: för att kräva territorium måste man vara en suverän stat, och för att vara en suverän stat måste man ha ett territorium.Undantaget är om man har haft territorium, det vill säga har varit en suverän stat.

Jag bedömer att samernas rätt till territorium är någonstans mellan tvetydig och icke-existerande. Jag stödjer mig i den slutsatsen dels på att de uppfyller kravet på urminnes hävd, det vill säga har brukat jorden och varit bosatta på samma ställe länge, och dels på att de rättigheter till land de har är starkare enligt ILO-konventionen.

Samerna ligger enligt min bedömning mellan rutorna B2 och B3 och lyckas inte uppfylla något av scenarierna. De lyckas alltså inte uppfylla argumentet.

Denna slutsats förutsätter att det går att bevisa att de har blivit fråntagna området och att den använda definitionen på territorium är den definition Buchanan skulle valt. Om vi väljer en annan betydelse av territorium, till ex-empel "landområde" når vi helt andra slutsatser.

Det första kriteriet är att kulturen ska vara hotad. Det saknas en operationell definition av vad kultur är. Jag har valt att mäta kulturens överlevnad i termer av språkets överlevnad. Språket är hotat, enligt den underlagsrapport som lagts fram.

Jag har utgått från att språkutredarna i framtidsperspektivet tagit fasta på nödvändiga sätt att skydda kulturen. Dessa sju konkreta förslag presenteras i första kolumnen i figuren nedan.

Av dessa sju åtgärder har utredningen tagit fasta på fem. Två har bortfallit, nämligen regionalpolitiska åtgärder och särlagstiftning. Ett har tillkommit, nämligen samernas ställning. Propositionen i sin tur har tagit fasta på två av utredningens förslag, sameting och standardisering av språk.

Jag har sett närmare på de fall där propositionen (kolumn 3) inte tog fasta på utredningens (kolumn 2) förslag. Det var i två fall; gällande samernas ställ-ning och gällande samisk språklagstiftning och vuxenundervisning i samiska.

Samernas ställning framhävdes inte genom ett tillägg i RF som utredningen ville. Man valde också att inte underteckna ILO-konventionen. Detta sätt att få en starkare ställning och därigenom skydda kulturen är otillgängligt för samerna.

Samisk språklagstiftning och vuxenundervisning i samiska hävdar regeringen är inadekvata sätt att skydda kulturen. Det kvarstår dock att en samisk språklagstiftning skulle höja samiskans status och därmed skulle sättet vara otillgängligt för samerna.

Språkutredningens förslag Utredningensförslag Propositionensförslag Anledningen till varför förslagen inte genomfördes Sametinget ja ja Särlagstiftning nej nej Språklag ja nej otillgänglighet Regionalpolitiska åtgärder nej nej Utbildning ja nej otillgänglighet Standardisera språk ja ja Samernas ställning ja nej otillgänglighet

Figur 3:" Förslag för språkets överlevnad" Figuren sammanfattar kapitel 5.3 till 5.5. I första kolumnen presenteras de sju konkreta förslag språkut-redningen lade fram. I den andra kolumnen presenteras vilka av dessa förslag utredningen tagit fasta på. Dessa har markerats med "ja". I den tredje kolumnen presenteras vilka av kolumn tvås förslag propositionen tagit fasta på. Även dessa är markerade med "ja". I den fjärde kolumnen presenterar jag min bedömning av varför propositionen inte tog fasta på utredningens förslag, om detta berodde på att de inte ville (otillgänglighet) eller att de inte tyckte att förslaget skulle ha åsyftad verkan (inadekvans).

Det femte kriteriet kan, som visats tidigare, samerna inte uppfylla med den valda definitionen på territorium.

Buchanans teori syftar inte till operationell användning, och även efter kon-kretisering kvarstår problem som är svåra att modifiera bort.

Buchanan definierar inte alla nyckelbegrepp (exempelvis kultur, territorium). De definitioner jag har använt mig av har jag bemödat mig om ska vara så allmänt vedertagna som möjligt, vilket är svårt då det råder begreppsförvir-ring. Problemet blir särskilt uppenbart då ett av Buchanans syften är att skapa en teori för grundlagsbestämda rättigheter till secession.

Ett annat problem är att det inte går att pröva argumenten isolerade, exem-pelvis går territorieanspråket igen i kulturargumentet. Detta gör att territorieanspråket kanske borde räknas bort i sådana fall då målet inte är secession.

Samerna har inte rätt att kräva att bli mer positivt särbehandlade än vad de är idag, enligt de kriterier som presenteras i denna uppsats. Varken villkoren för rättfärdigandeargumentet eller kulturargumentet kan de sägas uppfylla, vilket enbart beror på att den använda definitionen på territorium är så utformad att endast det folk som redan en gång upprättat en stat kan ha rätt att återupp-rätta en sådan. En annan definition på territorium kan leda till andra slutsatser.

Rättfärdigandeargumentet kan samerna inte uppfylla då de saknar territorium och de kan dessutom inte vara ett folk i folkrättslig betydelse.

Kulturargumentet är uppdelat i tre kriterier. Det första kriteriet uppfyller man i och med att kulturen är hotad.

Det andra kriteriet inriktar sig på att se vilka sätt som har prövats för att skydda kulturen. Jag anser att även detta kriterium är uppfyllt då man i pro-positionen inte gjorde vad som enligt experterna krävdes för att skydda kulturen. Jag vill dock understryka att detta inte innebär att möjligheterna är uttömda.

Det femte kriteriet uppfyller de inte, då de inte har rätt till territorium. Det är problematiskt att territorieanspråket blir här så definierat att samerna inte har en möjlighet att uppfylla det, eftersom det är det enda som ligger till grund för att inte heller kulturargumentet skall anses uppfyllt.

Fördelningsargumentet har jag formellt inte tagit upp. Ändå kan det skisseras här. En av faktorerna på samhällsnivån heter legalpolitisk ställning och det skulle kunna identifieras med fördelningsargumentet vad avser inflytande över politiken. Då samernas legalpolitiska ställning har varit dålig men blivit bättre i och med sametinget, kan man hävda att om det legalpolitiska argumentet har varit giltigt, har det troligtvist blivit försvagat i och med sametinget. Fördelningsargumentet kräver inte, som bekant, territorium om det är tillräckligt starkt. Om fördelningsargumentet skulle vara starkt här är det troligtvis inte så starkt att det klarar sig utan territorieanspråk. Dock finns intressanta aspekter inom fördelningsargumentet som inte har tagits upp, till exempel vad gäller samiska rättigheter.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja hävda att samerna saknar moralisk rätt att kräva mer av positiv särbehandling grundat på de två bearbetade argumenten och även om också fördelningsargumentet hade behandlats hade jag troligtvis kommit till samma slutsats.

Riksdagstryck:

proposition 1976/77:80
proposition 1992/93:32
SOU 1986:36
SOU 1989:41
SOU 1990:84
SOU 1990:91

Definitionsordböcker:

Nationalencyklopedin, Bra Böckers Förlag, 1995
Norstedts Stora Svenska Ordbok, Norstedts Förlag, 1986
Modern Engelsk-svensk ordbok, Prisma, 1984
Engelsk-svenska svensk-engelska ordboken, Esselte Studium AB, 1983
Scruton, Roger: A dictionary of political thought, London 1982

Muntlig källa:

Sametinget

Övriga böcker:

Andersson, Göran: Sapmi- samiskt perspektiv-en idébok för undervisning. (Stockholm: HLS Förlag: 1994)
Beach, Hugh: "the Saami of Lapland" i; Minority Rights Group (red.): Polar Peoples: self-determination and development (London: Minority Rights Publications: 1994 )
Bring, Ove: FNstadgan och världspolitiken - folkrättens roll i en föränderlig värld. (Norstedts juridik Stockholm 1994)
Buchanan, Allen: Secession - the morality of political divorce from Fort Sumter to Lithuania and Québec (Boulder: Westview Press. Inc: 1991)
Melander, Göran: Konventionssamling i mänskliga rättigheter (Stockholm, Norstedts Förlag: 1990)
Mériot, Christian: Samerna (Alhambra förlag AB:1994)
Åhrén, Ingwar (red): Samernas vilja (Härnösand, utgiven av Svenska Samernas Riksförbund: 1986)

Figur 4:" Schematisk bild över uppsatsens uppläggning"

Observera att jag valt att använda mig av bearbetade källor på denna punkt då domslutet är svårtolkat.

År 1645 blev området, Skattefjällen, svenskt. HD kom fram till att samernas bruk av det aktuella området inte hade varit tillräckligt intensivt för att de skulle förvärva skattemannarätt (som i en förlängning skulle lett till ägande-rätt) till området. Iwtället hade man en stark bruksrätt.1

Samerna kunde alltså inte hävda att de hade äganderätt till området från början. Istället hävdade de två saker: dels att de genom fortsatt bruk av fjällen, så kallad urminnes hävd, var att anse som ägare, dels att de genom den så kallade lappkodicillen 1751 som reglerade renflyttningarna över norsk-svenska gränsen (som fastställdes samma år) hade äganderätt. Båda dessa saker avslogs i princip. Staten ansåg sig ha äganderätt genom ett påbud som kom 1683 att ägor som ligger långt från bebyggelse tillhör staten, även om detta påbud inte i första hand tog sikte på fjällmarker utan på herrelös skogs-mark.2

År 1789 stärktes skatteböndernas ställning då de fick äganderätt till sina hemman, vilket inte samerna fick över renbeteslanden. Efter denna tid har staten behandlat det aktuella området, Skattefjällen, som sitt och det har varit allmänt accepterat.3

År 1841 avvittrades * Skattefjällen och samernas påföljande reaktion ledde till det så kallade Skattefjällsbrevet som hindrade avvittringen. Dock är brevets formulering inte en bekräftelse på äganderätt utan är snarare endast en för-bättring av samernas status. Brevet ska alltså tolkas som ett väsentligt skydd för samernas renskötsel. Det förde också med sig att man från offentligt håll betraktade området som att vara under enskilda samers ständiga besittnings-rätt. Efter 1886 har inte några förändringar i äganderättsförhållanden för Skattefjällen ägt rum.4

Detta mål rörde endast en del av samernas bosättningsområde.

Jag har valt att ta upp några olika sätt att se på kultur, av vilka alla utom ett är direkt relaterade till samisk kultur.

(1) En allmän sociologisk definition säger att "kultur är summan av de före-ställningar, värden och symboler ett folk är bärare av."1 Denna definition är alltför vag för att kunna tillämpas.

(2) Propositionen tar upp en ganska vid definition: inte bara "dess konst, musik och liknande utan även dess språk, seder, förhållningssätt och sådana specialiserade näringar som ger ett särskilt underlag för kulturyttringar" som de senare generaliserar till "det som är samiskt särpräglat i samhällslivet"2 Gränsen mellan näringsfång och kultur är flytande, men då ett näringsfång ger en speciell grund för samisk kultur ingår givetvis detta näringsfång i kulturen - med detta avses alltså renskötseln.3 Även propositionens definition är alltför vag.

(3) I "Polar Peoples" nämns att både renskötsel och språk påverkar kulturen.4

(4) En annan förklaringsmodell som beskriver förhållandet som att territorium påverkar renar som påverkar samebefolkningen som påverkar språket som påverkar kulturen. 5

(5) I slutbetänkandet refererar man till ett PM (1987-10-15) där utredaren ansåg språket vara den viktigaste kulturbärande faktorn och att man för att bevara kulturen måste stödja det samiska språket.6

(6) I Nordstedts stora svenska ordbok säger man att kultur är en "form i vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter". Även denna definition är alltför vag.7

Av detta har jag dragit slutsatsen att i begreppet "samisk kultur"finns ett flertal faktorer som påverkar varandra. De centrala är språk, kulturyttringar och renskötsel.

Mot bakgrund av detta har jag valt att referera och använda mig av same-utredningens resonemang om språkbytesprocessen. Jag ansluter mig därför till ett resonemang som säger att språket är kulturbärande.

(1) Samerna har haft en svag legal och politisk ställning, vilket bottnar i att de inte har haft egentlig representation i politiska församlingar.1 Ingenstans har samerna majoritet, vilket innebär att inget politiskt parti har engagerat sig för samernas sak.2

(2) Sverige har idag en generös lagstiftning gentemot minoritetsgrupper, något som kommer även samerna till del.3

(3) Det finns ingen särskild språklagstiftning (däremot en allmän: liksom andra minoriteter har även samernarätt till viss hjälp i skolan och tolkhjälp) Särskild språklagstiftning,till exempel att kunna bli bemött på sitt eget språk i officiella sammanhang har stor betydelse för språkets status, även om de flesta samer är tvåspråkiga.4

(4) Ett exempel på brister i genomförandet av språklagstiftningen är hemspråksundervisningen vars mål inte är tillräckligt konkreta.5

(5) Ett stort hot mot språket är ekonomiska faktorer, till exempel urbanise-rongen i samernas besättningsområden. Ett flertal faktorer har samarbetat för att tränga bort samiskan som språk. Dels har industrialiseringen trängt bort samerna och dels har kommunikationsförbättringarna gynnat majoritetssam-hällets inflytande i området. Sedan har rationaliseringen i rennäringen lett till arbetslöshet, och regional strukturomvandling inom andra näringar har lett till en minskande arbetsmarknad, utflyttning och förlorande av kulturyttringar. Kort sagt: samiskans inflytande på samiskt område har minskat, och samerna på samiskt område har minskat. Ju mer inflytande svenskarna har haft i samernas bosättningsområde, desto viktigare har svenskan blivit även där.6

(6) Sociokulturella normer har gjort att det samiska inslaget har kommit att bli osynligt i det svenska samhället. Då de kulturella dragen inte varit synliga minskar användandet av samiskan. Samerna har helt enkelt försvenskats.7

(7) Även i attityden till utbildning speglas majoritetens förhållande till minoriteten. I samiskans fall ligger en del av problemet i att den är splittrad i många dialekter med olika skrivsätt och att det råder en brist på behöriga lärare och undervisningsmaterial. En minoritet, ca 5% av samiska barn går i den så kallade sameskolan. Undervisning på samiska ges endast på grund-skolan.8

På denna nivå har forskarna valt att lägga drag som är karakteristiska för minoritetsgruppen. Här tar de upp nio viktiga faktorer: (1) demografin på-verkar, likaså (2) språkförhållandet: vilken status det har, om det är enhetligt, om dess talare är tvåspråkiga. Andra faktorer som påverkar är (3) gruppens homogenitet, dvs om den är enad eller splittrad och (4) eventuell existens av språkbevarande näringar (5) gruppens förhållande till sig själv, (6) dess interna organisation för att föra fram åsikter, (7) sammanlänkande institutioner, (8) medier för spridning av språket samt (9) kulturyttringar.

(1) Demografiskt är inte förhållandet för språkbevarandet idealt. Idealt för språkbevarande vore att samerna bodde i ett område där samiskan är i majo-ritet och där samiska används, eller att det på grund av utflyttning bildas en koloni. Detta är inte fallet.9

(2) Det faktum att samiskan saknar språkrättigheter (saknar status som officiellt språk) och att de dialektala skillnaderna är mycket stora försvårar användandet av språket. Det faktum att samerna är tvåspråkiga gör också att samiskans ställning försvagas. Samen får alltså byta språk och anpassa sig till samtalspartnern. Dessutom visar undersökningar att kunskaperna i samiska är minskande.10

(3) Även gruppens homogenitet har betydelse. Samerna är heterogena, dvs splittrade: Inte bara i renägande/icke renägande, utan också på fundamentalt olika dialekter (och nationalstater, min anmärkning) och de som stannat i det ursprungliga bosättningsområdet och de som flyttat söderut.11

(4) Språkbevarandet är beroende av renskötseln. Ett hot mot renskötseln blir så ett hot mot språkbevarandet, eftersom en samiskspråklig domän är renskötsel.12 Ett exempel på detta är att kunskaperna i samiska är större hos renskötande samer än hos icke renskötande samer. 13

(5) Det förhållande gruppen har till sig själv har också betydelse (det vill säga typ av etnicitet). Om en grupp är medveten om sin situation i samhället kommer ett språkbyte att ske långsammare, om gruppen dessutom strävar mot en viss grad av självbestämmande i samhället har de större makt att hindra språkbytesprocessen. 14

Först när SSR, Svenska Samernas Riksförbund bildades på mitten av 1900 talet skapades grunden för ökad medvetenhet. Samhällets attityd till mino-ritetsgrupper förändrades med den kulturpluralistiska ideologin och har här-vidlag gynnat även samerna. Samerna kan sägas ha den grad av kamp mot självbestämmande som avsevärt förbättrar deras möjligheter att bevara sitt språk.15

(6) Samerna har även en betydande intern organisation som hjälper dem att föra fram sina åsikter, vilket är positivt.16

(7) Däremot har inte samerna många egna institutioner. Man driver inte sina egna skolor, har ingen riktigt sammanlänkande religiös institution längre, däremot finns betydelsefulla kultur- och forskningsinstitutioner och språk-planerings- och språkvårdsinstitutioner.17

Jag skulle även vilja räkna samebyn som en samisk institution. Formellt måste renskötare vara med i en sameby för att få idka rennäring. Samebyns föregångare, lappbyn, uppstod under mitten av artonhundratalet. Den byggde på en äldre social enhet, den så kallade sitan. Lappbyn skapades för att få fram en kollektiv enhet som kunde ta ansvar för de skador renarna åsamkade nybyggarna. Även icke renägare fick vara med. 1928 skrevs lagen om så att endast renägare fick vara registrerade och samtidigt inskränktes de samiska rättigheterna till att gälla medlemmarna i samebyn - rättigheterna blev alltså privilegier.18 Samebyn som institution skulle alltså idag vara begränsad till det fåtal som lyckats bli medlem i sameby. Genom att prioritera renskötseln som näringsfång har man missgynnat dess kulturbärande egenskaper.

(8) Det finns både tidningar, radio och TV på samiska, dock i ganska ringa omfattning, framförallt är utbudet som riktar sig till barn begränsat.19

(9) Kulturyttringar, i vid bemärkelse, är viktiga, dels för språket och dels som etniskt kännetecken. Med den ökande etniska medvetenheten har kulturyttringarnas utveckling varit positiv.20

Genom två faktorer påverkar individen själv språkbevarandet: (1) genom val av kommunikationsspråk i olika situationer och (2) genom att välja att föra språket vidare till sina barn.

Språkbytesprocessen får sitt mest konkreta uttryck när föräldrar väljer att göra sitt barn enspråkigt istället för tvåspråkigt.

(1) Vilket språk man använder beror på samtalssituationen, samtalsämnet och samtalspartnern.* En undersökning visade att samiskan idag används i när-miljön medan svenskan används i övrigt. Detta är negativt, då det innebär att samiskan inte används då tveksamheter om språkval uppkommer.21

(2) När samiskan inte förs vidare till barnen försvinner också en del av kunskaperna om de kulturella normerna, då dessa inlärs samtidigt med språket. Den allmänna attityden till kunskaper i samiska hos föräldrar är positiv - trots detta sprids språket vidare i ringa utsträckning.22

Figur 5:" Faktorernas inre relation" Grafisk uppställning i språkbytesprocessens faktorer som presenterats i bilagan samt hur de påverkar varandra. Exempelvis om samernas politisk-legala förhållande förbättras, kommer också språklagstiftningen att förbättras.

Senast ändrad 1/5 2000 Johanna Nählinder