Låt
oss säga att en kille, Roger, är attraherad av en tjej som vi kan kalla Helena.
Han frågar om de ska gå på bio. Hon säger ja. De har en kul kväll ihop. Några
kvällar senare bjuder Roger ut Helena på middag och återigen har de en härlig
kväll. De fortsätter att träffa varandra gång efter gång, och efter ett tag
är det ingen utav de två som träffar någon annan.
Så en kväll då de är i bilen på väg hem, slår en tanke Helena, och utan att
tänka sig för säger hon: "Inser du att i kväll så är det exakt sex månader sedan
vi började gå ut tillsammans?"
En tystnad följer. Helena tycker att det blir väldigt tyst och tänker för sig
själv: "Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så. Kanske känner han
sig inspärrad i vår relation, kanske tror han att jag försöker dra in honom
i något bindande, som han inte är redo för."
Och Roger tänker:"Jösses, sex månader!"
Och Helena tänker: "Fast, jag är heller inte säker på att jag vill ha en sån
här relation. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så
att jag skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det här, när
vi stadigt är på väg mot... ja, vad ar vi på väg mot? Kommer vi att fortsätta
att träffa varandra på den har nivån av intimitet? Är vi på väg mot ett äktenskap?
Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo för att göra ett sådant
val? Känner jag verkligen den här personen?"
Och Roger tänker: "... så det blir, låt se nu, februari då vi började gå ut
med varandra. Ja just det, det kommer jag ihåg. Det var precis efter att jag
hade lämnat in bilen på service, och det betyder... få kolla mätaren... Whoa!
Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!"
Och Helena tänker:"Han är upprörd! Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag
tolkar det här helt fel, kanske vill han ha ut mer av vår relation - mer intimitet,
mer hängivelse? Kanske upptäckte han - även innan jag själv gjorde det - att
jag var reserverad. Ja, så måste det vara! Det är därför han inte vill säga
något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd."
Och Roger tänker: "Jag ska be dem kolla på hjulställningen igen. Jag bryr mig
inte om vad de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas
att de inte skyller på det kalla vädret den har gången. Vadå kallt väder, förresten?
Det är 24 plus ute, och den här bilen rycker som en förbaskad sopbil - och jag
som betalade de där inkompetenta tjuvarna 5.000 spänn!"
Och Helena tänker: "Han är arg och jag kan inte klandra honom. Jag skulle också
varit arg. Rasande. Gud, jag känner mig så skyldig, då jag drar med honom in
i något sådant här, men jag kan inte hjälpa mina känslor för det här. Jag är
helt enkelt inte säker."
Och Roger tänker: "De kommer antagligen att säga att det bara är 90 dagars garanti.
Det är precis vad de kommer att säga, de fula illrarna."
Och Helena tänker: "Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare
ska komma ridande på sin vita häst, när jag sitter bredvid en perfekt kille
- en person som jag tycker om att vara med på min lediga tid, en person som
jag verkligen bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som
pinas just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm."
Och Roger tänker: "Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes
garanti! Jag ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras..."
"Roger" säger Helena högt. "Va?" säger Roger överraskat. "Tortera inte dig själv
så där," säger hon, på samma gång som hennes ögon börjar svämma över av tårar.
"Kanske skulle jag... åh Gud, jag känner mig så..." (Helena vänder sig bort,
gråtande.)
"Va?" säger Roger.
"Jag är en idiot," snyftar Helena. "Jag menar, jag vet att det inte kommer någon
riddare. Jag vet det. Det är så dumt. Det kommer ingen riddare, och det kommer
ingen vit häst."
"Kommer det ingen häst?" säger Roger.
"Du tror att jag är vrickad, eller hur?" säger Helena.
"Nej!" säger Roger, glad över att äntligen finna ett bra svar.
"Det är bara det... att jag... jag behöver mer tid" säger Helena.
En 15 sekunders paus följer då Roger, hårt tänkande, försöker komma på ett säkert
svar. Slutligen kommer han på ett som han tror kan fungera. "Ja" säger han.
Helena, djupt rörd, rör försiktigt vid hans hand. "åh, Roger, tycker du verkligen
det?" säger hon.
"Om vad?", säger Roger.
"Om tiden", svarar Helena. "aha,", säger Roger. "Ja." Helena vänder sig mot
honom och stirrar djupt in i hans ögon, och får honom därmed att bli nervös
inför vad hon kommer att säga härnäst, särskilt om det innehåller ordet häst.
Till slut säger hon:"Tack, Roger!" "Tack själv", säger Roger.
Roger kör hem Helena. Hon slänger sig på sin säng där hon, en konfliktfylld,
torterad själ, gråter tills solen går upp allt medan Roger tar fram ett paket
Ballerina när han kommer till sin lägenhet, sätter på teven och genast faller
i djup koncentration då han får se en repris av en tennismatch mellan två tjecker
som han aldrig hört talas om.En liten röst i hans bakhuvud säger att något viktigt
hände i bilen denna kväll men Roger är ganska säker på att han aldrig skulle
kunna komma på vad det var, så han beslutar sig för att det är bäst att han
inte tänker mer på det.
Följande dag kommer Helena att ringa sin bästa vän (kanske sina två bästa vänner)
och de kommer att prata om det som hände i bilen igår kväll sex timmar i sträck.
Roger kommer å andra sidan att göra en kort paus precis före sin serve i squash,
som han spelar med en av Helenas äldsta vänner, rynka sin panna och säga:
"Viktor, har Helena någonsin haft en häst?"
Senast ändrad 15/1 2000 Johanna Nählinder