Till minne av Bessie "Aldrig har jag saknat någon som min Bessie, du lämnade mig 1997 och saknaden är så total"
© Marcus Tull 1997
Promenader lämnade spår i snön.
Då timmar var räknade kändes
ögonen som svarta hål.
Allt var mörkt – jag hörde
dina andetag, flämtningar –
din kropp var svag.

Timmar var räknade.
Timmar var få.
Snart skulle du lämna mig
liggande på marken.
Ett pisskrapp,
en tår,
ett barn lämnad på vår jord.

Det finns inga ord.
Det finns ingen morgondag av ljus.
År har passerat,
dagar av skratt är förbi,
minnena gror sig fast likt ett frö i mitt hjärta.
Ett träd ska växa i vår lund av minnen.