Main Index: Swedish Bible

 

Psalms 73

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42] [43] [44] [45] [46] [47] [48] [49] [50] [51] [52] [53] [54] [55] [56] [57] [58] [59] [60] [61] [62] [63] [64] [65] [66] [67] [68] [69] [70] [71] [72] [73] [74] [75] [76] [77] [78] [79] [80] [81] [82] [83] [84] [85] [86] [87] [88] [89] [90] [91] [92] [93] [94] [95] [96] [97] [98] [99] [100] [101] [102] [103] [104] [105] [106] [107] [108] [109] [110] [111] [112] [113] [114] [115] [116] [117] [118] [119] [120] [121] [122] [123] [124] [125] [126] [127] [128] [129] [130] [131] [132] [133] [134] [135] [136] [137] [138] [139] [140] [141] [142] [143] [144] [145] [146] [147] [148] [149] [150]

PS 73:1 Den frommes tröst vid de ogudaktigas lycka.

PS 73:1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

PS 73:2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

PS 73:3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

PS 73:4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

PS 73:5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

PS 73:6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

PS 73:7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

PS 73:8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

PS 73:9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

PS 73:10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

PS 73:11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

PS 73:12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

PS 73:13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

PS 73:14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

PS 73:15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

PS 73:16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

PS 73:17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

PS 73:18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

PS 73:19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

PS 73:20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

PS 73:21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

PS 73:22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

PS 73:23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

PS 73:24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

PS 73:25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

PS 73:26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

PS 73:27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

PS 73:28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler