Main Index: Swedish Bible

 

Mark 5

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16]

MK 5:1 Jesus botar en besatt och en kvinna som lider av blodgång, uppväcker Jairus' dotter från döden.

MK 5:1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

MK 5:2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

MK 5:3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

MK 5:4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

MK 5:5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.

MK 5:6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom

MK 5:7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."

MK 5:8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."

MK 5:9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."

MK 5:10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.

MK 5:11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.

MK 5:12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."

MK 5:13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.

MK 5:14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.

MK 5:15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

MK 5:16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

MK 5:17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.

MK 5:18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.

MK 5:19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."

MK 5:20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

MK 5:21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.

MK 5:22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter

MK 5:23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."

MK 5:24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.

MK 5:25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,

MK 5:26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.

MK 5:27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.

MK 5:28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."

MK 5:29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

MK 5:30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"

MK 5:31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"

MK 5:32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.

MK 5:33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.

MK 5:34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."

MK 5:35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."

MK 5:36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."

MK 5:37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

MK 5:38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.

MK 5:39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."

MK 5:40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.

MK 5:41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").

MK 5:42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

MK 5:43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler