Main Index: Swedish Bible

 

Luke 22

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24]

LK 22:1 Översteprästerna och de skriftlärde lägga råd mot Jesus och mottaga Judas' anbud om hjälp. Jesus håller påskmåltid med lärjungarna, instiftar nattvarden, förmanar till ödmjukhet, förutsäger Petrus' förnekelse, beder i Getsemane, gripes, förnekas av Petrus, begabbas, förhöres inför Stora rådet.

LK 22:1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.

LK 22:2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

LK 22:3 Men Satan för in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

LK 22:4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

LK 22:5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

LK 22:6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

LK 22:7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.

LK 22:8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."

LK 22:9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"

LK 22:10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.

LK 22:11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

LK 22:12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."

LK 22:13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

LK 22:14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

LK 22:15 Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

LK 22:16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."

LK 22:17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;

LK 22:18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."

LK 22:19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."

LK 22:20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

LK 22:21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

LK 22:22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"

LK 22:23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.

LK 22:24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.

LK 22:25 Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.

LK 22:26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.

LK 22:27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --

LK 22:28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

LK 22:29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

LK 22:30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

LK 22:31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;

LK 22:32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."

LK 22:33 Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."

LK 22:34 Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."

LK 22:35 Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."

LK 22:36 Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.

LK 22:37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"

LK 22:38 Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."

LK 22:39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

LK 22:40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."

LK 22:41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

LK 22:42 och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."

LK 22:43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

LK 22:44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

LK 22:45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

LK 22:46 Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."

LK 22:47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.

LK 22:48 Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

LK 22:49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"

LK 22:50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

LK 22:51 Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.

LK 22:52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.

LK 22:53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."

LK 22:54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

LK 22:55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

LK 22:56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.

LK 22:57 Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."

LK 22:58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."

LK 22:59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."

LK 22:60 Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

LK 22:61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."

LK 22:62 Och han gick ut och grät bitterligen.

LK 22:63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

LK 22:64 De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"

LK 22:65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

LK 22:66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

LK 22:67 och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.

LK 22:68 Och om jag frågar, så svaren I icke.

LK 22:69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."

LK 22:70 Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."

LK 22:71 Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler