Main Index: Swedish Bible

 

Job 9

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 9:1 Jobs svar på Bildads första tal: Ingen kan gå till rätta med Gud, men utan sak har Gud hemsökt Job.

JOB 9:1 Därefter tog Job till orda och sade:

JOB 9:2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

JOB 9:3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

JOB 9:4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

JOB 9:5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

JOB 9:6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

JOB 9:7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

JOB 9:8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

JOB 9:9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

JOB 9:10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

JOB 9:11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

JOB 9:12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

JOB 9:13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

JOB 9:14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

JOB 9:15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

JOB 9:16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

JOB 9:17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

JOB 9:18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

JOB 9:19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

JOB 9:20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

JOB 9:21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

JOB 9:22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

JOB 9:23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

JOB 9:24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

JOB 9:25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

JOB 9:26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

JOB 9:27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

JOB 9:28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

JOB 9:29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

JOB 9:30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

JOB 9:31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

JOB 9:32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

JOB 9:33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

JOB 9:34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

JOB 9:35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler