Main Index: Swedish Bible

 

Job 6

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 6:1 Jobs svar på Elifas' första tal: Tyngden av Jobs olycka; hans vänners obarmhärtighet.

JOB 6:1 Då tog Job till orda och sade:

JOB 6:2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

JOB 6:3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

JOB 6:4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

JOB 6:5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

JOB 6:6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

JOB 6:7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

JOB 6:8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

JOB 6:9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

JOB 6:10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

JOB 6:11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

JOB 6:12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

JOB 6:13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

JOB 6:14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

JOB 6:15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

JOB 6:16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

JOB 6:17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

JOB 6:18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

JOB 6:19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

JOB 6:20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

JOB 6:21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

JOB 6:22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

JOB 6:23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

JOB 6:24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

JOB 6:25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

JOB 6:26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

JOB 6:27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

JOB 6:28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

JOB 6:29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

JOB 6:30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler