Main Index: Swedish Bible

 

Job 39

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 39:1 Fortsättning av Herrens tal: Guds godhet, vishet och makt intygas genom exempel ur djurvärlden: lejonet, korpen, stengeten, vildåsnan, vildoxen, strutsen, hästen, falken, örnen.

JOB 39:1 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

JOB 39:2 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

JOB 39:3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

JOB 39:4 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

JOB 39:5 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

JOB 39:6 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

JOB 39:7 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

JOB 39:8 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

JOB 39:9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

JOB 39:10 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

JOB 39:11 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

JOB 39:12 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

JOB 39:13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

JOB 39:14 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

JOB 39:15 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

JOB 39:16 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

JOB 39:17 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

JOB 39:18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

JOB 39:19 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

JOB 39:20 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

JOB 39:21 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

JOB 39:22 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

JOB 39:23 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

JOB 39:24 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

JOB 39:25 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

JOB 39:26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

JOB 39:27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

JOB 39:28 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

JOB 39:29 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

JOB 39:30 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

JOB 39:31 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

JOB 39:32 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

JOB 39:33 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

JOB 39:34 Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen).

JOB 39:34 Så svarade nu HERREN Job och sade:

JOB 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

JOB 39:36 Job svarade HERREN och sade:

JOB 39:37 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

JOB 39:38 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler