Main Index: Swedish Bible

 

Job 37

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 37:1 Fortsättning av Elihus tal: Guds vishet och makt bestyrkas ytterligare genom hans herravälde över himmelen med dess tordön och regn.

JOB 37:1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

JOB 37:2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

JOB 37:3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

JOB 37:4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

JOB 37:5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

JOB 37:6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

JOB 37:7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

JOB 37:8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

JOB 37:9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

JOB 37:10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

JOB 37:11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

JOB 37:12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

JOB 37:13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

JOB 37:14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

JOB 37:15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

JOB 37:16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

JOB 37:17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

JOB 37:18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

JOB 37:19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

JOB 37:20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

JOB 37:21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

JOB 37:22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

JOB 37:23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

JOB 37:24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler