Main Index: Swedish Bible

 

Job 29

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 29:1 Jobs slutbetraktelse: Med saknad påminner han sig huru lycklig och aktad han fordom var.

JOB 29:1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

JOB 29:2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

JOB 29:3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

JOB 29:4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

JOB 29:5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

JOB 29:6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

JOB 29:7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

JOB 29:8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

JOB 29:9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

JOB 29:10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

JOB 29:11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

JOB 29:12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

JOB 29:13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

JOB 29:14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

JOB 29:15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

JOB 29:16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

JOB 29:17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

JOB 29:18 Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

JOB 29:19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

JOB 29:20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."

JOB 29:21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

JOB 29:22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

JOB 29:23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

JOB 29:24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

JOB 29:25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler