Main Index: Swedish Bible

 

Job 21

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 21:1 Jobs svar på Sofars andra tal: Vännerna borde besinna att lidandet visst icke alltid faller på de ondas lott.

JOB 21:1 Därefter tog Job till orda och sade:

JOB 21:2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

JOB 21:3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

JOB 21:4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

JOB 21:5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

JOB 21:6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

JOB 21:7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

JOB 21:8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

JOB 21:9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

JOB 21:10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

JOB 21:11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

JOB 21:12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

JOB 21:13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

JOB 21:14 Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

JOB 21:15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"

JOB 21:16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

JOB 21:17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

JOB 21:18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

JOB 21:19 "Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

JOB 21:20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

JOB 21:21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

JOB 21:22 "Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"

JOB 21:23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

JOB 21:24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

JOB 21:25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

JOB 21:26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

JOB 21:27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

JOB 21:28 I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"

JOB 21:29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

JOB 21:30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

JOB 21:31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

JOB 21:32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

JOB 21:33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

JOB 21:34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler