Main Index: Swedish Bible

 

Job 17

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 17:1 Job avslutar sitt svar på Elifas' andra tal, i det han beder till Gud om försvar mot vännerna. Själv väntar han sig intet annat än döden.

JOB 17:1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

JOB 17:2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

JOB 17:3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

JOB 17:4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

JOB 17:5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

JOB 17:6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

JOB 17:7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

JOB 17:8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

JOB 17:9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

JOB 17:10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

JOB 17:11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

JOB 17:12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

JOB 17:13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

JOB 17:14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".

JOB 17:15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

JOB 17:16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler