Main Index: Swedish Bible

 

Job 10

[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]

JOB 10:1 Job avslutar sitt svar på Bildads första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över att Gud handlar så skoningslöst mot sitt eget verk; bättre vore för Job att aldrig hava blivit född.

JOB 10:1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

JOB 10:2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

JOB 10:3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

JOB 10:4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

JOB 10:5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

JOB 10:6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

JOB 10:7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

JOB 10:8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

JOB 10:9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

JOB 10:10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

JOB 10:11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

JOB 10:12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

JOB 10:13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

JOB 10:14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

JOB 10:15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

JOB 10:16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

JOB 10:17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

JOB 10:18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

JOB 10:19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

JOB 10:20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

JOB 10:21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

JOB 10:22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler