Main Index: Swedish Bible

 

James 1

[1] [2] [3] [4] [5]

JAS 1:1 Jakob hälsar de kristna av Israel, som bo kringspridda bland folken; förmanar dem till ståndaktighet i frestelser och till en gudsdyrkan som visar sig verksam i goda gärningar.

JAS 1:1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken. >Joh. 7:35.

JAS 1:2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser, >1 Petr. 1:6 f.

JAS 1:3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet. >Rom. 5:3.

JAS 1:4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

JAS 1:5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. >1 Kon. 3:5 f. Ords. 2:3 f. Jer. 29:12 f. Vish. 8:21. >Matt. 7:7 f. Jak. 5:13 f.

JAS 1:6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. >Matt. 21:21 f. Mark. 11:24. Joh. 14:13 f.

JAS 1:7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --

JAS 1:8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar. >Jak. 4:8.

JAS 1:9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet. >Jak. 2:5.

JAS 1:10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås. >Ps. 103:15 f. Jes. 40:6 f. 2 Kor. 12:9 f. 1 Petr. 1:24.

JAS 1:11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan. >1 Joh. 2:17.

JAS 1:12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom. >Matt. 10:22. 2 Tim. 4:7 f. 1 Petr. 3:14. Upp. 2:10.

JAS 1:13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. >Syr. 15:11.

JAS 1:14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas. >Rom. 7:7 f.

JAS 1:15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död. >Rom. 6:23.

JAS 1:16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.

JAS 1:17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. >Joh. 3:27. 1 Kor. 4:7. 1 Joh. 1:5.

JAS 1:18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. >Joh. 1:13. 1 Kor. 4:15. 1 Petr. 1:23. Upp. 14:4.

JAS 1:19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede. >Ords. 17:27. Syr. 5:11. Jak. 3:1 f., 13.

JAS 1:20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.

JAS 1:21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar. >Luk. 8:11, 15. Rom. 1:16. 13:12. Kol. 3:8. 1 Petr. 2:1 f.

JAS 1:22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva. >Matt. 7:21, 24 f. Luk. 11:28. Rom. 2:13. 1 Joh. 3:7.

JAS 1:23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: >Matt. 7:26 f.

JAS 1:24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

JAS 1:25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning. >Joh. 8:31 f. 13:17. Rom. 8:2. Jak. 2:12.

JAS 1:26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd. >Ps. 39:2. 1 Petr. 3:10.

JAS 1:27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen. >Job 31:16 f. Jes. 58:6 f. Matt. 25:35 f. Joh. 17:15. Rom. 12:2.

 

Created with BibleDatabase FREE HTMLCompiler