Bilden här ovanför ska föreställa mig om min älskade lilla kusin Kevin. Kortet är ganska nyss taget så det är ungefär så här jag ser ut.

Jag är 21 år gammal och bor tillsammans med min pojkvän och mina katter i en lägenhet i Nora, Bergslagens pärla.

Det som det mesta av min tid går åt till är mina studier, som den här terminen består av tre kurser. IT grundkurs på distans, Statistik A 1-10p på Karlstad Universitet och sist men inte minst Engelska för ekonomer 1-10p även den på Karlstad universitet. Detta är den femte terminen som jag läser efter gymnasiet. De övriga terminerna har jag läst på ekonomiprogrammet på Örebro universitet och det är också där jag ska fortsätta att läsa mina resterande tre terminer efter denna. När jag har avslutat mina studier så har jag tänkt att jobba som controller, kanske revisor eller något liknande inom redovisningsområdet.

När jag inte pluggar så umgås jag med min pojkvän, mina vänner eller utövar något av mina fritidsintressen. Mina fritidsintressen är ganska så många så ibland blir det ganska svårt att få tiden att räcka till. Det jag gillar att göra är att träna aerobics och step up och det gör jag så många kvällar i veckan som jag har tid och ork med. Det som jag gör när väderlek och tid tillåter är åker inlines, åker långfärdsskridskor, seglar och tillbringar tid i naturen.

Det som även tar upp mycket tid i mitt liv är min whiplashskada som jag har haft sedan augusti 1995. Den här skadan ådrog jag mig i en bilolycka där vi blev påkörda av en annan bil bakifrån. Mycket tid på sjukgymnastik, många timmar med värk och smärta och andra konstiga symptom har det blivit under de här fyra åren och kommer det förmodligen att bli många år framöver. Det kanske låter jobbigt och det är det också, men man måste ära sig att acceptera det som en del av sig och lära sig gå vidare. Man får inte bara se till skadans begränsningar utan också dens möjligheter. Det finns mycket man kan lära sig, som att tex uppskatta vardagen lite bättre. Man lär sig tex att vara glad över att man kliva upp och ta på sig kläder, att man kan göra det som alla andra som inte är skadade kan se som något självklart, något de inte ens reflekterar över. Som whiplashskadad tror jag att man lär sig att vara glad för små saker som för andra inte betyder så mycket alls, som tex sådana vardagssaker som jag nyss nämnde.

Om ni vill mig något så kan ni skicka ett eller skicka ett ICQ-meddelande på: 51202182