Vem är Tom Tuff?

Tom Tuff är (eller var - han har inte synts till på flera år) en välkänd Stockholmsprofil.

De flesta minns honom bara som en ganska sjaskig gatumusiker. Oftast lindrigt nykter och lindrigt ren, drivandes runt på stan med sin klarinett i en plastkasse. Dessvärre också ofta ganska otrevlig mot den som inte gav något för musiken.

 

Toms bakgrund

Några helt säkra uppgifter har inte gått att få fram, eftersom vi inte ens vet hans riktiga namn. Något personnummer hade han sannolikt inte, närmast paniskt rädd som han var för övervakning och registrering. Denna C.V. bygger på efterforskningar bland Toms vänner och bekanta. Uppgifter som förekommit 2-3 gånger har vi antagit som sanna.

Tom Tuff lär vara född och uppvuxen på en liten ort i Hälsingland. Han flyttade till Stockholm på sextitalet för att plugga. Och såvitt vi vet bröt han sen kontakten helt med både familj och hemort.

Eftersom en av hans mest utmärkande egenskaper var att sällan eller aldrig slutföra något så antar vi att han aldrig tog någon examen. Fast han lär ha gått både på Musikaliska Akademien och varit en bra bit på vägen till en fil kand, vilken ämnessammansättning vet vi inte.

Ännu under sjuttitalet var han en hyfsat ansedd musiker och satt med i flera storband och dansorkestrar på tenorsax och klarinett.

På grund av ett mycket oberäkneligt humör (och missbrukande) blev han med tiden alltmer omöjlig att ha med i orkestersammanhang. Från åttitalet och framåt försörjde han sig på gatumusicerande, socialbidrag och diverse påhugg. Trots alla problem tappade han aldrig stilen helt. Tvärtemot vad många tror var Tom Tuff aldrig uteliggare. Han hade under alla år (tills han försvann) en lägenhet på Söder, som dessutom för det mesta var ganska välstädad.

 

Hur vi mötte Tom

Vi hade stött på Tom Tuff i olika sammanhang, men den enda gång vi mötte honom tilsammans var våren 1995 då vi var på väg till en spelning i Sundsvall.

På OK-macken vid Norrtull stod en sliten figur med en gammaldags smärtingbag i handen och frågade om han kunde åka med. Det var en omtumlande färd.

Tom Tuff var ingen lyssnare, det vet alla som träffat på honom. Han talade oavbrutet under hela resan och vi var närmast utmattade av hans ordströmmar när vi kom fram. Strax utanför Sundsvall stannade vi och tankade. Tom sa att han skulle sticka och hälsa på tatueraren. Vi väntade en timme och sen blev vi tvungna att åka vidare. Långt senare fick vi veta att det faktiskt fanns en tatuerare intill macken.

När vi kommit hem och städat bilen hittade vi bagen, som var fullproppad med papper. Vi började titta i den och insåg att här fanns en guldgruva att ösa ur. Med jämna mellanrum försökte vi kontakta Tom för att försöka göra något tillsammans med honom.

Sommaren 1997 fick vi av en slump veta att Tom Tuffs lägenhet stod tom, men ingen visste var han fanns. Den allmänna meningen var att han var död.

Vi vet inte säkert hur det ligger till med detta, men nu försöker vi förvalta hans "arv".

Vi pusslade ihop Toms text och musikfragment till en föreställning som vi spelade under hösten 1998. Eftersom ljud tar stor plats på nätet har vi inte kunnat lägga ut så mycket musik, men kanske kan en nyfiken besökare på denna sida få en aning om vem och vad Tom Tuff är

Mycket nöje!