Anton skulle ha fötts i början av Januari-92, men på morgonen den 10 December förstod jag att allt inte stod rätt till. Det var alldeles lugnt i min mage. Min allra första tanke var att barnet hade lugnat ner sig som dom flesta gör mot slutet, men allt eftersom förmiddagen gick och jag inte kände någon som helst rörelse förstod jag att något var fel. Vi åkte in på BB och där tog dom ett CTG som visade bara svaga hjärtljud. Allt gick sen väldigt fort. Jag blev blev skickad med ilfart till operation för att göra ett kjejsarsnitt. När jag vaknade till efter nån timme och såg min sambos ledsna ansikte förstod jag på en gång att barnet inte levde. Jag grät och grät i timmar och undrade "varför ?" Hela min kropp och själ uppfylldes av en tomhet som inte går att beskriva. Och den tomheten skulle komma att sitta i länge, flera år. På kvällen kom en barnmorska från BB och frågade om vi ville se och hålla i vår son, men jag sa nej på en gång. Jag trodde det skulle vara för svårt , men barnmorskan och min sambo lyckades övertala mig till slut. Och det är jag väldigt glad för nu. Vi fick ha honom inne hos oss så länge vi ville och det var inte otäckt alls. Han var den sötaste lilla kille som jag någonsin sett och det var underbart att få smeka hans lilla ansikte och hålla hans små händer. Vi gav honom genast namnet Anton som vi redan hade bestämt att han skulle heta om det blev en pojke. Eftersom jag var nyopererad så fick jag hela tiden smärtstillande med lugnande i och jag minns däför de första dagarna som i en dimma. Det var inte bra för jag har inga klara minnesbilder av hur Anton såg ut. Personalen var underbar på alla sätt och vis och vi fick väldigt mycket stöd och hjälp av dem. Som minne fick vi foton på Anton och det är jag väldigt glad över, de hjälper mig att komma ihåg hur han såg ut. Vi har aldrig fått något svar på varför Anton dog. Han hade en missbildning på matstrupen men det var inte orsaken till att han dog. Anton begravdes den 23 December-91 på en underbart vacker plats på St.Lars kyrkogård. Vi åker dit ofta och sätter blommor på sommaren och tänder ljus på vintern.

Vår lille

Anton

Du går ifrån oss,

men är ej borta

I våra tankar Du

lever kvar

Du var så fin