Aspenäs Villaägares Förening ( AVF ) har verkat i snart 70 år och har nu som tidigare viktiga upp-gifter för vårt villaområde. Många gläder sig åt att AVF lyckats få fart på den långdragna frågan om skötseln av Seatons allé. Förnyelsen av bryggorna vid Aspenäsbadet har också drivits fram av AVF. I båda fallen har vi lyckats aktivera kommunen.
Bland arrangemang i egen regi finns enligt en lång tradition både midsommarfest och julgran - båda numera i Åparken. Grannsamverkan mot brott kan förbättras t ex genom att grannarna blir bekanta med varandra vid våra medlemsmöten.
Aspenäs Villaägares Förenings verksamhet har redovisats i bokform vid 10-, 20-, 30- och 50-årsjubileerna. Förhoppningsvis skall vi klara av att komma med ytterligare en utgåva till 75-årsjubileet år 2003. Till dess hoppas vi denna lilla publikation kan ha en uppgift att fylla, speciellt som de ovan nämnda böckerna inte längre finns att tillgå annat än antikvariskt. Föreningens historia är väl värd att dokumenteras. Den är förutom Aspenäs villastads historia även en del av Lerums kommuns historia. De första villaägarna ville förverkliga drömmen om ett eget hem, där lantlivets behag skulle för-enas med stadens bekvämlighet. Den första styrelsen arbetade ihärdigt mot detta mål som sam-tidigt skulle ge ett välordnat samhälle. Här nedan vill vi kortfattat berätta vad som hänt under de senaste 70 åren och vad som händer idag.
DE FÖRSTA ÅREN
AB Aspenäs Villastad (Aspenäsbolaget) bildades 1927 med syfte att exploatera delar av Aspenäs sätens mark för villabebyggelse. Bolaget lockade köpare med "vackert 1ä2e, utmärkta kommunika-tioner med Göteborg, låg kommunalskatt, billiga tomter med fördelaktiga betalningsvillkor". Bolaget lovade också "vägar och anslutning till el-, vatten och avloppsnät". De första tomtköparna märkte dock snart att bolagets vilja och förmåga att hålla sina löften var dålig. Därför bildade 14 tomt- och villaägare redan i juni 1928 Aspenäs Villaägares Förening (AVF).
VA-FRÅGAN
var det viktigaste, svåraste och mest långdragna problemet. Bolaget hade i tomtkontrakten lovat "fullgott dricksvatten" vid tomtgränsen. Man försökte både med grävda brunnar och med vatten från Aspen, där man bl a byggde ett pumphus (se nedan under "Nutid och Framtid") utan godtagbart resultat. En långdragen rättslig process gav villaägarna en fullständig seger i Alingsås Tingsrätt våren 1935. Hovrätten i Göteborg fastställde domen i november samma år. Men vattnets kvalitet blev ju inte bättre av en hovrättsdom. Aspenäsbolaget vidtog olika åtgärder i Häcksjön utan att lyckas. Först när Lerums kommun 1946 övertog leveranserna kom en riktig upprustning av vattenproduktion och distribution till stånd.
MÅNGA GEMENSAMMA FRÅGOR
AVF arbetade med mån a andra frågor:
BROFRÅGOR
Överfarterna över Säveån var ett annat stort problem. Aspenäsbron var en träbro, som dock måste stängas för tyngre fordon 1941 och för alla fordon 1944. Transporterna till villastaden fick då ske via Lerums centrum. Vägen genom Åtorp var tidvis så dålig att lastbilsåkarna vägrade köra till Aspenäs. AVF lyckades efter långt och träget arbete åren 1942-48 medelst uppvaktningar av 9 myndigheter i Lerum, Vänersborg och Stockholm lotsa frågan genom en svar byråkrati. 1948 kunde äntligen den nuvarande bron invigas. Frödingsbron (vid nuv Missionskyrkan) var en viktig gångförbindelse för de boende i Aspenäs och Åtorp. Den ursprungliga sköljdes bort av ett högvatten i juli 1939. På initiativ från AVF bildades en brobyggnadskommitté, som redan i okt 1940 kunde inbjuda till invigning av den nya betongbron. Av totalkostnaden 10.000 hade man då fått ihop 6.500 genom insamlingar. Resterande summa insamlades sedan genom fester, försäljningar och vad som idag skulle kallats sponsring, så att föreningen Frödingsbron två år senare kunde slutbetala bron.
KRIGSÅREN 1939-45
medförde en intensiv affärsverksamhet för AV17. Framförallt gällde det att skaffa fram ersättning för koks, (det vanligaste bränslet i villorna) som var en bristvara dessa år. Fram till 1942 köptes bränntorv från Skaraborg och Skåne men då detta kom att reserveras för staten och industrin fick man börja skaffa ved. Omsättningen var stor, ett år 60.000:-, ett på den tiden betydande belopp. Genom den stora omsättningen köpte AVF ved billigare än den kommunala kristidsnämnden. Vedanskaffningen höll på ett antal år efter krigsslutet. AVF skaffade flera andra bristvaror. Som en kuriositet kan nämnas att konserveringsburkar, som på den tiden endast fanns av glas, inköptes från ett glasbruk i Skåne.
EFTERKRIGSÅREN
Ett utdrag ur föreningens "aktivitetskatalog" under denna period blir ganska diger:
MIDSOMMARFESTEN
är en aktivitet, som startades 1935 och som ännu fortlever. De första åren firades den på Idrottsplatsen med dans på den intilliggande tennisbanan. Några år hölls festen på badplatsen. Det dansades då på en monterbar dansbana, som AVF skaffade. I slutet av 1950-talet flyttades festen till Å-parken, där den varit kvar sedan dess. Huvudvikten lades samtidigt över på barnens aktiviteter.
JULGRAN
har föreningen rest nästan varje år sedan 1935, ganska många år i korsningen Lillies väg/ Cederflychts väg, men de senaste åren i Åparken
NUTID och FRAMTID
Självfallet har föreningen andra uppgifter idag än när den startade. Kommunens serviceorgan har övertagit de flesta av de uppgifter, som AVF då kämpade med Aspenäsbolaget om att få utförda. Men det finns annat som är tidlöst, där vi de senaste åren haft och i framtiden kommer att ha en uppgift att fylla. I stadgarna står att vårt syfte skall vara "att tillvarata och hävda gemensamma
intressen, främja gemenskap och trivsel". Exempel på detta är:
Eftersom Aspenäs Villägares Förening representerar c:a 8 % av kommunens invånarantal har vi genomslagskraft, när vi framför våra synpunkter. Vi har idag ett bra samarbete med kommunens olika organ i frågor som berör vårt område.
Lerum i juni 1997