Inför den sedan länge planerade och efterlängtade G3-resan till Åre, hade Hr. Färdledare Ekh, på ett mycket förtjänstfullt sätt, ordnat såväl tågbiljetter för färden till och från Åre, som inkvartering i det ståndsmässiga lägenhetshotellet Bysshuset vid framkomsten påföljande dag. Heder åt en sådan medlem!

En samling förväntansfulla herrar samlades på Göteborgs Centralstation på torsdagskvällen den 30:e mars 2000. Deltagarna var följande: Lars Ekh, Magnus Hamp, Anders Josefsson, Robert Lindqvist, Torbjörn Persson samt Robert Vulin. Här är ett litet, men dock, hedersomnämnande till Hr. Vulin på sin plats, då han med synnerligen kort varsel så snart efter sin nyvunna upphöjelse till provmedlem i G3, lyckats prioritera sina sociala aktiviteter så väl, att han kunde rycka ut på denna Åre-expedition! Delvis närvarande (som vanligt), om än inte redan från starten, var också Mikael Bojland. Mer om detta senare.

Enligt färdledarens instruktioner, hade deltagarna klokt nog medfört stora mängder näringslösning för såväl energitillskott som stämningsförhöjning. Till att börja med framstod den anmärkningsvärt stora högen av väskor och skidfodral vara mer packade än respektive ägare, men det jämnade successivt ut sig under resans gång, till sällskapets synbarliga förnöjelse, och kupe’grannarnas motsvarande förtrytelse.

Då G3:orna äntrat tåget, och invaderat sin kupe’, vidtog ett glatt samspråk under friskt och frejdigt inmundigande av diverse maltdrycker och destillerade starkvaror av tveksamt ursprung. Hr. Hamp var särdeles ovarsam med alkoholen denna afton, i det att han så fort ingen vakade över honom fördelade de dyra dropparna över bordsytan och de närmast sittandes nedre extremiteter. Ingen lät sig emellertid nedslås av detta, eftersom det rådde synnerligen ringa brist på dessa varor, men Hr. Hamp ville ändå kompensera denna brist på kontroll över vissa av sina lemmar, genom att frikostigt erbjuda sällskapet del i sin matsäck. Flertalet avstod dock vänligt men bestämt. Det var nämligen en säregen packe mackor, med pålägg utan smör, där Hr. Hamp utan tvekan prioriterad kort ledtid framför kulinarisk fulländning. Enligt en plausibel teori från Hr. Persson, hade han förmodligen haft en trave brödskivor i ena handen och en bunt korvskivor i den andra, och blixtsnabbt blandat dem likt en slipad pokerspelare blandar en kortlek. Resultatet blev en intressant, men föga lockande trave (såvida man inte lider av dödslängtan eller någon bisarr drift för självplågeri). Hr. Josefssons mer konventionella salamismörgåsar möttes dock av något större uppskattning, vilket naturligtvis ändå inte hindrade ägaren att med god fart föra in flertalet av dem i sitt eget gap.

Stämningen blev allt högre ju längre kvällen led, och kupe’grannarna led allt mer ju högre stämningen blev. Inte heller tågpersonalen tycktes njuta fullt ut av det glada sällskapets kulturyttringar, varför man tämligen skarpt tillsades sänka ljudnivån på konversationerna något. Denna uppmaning följdes kanske inte helt på det sätt avsändaren tänkt sig, men den hårda arbetsveckan i kombination med näringslösningarnas bieffekter tog så småningom ut sin rätt, och G3:orna gled in i dimman för att samla krafter inför kommande härjningar i de jämtländska fjällen.

Fredag 2000-03-31

Då G3:orna utrymt tåget i Åre, till allas på tåget kvarvarande stora lättnad, siktades tämligen omedelbart det ståtliga lägenhetshotellet Bysshuset, på praktiskt krypavstånd från järnvägsstation, frukostservering och nöjesetablissemang i Åres centrala delar. Sällskapet kånkade dit sina omfångsrika packningar, och anvisades efter viss förvirring två lägenheter med plats för fyra personer i varje, på ömse sidor om en korridor, en trappa upp. Lägenheterna höll mycket hög standard, med fullt utrustat kök, vardagsrum, badrum och två sovrum. Ödet ville, att Hrr. Vulin och Lindqvist kom att dela bostad med Hr. Hamp, den vandrande gasklockan. Följaktligen hemsökte Hrr. Ekh, Persson och Josefsson den andra sviten.

Då lägenheterna tagits i besittning, avtågade sällskapet mot det lämpligt närliggande Hotell Diplomats matsal, där det enligt ihärdiga rykten fanns en närande frukost framdukad, att avnjutas mot en rimlig ersättning. Det visade sig stämma till punkt och pricka! Frukostbordet var dignande, och G3:ornas aptit i proportion till detta. Det visade sig vara betalning nog, antog G3, att hotellet fick äran att få ha så prominenta frukostgäster. Åtminstone tolkades det så, då samtliga G3:or, mycket mätta och belåtna, öppet men diskret avlägsnade sig utan formell eller kontant ersättning till Hotell Diplomat. Mycket generöst av detta eminenta hotell!

Åter då till Bysshuset. Efter en stunds rivande och slitande bland persedlarna, drog sig G3-skaran, iförda något som avlägset påminde om skidkläder, mot centrum för inköp av liftkort, knäkådis till stöd för slakt ledband hos Hr. Josefsson, skidhyrning till Hrr. Vulin och Lindqvist mm. Hr. Ekh höll sedvanligt högt tempo, och lockade med sig Hr. Persson upp i liftsystemet tämligen omgående. (Det visade sig senare, vid ett flertal tillfällen, att det Ekhska tempot tog på den gamla kroppen, då den periodvis helt slutade fungera, och mer övergick till imitation av halvfylld hösäck, i samband med på skidåkning följande sociala aktiviteter). Hrr. Josefsson, Hamp, Vulin och Lindqvist anslöt kort därefter, då alla inköp och hyresbestyr var avklarade. Vädret var av konventionell Göteborgsmodell, dvs. lätt regn och gråmulet. Regnet övergick i snö högre upp på Åreskutan, men sällskapet lät sig inte nedslås av detta, utan kastade sig glatt utför pisterna. Speciellt Hr. Vulin bjöd på sig själv, då han ofta utförde oplanerade men uppiggande krumsprång, som bl a resulterade i långa fåror i pisten, grävda av en till en vidöppen mun hörande Vulinsk underkäke, och vid ett annat tillfälle en skida flygande i en elegant parabel, vilken nådde ansenlig höjd.

Lunch intogs i restaurangen vid kabinbanans topp. Alla valde dagens rätt, bestående av köttbullar, gött mos osv, utom Hr. Ekh, som tillämpade den sunda principen att ”mat tar bara onödig plats”, och följaktligen drack lunch i stället, då restaurangens svala fatöl fanns att tillgå.

After Ski i Åre utövas med fördel på Hotell Sunwing. Halva sällskapet tog sig dit direkt från pisterna, och andra halvan via ett besök i Bysshuset, för kroppslig sanering. Det senare visade sig helt meningslöst. Dels var de svettigare och mer karl-luktande än någonsin vid ankomsten till Sunwing pga. de kraftiga stigningarna från Bysshuset, och dels ödelades alla hygieniska finesser av aktiviteterna under After Ski’n. Öl och Irish Coffee flödade, fullt ös från live-bandet, stämningen på topp! Många dansade på borden, och allt var som det skulle. Hrr. Ekh och Lindqvist var mer serviceinriktade än vanligt, genom att de självmant med, på fötterna på vanligt vis trädda, strumporna på mer ovanligt vis grundligt torkade golvet i den livligt frekventerade herrtoaletten med tillhörande pissoar. Det rådde viss tveksamhet huruvida strumpdoften förändrades till det bättre eller sämre efter detta, men det såg onekligen skojigt ut med alla våta fotspår kors och tvärs i lokalen och på borden.

Efter After Ski’n tog sig sällskapet på mer eller mindre märkliga vis tillbaka till Bysshuset för renovering. På vägen dit bevittnade Hrr. Hamp och Vulin att Hr. Persson insåg sanningen i den gamla versen ”Svårt är att leva, svårt är att dö. Svårt är att pissa i meterdjup snö”. Väl framme vid Bysshuset möttes sällskapet av den fryntlige Hr. Bojland, som anlänt med tåg under eftermiddagen. En mental guldstjärna till denne kämpe! Inte många skulle resa från Stockholm till Åre, utan en tanke på skidåkning, bara för att umgås med G3 och nedkämpa allt motstånd i de lokala nöjespalatsen, men denne pålitlige festprisse och kvinnokännare ställer alltid upp! Må hans fienders skägg växa inåt och förkväva dem! Hr. Bojland medförde glatt humör, vin och feta cigarrer, vilket naturligtvis kom till användning senare.

Efter välbehövlig sanering och förfriskning, intager G3:orna Werse’ns Bar, där de efter en tids dryckespimplande och cigarrökande anvisas plats vid ett bord i restaurangen. De synnerligen tunna, men för alla del välsmakande, pizzorna bör förbigås med tystnad, men omröstningarna som sällskapet företog under och efter kvällsmåltiden var synnerligen intressanta. Här avhandlade man ett stort antal väsentliga frågor kring kvinnors olika företräden (eller organ, för att vara mer tydlig). Exempelvis röstades det om huruvida området kring de nedre regionerna ska vara rakat, tofsförsett eller prytt av en liten fläta? Även bävermodell a la Ulf Elving eller ryssmössa kan ju förekomma. Alla resultat deklamerades högt och tydligt, så att ingen skulle gå miste om något, vilket knappast heller någon gjorde. Inte minst de vid bordet intill hade förmånen att gratis få del av resultaten. Den medelålders damen snörpte märkbart på munnen, då hennes man intresserat lyssnade, och tonårssonen fullständigt absorberade allt som avhandlades, och det var inte lite!  Till vår stora sorg, har de anteckningar Hr. Lindqvist förde vid tillfället, förkommit (vad nu det kan bero på), varför vi inte i alla detaljer kan återge resultaten, men det ges ju fler tillfällen till samkväm kring detta ämne, i synnerhet då Hr. Bojland är närvarande.

Åter i Bysshuset vidtog fortsatta diskussioner kring det motsatta könet, men inte alla deltog i samma utsträckning. Exempelvis utförde Hr. Ekh åter sin berömda imitation av en halvfylld hösäck, okontaktbar på en köksstol, samtidigt som Hr. Persson luftade gomseglet i fåtöljen mittemot. Det var med andra ord en helt vanlig kväll efter en utflyktsdag med G3.

Lördag 2000-04-01

Hrr. Lindqvist, Vulin och Hamp fixar och avnjuter frukost i den egna lägenheten, samtidigt som Hrr. Bojland, Ekh, Persson och Josefsson återigen unnar sig en ståndsmässig frukost på Hotell Diplomats bekostnad. Den var lika god som dagen innan, och lika prisvärd!

Solen lyser från en klarblå himmel, men Hr. Hamp drabbas av, förhoppningsvis, tillfällig sinnesförvirring och skyfflar medhavda memon från jobbet en stund innan pisterna på nytt görs osäkra tillsammans med övriga G3:or. Hrr. Lindqvist invänder livligt mot effekten på luftkvaliteten i rummet pga. Hr. Hamps särklassiga gasemissioner, och tillkallar Hr. Vulin för en opartisk bedömning. Någon sådan kunde inte ges fullt ut, då Hr. Vulin inte lyckades förmå sig komma närmare än tre meter från rummet där källan funnits, innan han måste avvika för att behålla livhanken, enligt egen bedömning. Det ryktas, att hotellpersonalen tillbringat dagar i sträck efter herrarnas avresa, för att hitta det självdöda djur som av lukten att döma måste finnas någonstans i lokalerna.

Hr. Bojland, som konsekvent avstår från skidåkning, mediterar efter frukosten och förbereder sin Stockholmsresa. Dessbättre kommer han inom några veckor att åter permanent hemsöka staden Göteborg, vilket lär underlätta umgänget med de övriga G3:orna.  

De pga. den effektiva frukostvarianten mer startsnabba herrarna Ekh, Josefsson och Persson var något tidigare ute, och tog sig upp på liftsystemets topp och vidare ner på baksidan till Tväråvalvet. Frisk motvind vid nedfarten i dessa pister gjorde upplevelsen både uppiggande och myggfri, och liftfärden tillbaka en njutning med vinden i ryggen och solen i ansiktet. De i Tväråvalvet befintliga lokala korv- och hamburgermånglarna gjorde goda affärer bl a genom Hrr. Josefssons och Perssons konsumtion. Hr. Ekh vidhöll sin tes att ”mat tar bara onödig plats”, och förberedde maximalt utrymme för förväntade maltdrycker under kommande After Ski. Efter ett visst mobiltelefonerande med de mindre startsnabba G3:orna, förenades de två styrkorna i Tväråvalvet, och klämde lagg tillsammans, men drog snart vidare via backen vid Tusenmetersliften och transportsträckan över till restaurangen på Mörvikshummeln. Där var ett liv och ett kiv, och G3:orna enades om att pga. den rådande kösituationen inte bevärdiga själva restaurangen med ett besök, utan laddade i stället batterierna genom att på terassen utanför densamma avnjuta utsikten över Åre och inte minst över Frk. Programlederska Kristin Kaspersen, känd från TV. Hon trånade synbart mot G3:orna, men rönte ingen framgång hos de hårda, som kallt konstaterade att ”hon ser ju mycket större ut i TV”.

Efter att ha lapat sol en god stund, åkte sällskapet ner i puckelpisten från Hummeln, med varierande stilar. Bl a Hr. Hamp ansåg sig förmodligen behöva ett revanschförsök gentemot pisten ifråga, varför han något senare valde denna tur ännu en gång, dessbättre då noggrant studerad av övriga G3:or och ett hundratal okända liftåkare i två närbelägna liftar. Hr. Lindqvist bad då Försynen gripa in, och få Hr. Hamp att för publikens skull utföra något spektakulärt, och se! Bråkdelar av en sekund därefter, bjuder Hr. Hamp upp sig själv till en lustiger dans, med huvudet avsevärt lägre än fötterna, och fördelar större delen av sin utrustning över pisten, till allas oförställda förtjusning! Tack för det skådespelet, Hr. Hamp! Då utrustningen och Hr. Hamp åter samlats ihop begav sig sällskapet ner i World Cup-backen. Flertalet blåste hänsynslöst förbi två unga norska damer som mödosamt tog sig till fots nerför backen, men så icke Hrr. Hamp och Josefsson! De rutinerade såg genast, att här fanns tillfälle att erbjuda damerna eskort nerför pisten. Nytta förenades med nöje, genom att damerna under förevändning av mer effektiv transport på resp. G3:as rygg, ohämmat kunde klämmas på sina fasta stjärtar, vilka godkändes utan anmärkning. Diagnosen efter handpåläggningen var något osäker, men troligen var damerna tofsförsedda, och inte rakade eller utrustade med fläta.

Så småningom samlades sällskapet åter på den vid det här laget sedvanliga After Ski’n på Hotel Sunwing. Hr. Bojland avhöll sig från skidåkning, utan ägnade dagen bl a åt att avnjuta motortävlingar å TV:n, och anslöt till sällskapet för After Ski. Vi G3:or har ju aldrig krävt, att After Ski endast ska omfattas av de som åkt skidor samma dag, varför Hr. Bojland möttes med förståelse, ljubel och glada miner som vanligt. Denna gång inmutades ett bättre placerat bord, med viss uppsikt över det uppträdande rockbandet. Bordet tedde sig så trevligt, att den rådige Hr. Josefsson tillsåg att medelst lämpliga eggverktyg snida in och svärta det lika fruktade som berömda tecknet ”G3” i bordsskivan, varför framdeles vilken G3:a som helst med visst fog kan göra anspråk på bordet vid kommande besök. Vid bordet intill fanns ett antal yngre och fysiskt begåvade damer, som naturligtvis föll för G3:ornas uppsluppna levnadsglädje och den säregna högfjällsatmosfär som omgav G3 efter en hård skiddag. Två av damerna, Frknrna Linda och Veronica, kände sig så dragna till G3:orna och deras plånböcker, att de senare på kvällen sökte sig till Bysshuset!

Hr. Persson stod till en början inte att känna igen, då han  protesterade kraftigt då det ansågs vara hans tur att köpa sju öl att fördela bland G3:orna.  Han skulle minsann inte har mer än en öl eller två, påstod han, och skulle därför naturligtvis inte vara med om sju rundor. Dessbättre gick det bara fem minuter innan han var sig själv igen, och gick loss som aldrig förr! Han gav bl a den söta flickan som säljer pilsner 100:- + 70:- i dricks, trots att han måste ta ett kortfristigt lån! En sann gentleman! Det ska inte läggas honom till last, att han understundom försöker luta sig med utbredda armar mot imaginära väggar, vilket dock kan inverka menligt på läkningsprocessen hos ett sedan tidigare sargat ryggslut. Det var dock bara en tillfällig motgång, som snabbt glömdes genom att Hr. Persson frenetiskt kompakterade tomma och halvfulla ölburkar likt en vältrimmad stångjärnshammare, och därefter simulerade handgranater med dem i lokalen.

Hr. Hamp lät sig väl smaka av ölet, och rockade loss så att det stänkte om det. Trots synnerligen enträgna och röststarka uppmaningar till bandet att spela mer AC/DC, blev det inte så. Hr. Hamp lyckades dock få bandet att lova att spela AC/DC nästa dag, och lät sig nöja med det, vilket han inte skulle gjort, eftersom det listiga bandet just gjort sin sista spelning! Vilken blåsning! Då det var dags att åter söka sig mot Bysshuset nere i byn, insisterade Hr. Persson på att få åka taxi, bara för att han inte var kapabel att ta på sig pjäxor eller skidor, vilket givetvis avvisades med skärpa av Hrr. Josefsson och Vulin. Hr. Persson förpassades i horisontalläge, varefter pjäxor kunde anbringas. Efter att ha vältrats på fötter, visade sig Hr. Persson efter en sinusformad promenad med rejäla pauser, vara en eminent skidåkare, som med grace tog sig ned till byn!

Väl framme vid hotellet, vidtog sedvanlig tvagning, varpå Frknrna Linda och Veronica dök upp. Tyvärr befanns nästan samtliga utspisningsställen överfulla av folk, varför nämnda fröknar till slut gav upp, och missade den stärkande uppförslöpningen till Pensionat Granen kl. 21:57. Där avnjöt G3 efter en låååång väntan någon form av död ko, och Hr. Vulin blev duschad med öl genom en rask kypares försorg. Synbarligen slaka begav sig alla utom Hrr. Lindqvist och Vulin till Bysshuset. De sistnämnda hemsökte Hotel Diplomat och umgicks, gratis naturligtvis, med diverse varelser av motsatt kön en tid.

Söndag 2000-04-02 – måndag 2000-04-03

Liksom föregående dag fixar och avnjuter Hrr. Lindqvist, Vulin och Hamp frukost i den egna lägenheten, samtidigt som Hrr. Bojland, Ekh, Persson och Josefsson på nytt låter sig bjudas på frukost av Hotell Diplomat. Ett utmärkt arrangemang! Efter en snabb avsugning (av lägenhetens golv, alltså) och ett omtag vid latrininrättningen på order från besiktningspersonalen i Bysshuset, tilläts G3:orna lämna lägenheterna.

Vädret var något mindre fördelaktigt än under lördagen, men uppehåll rådde i alla fall. På toppen var vinden synnerligen frisk, varför sällskapet unnade sig en mycket utsträckt lunch i restaurangen därstädes, som bar det passande namnet Stormköket. Enligt anslagstavla vid gondolliften mot toppen, var det –14 gr. C i kombination med 12 m/s vind, vilket påstods motsvara –37,4 gr. C vid vinstilla. Friskt och myggfritt, alltså!

Skidåkningen denna dag bjöd inte på några större överraskningar, och då man samlades för After Ski nr. 3, kunde man konstatera att bara Hrr. Ekh och Josefsson åkt som kärringar, då de inte unnat de övriga en enda vurpa på tre hela dagar. Man kan förstå de övrigas besvikelse. Här måste ske en avsevärd förbättring nästa gång!

Under denna After Ski var det Hr. Eks tur att genomgå förvandlingen från matt ex-skidåkare till helvild party-nisse! G3:orna dansade på borden, och Hr. Ekh rockade loss framför det nya bandet, och inhandlade därefter en flaska skumpa, som genast generöst fördelades över allt och alla med ett kraftfullt sprutande! Korksäkringen av ståltråd prydde sedan Hr. Josefssons näsa i någon timme, ända tills sällskapet åter nått Bysshuset. Hrr. Lindqvist och Vulin upprätthåller G3:s goda rykte genom att just som de möter ett medelålders par, mycket ljudligt tala om ”Bajen, bärs och rakade brudar”.

Efter bastu, öldrickning och tvagning avnjöts olika former av hamburgare- och korvanrättningar, innan G3:orna äntrade det försenade tåget möt Göteborg. Har läsaren sovit i ett danskt logement någon gång? Inte? Denna eventuella brist på erfarenhet skulle kunna kompenseras genom en natt i G3:s kupe’, där Hrr. Ekh och Hamp ohämmat emitterat metan mm. Hr. Hamp bör fortsättningsvis beläggas med förbud mot intagande av TexMex-mat, enl. övriga närvarande. Simultankapaciteten är dock god, då han samtidigt kunde plöja igenom en maxlastad polsk attacheväska (även benämnd plastkasse) med återstoden av den gångna veckans memo-skörd från Volvo. Arme man, så han ställt till det för sig!

Hr. Ekh kramade länge mobiltelefon och ölflaska, med huvudet i en okonventionell vinkel mot ena axeln, för att sedan meditera någon timme på tågtoaletten, men återvände senare (utan mobiltelefon, vilken då var omedveten om) för egen maskin och intog ryggläge. Natten var tämligen lugn, förseningen kördes in och G3:orna anlände till Göteborgs Centralstation på måndagsmorgonen. Hr. Ekh återfick telefonen, som tågpersonalen tillvaratagit på avträdet. Allt och alla kom således fram lyckligt, utom Hr. Lindqvists armbandsklocka, som han hystade in för slutförvaring bakom britsen i kupe’n, utan att vidare bekymra sig för så världsliga ting.

Sällskapet skingrades så, något slaka i kroppen, men stärkta i själen!

Vid tangenbordet: Anders Josefsson, Ständig Sekreterare, G3