Paketorientering
I både Frankrike och Storbritannien hade forskare börjat experimentera med en enkel form av paketnätverk. Amerikanarna lånade idén och fullbordade nätverket. Istället för att ha en sluten strömkrets mellan en sändare och en mottagare, så lät man nätet bestå av ett antal olika sorteringdatorer som skickar ut datapaket, dom kallas routers.
Paketen innehåller data och inormation om avsändaren och mottagaren och dom innehåller också olika sändningsnummer så att dom kan sättas ihop i rätt ordning vid ankomsten.
Paketen skickas ut på nätet och kommer till första routern, den läser av adressen och tänker ut vilken väg som är lämpligast och skickar till nästa router. Den skickar sedan i sin tur paketet vidare till nästa och så vidare. Om någon router skulle vara trasig kan paketet ta en annan väg, eller om den är för upptagen.
Pakettrafiken gör att internet blir effektivt.
Om man jämför med ett telefonsamtal: om man ringer från ett ställe till ett annat får man i princip en egen linje. Den linjen är helt upptagen då, även fast man är tyst. På internet däremot strömmar paketen hela tiden i linjerna, men när det blir en paus kan någon annan ta den linjen så länge. Men om det är många ute samtidigt går det långammare, vilket märks tydligt när man till exempel laddar hem filer.