Det finns inga genvägar i konsten att erövra språket. Det enda som gäller är att
prata mycket och att läsa mycket.
Det framhöll författaren Lars Hesslind som nyligen besökte Ölmstad och Kaxholmen
och tala de om språkets betydelse för barnens framtid, för föräldrar, skolpersonal
och elever i årskurs fem och sex.
Som inbjudare stod Hem och Skolaföreningen och skolorna i Grännaområdet, och Lars
Hesslind talade under rubriken ”Hur har du det med språket, mitt barn?”. Och
det kan man ju fråga sig. Enligt Hesslind är cirka 50 procent av alla svenska
skolelever, från grundskolan till gymnasiet, lässvaga – om begreppet lässvaghet
även får gälla för elever som visst kan läsa, men som har svårt för att koncentrera
sig på vanlig skönlitterär bok. Eleverna tycker det är jobbigt att läsa och får
problem med att ta till sig det skrivna ordet och förstå dess innehåll.
– Mycket är TV:s fel, menade Hesslind. Där samlas familjerna på
kvällarna, eller tittar barnen själva, och får allt serverat. Både ord och bild, som
knappast vädjar till den egna fantasin eller sätter fart på förmågan att skapa egna
bilder i huvudet.
Böcker manar till något annat, till det som kallas kreativt
tänkande, och det är ingen tillfällighet att ”bokslukarbarn” ofta är bland
de bästa i klassen, i samtliga ämnen.
Egen hand
– Det kan ju tyckas lite märkligt, sade han, att tjejer som
exempelvis läser hästbok efter hästbok ”automatiskt” blir bäst i matte. Men
hjärnan fungerar så – genom läsandet tränas den på ett bättre sätt och
läshungriga elever har lättare för att uppfatta informationen och omvandla den i
praktiken.
Men lästränandet kan inte överlåtas åt någon annan – den
biten måste barnen klara på egen hand, även om vuxna kan hjälpa till.
– Avsätt en kvart om dagen och gå aldrig förbi ett ord du inte
förstår, rådde han eleverna i fem-sexan. Försök sedan att återberätta texten för
någon vuxen. Och ju mer du tränar, desto fler böcker kommer du att läsa och komma
ihåg.
Läsandet måste också varvas med samtal och diskussioner för att
språket ska utvecklas, menade Hesslind, som inte sade sig vara någon större vän av
obemannade serviceinrättningar som bensinstationer och bankomater. Människor behöver
träffas och prata med varandra på ett naturligt sätt för att hålla språket levande.
Muntlig tradition
– Förr fanns en naturlig berättarförmåga och muntlig
tradition som fördes från generation till generation. Men mycket av det har gått
förlorat. Därför är möten mellan människor så otroligt viktiga. Då sköter vi om
både språket och varandra och utvecklar empati och förståelse.
– Ta en TV-fri kväll emellanåt, uppmanade han. Stäng av
apparaten och prata med varandra istället. Kanske är det det som barnen behöver mer än
något annat.
Samtidigt som TV-tittandet ökar minskar tidningsläsandet. Och det är
faktiskt barnen som är morgondagens tidningsläsare – om det finns några sådana...
– I andra länder uppmärksammas problemet och man försöker
göra något åt situationen. Men i Sverige talar vi ganska tyst om minskat
tidningsläsande och minskade upplagor – kanske beroende på att stora tidningar
köpt in sig i olika TV-bolag och därmed säkrat ekonomin, oavsett hur det går med
tidningarna.
Bibliotek
Den utvecklingen är inte helt positiv, menade Hesslind och hävdade bestämt att läsning
är bland det viktigaste som finns. Och han talar av egen erfarenhet. Han är författare,
med 25 talet böcker bakom sig. Främst romaner, men även ett par böcker om språk och
språkutveckling, och han varvar skrivandet med att hålla föredrag för både barn och
vuxna.
– Jag växte upp i Göteborg och hamnade tidigt i ett tufft gäng,
bestående av tolv grabbar. Då var vi tolv, men fyra av kompisarna har begått självmord
och åtta är i livet. Och av oss som finns kvar, är vi bara tre som försörjer sig på
riktigt sätt.
Räddningen för honom blev – ett bibliotek. Där klev han in som
15-åring och började förstå vad han hade missat.
– Jag vill inte att ni ska behöva göra om samma misstag som jag.
För ni har möjlighet att välja, sade Lars Hesslind och spände ögonen i den unga
publiken.
ANNA LINDAU BACKLUND