Hösten 1999 skulle äntligen filmen Älgigen vara färdig. En Sci-Fi film med en ganska stor portion humor och referenser till det mesta du sett på den stora duken inom rymden. En film som skulle ta över ett år att göra. Det mesta var nytt och ingen inom SFaO hade haft liknande erfarenheter från tidigare produktioner. För första gången skulle SFaO göra en "långfilm".

Men var låg till bakgrund till filmen? 1992 gjordes Älgen. En film som 6 år senare fortfarande låg på en hylla och dammade. Enbart visad för några få personer; så är det än i dag. Temat var rymdthriller med tofflor. För det är just det som det handlar om. Älgtofflorna har en mycket central roll i filmerna. Lägg märke till hur likt älgen blir alien. Där föddes idén. Men sommaren 1998 plockade Pierre Toresson fram den och tillsammans med Conny Johansson klipptes en ny version ihop där historien framstod tydligare. På så sätt gjorde man färdigt en 6 år gammal film. Med detta i bakhuvudet hoppar vi bakåt i tiden. Våren 1998 var SFaO ute i skogarna och testfilmade scener för Iskalla Dödar; en thrilleraction som fortfarande är under produktion. Joel Vemdal, som är med i Älgigen, ville testa att filma några scener för något helt annat. Man satte upp en liten story och baserade det mesta på någon konstig varelse som attackerar några personer i skogen. Kortfilmen var knappt 35 sekunder lång; men räckte för att senare väcka ett litet intresse. Dels berodde det på att Fredzilla film lade ut kortfilmen som trailer på kortfilmen Just Killers. Man lade Iskalla Dödar på is och planerade för en fortsättning på Älgen baserad på samma "monster".

Tanken var först att man skulle göra en blixtsnabb inspelning vid sidan om den riktiga filmen och den skulle vara väldigt enkel. Inget manus utan bara en grundhistoria. Allt skulle hittas på under tiden; även dialogen. Så i maj började man den riktiga inspelningen. Då var en trailer redan färdig; mest på skämt. Filmen var tänkt att bli 11 minuter lång och vara lik, till viss del, Aliens. Fast med älgtofflor. Hur seriöst kan det bli?

Att den blev som den blev

Första inspelningen gjordes en kväll i slutet av maj. En scen där man kommer i kontakt med en älgexpert. Samma person som var med i den första filmen. I juni gjorde man en utomhusscen. Den räckte dock inte. Man kände att det fattades lite. Så en månad senare så gjorde man dag två. När dag två var färdig hade man filmat totalt, allt som allt, i tre dagar. Nu ansåg man att filmen var färdig. Någon dag senare kompletterade man upp några transportscener som man ansåg var nödvändiga och även en kryoscen gjordes. Nu dök ett problem upp. SFaO ville ha textning och rymdscener. Ett försök med modeller misslyckades och man satte sin tillit på datorgrafik. Men den snåla tillgången till dessa hjälpmedel gjorde att inte mycket blev gjort. I stället så kompletterade man dag två med några extra scener som fyllde ut lite saker och gjorde filmen intressantare. En slutexplosion var man bara tvungen att ha med. Pierre Toresson berättar: "Redan när dag två var inspelad kände jag att det saknades något." "Vad som fattades var en fet smäll i röret för att visa att vi verkligen gjorde slut på älgarna där." "Det var ett bra slut jag var ute efter.". Med detta ansåg man att det enda som saknades var vissa specialeffekter. Man gjorde en testversion där man lade in en enda rymdscen som var snodd. Den var faktiskt inte illa. Så nu väntade man på specialeffekterna; som aldrig kom. Nu var filmen dock 24 minuter. Men samtidigt som man ansåg att filmen var färdig så saknades det något mer. Massor av frågor som behövde svar och man vidareutvecklade filmen.

I augusti tog man en helg och spelade in dag tre och fyra. Det var nu en månad sedan man filmade senast och alla aktörer var tillgängliga. Hösten ställde dock till med lite problem. Antalet regniga dagar ökade och med det även antalet myggor. Myggorna var ingen direkt favoritorganism och följde med hela vägen tills filmen var färdig; undantag vintern. Dag fyra gav nya problem när Joel Vemdal som spelar en nyckelfigur blir sjuk och måste stanna hemma; till följd av dag tres ihärdiga regn. Man blir tvungen att använda en ersättare och sedan dubba in hans röst; vilket skulle visa sig bli rätt så komiskt. Historien ändrades också när man inte han göra färdigt dag tre helt; det blev för mörkt. Dag tre blev också den enda lugna dagen i hela filmen. Efter dag fyra spelade man in två scener till med några dagar mellanrum. En scen där Fred Andersons rollfigur introduceras och en scen där en av rollfigurerna bli mosad. Efter detta så hände ingenting mer. Det fanns inga fler idéer för hur det skulle fortsätta och fortfarande inga specialeffekter. I stället lade man ner mycket tid på Fred Andersons korta våldsfilm Just Killers.

1999 satte man dock igång igen. Detta åter igen efter det att efterfrågan på filmen blev hetare; tack vare Fred. Man tog en dag i januari och spelade in en slutscen; dag fem. Tyvärr gjorde man fel i början så att datumet syns i bild. Därmed var tre timmars arbete helt förstört. Upprörda över resultatet tog men en kvart och spelade in en ny slutscen utan datumet; tyvärr med mindre förklaringar till slutet och betydligt kortare. Sedan tog det en månad till innan något mer hände. Slutscenen utomhus skulle göras och med enbart tre personer så begav man sig ut till skogs. Det var riktigt kallt, minst 20 minus, och det blev mörkt snabbt. Man gjorde dock en kort saabscen och fick en någorlunda idé hur slutet skulle vara. Någon vecka senare stack man ut i skogen igen för att göra om scenen. Nu var man fyra personer och det gick bättre. Nu tyckte man att man var klar.

I mitten av mars gick Pierre Toresson ut på isen utanför huset där han bor. Med sig hade han en toffla. Genom att placera den närmare kameran och sig själv lång borta så skapade han en effekt av en jätteälg. En scen som uppskattades och man ville genast ha med den i filmen. Dock saknades några scener till den scenen vilket han spelade in i slutet av april.

I början av 1999 kom man över den utrustning man behövde för att få till datoreffekterna. Ett program testades där man kunde göra 3d-grafik. Efter många försök kunde man slutligen komma fram till att programmet hade bristningar och man skrotade allt man gjort. I stället testade man ett nytt program vilket gav väldigt bra resultat. Nu var det bara att göra scenerna. Men då var det redan sommar.

Så kom ett nytt problem. Man var tvungen att göra om dag fem igen. Ljuset och frisyrer stämde inte och stridsmomentet blev enbart 7 sekunder långt. Det ville man ändra på. Tagningar blev i det stora exakt lika dan som de "misslyckade". Men nu var det jämnare och man hade mer rutin på vad som skulle göras. Vissa personer som inte varit med på ett tag kom också fram här; Joel Vemdals karaktär var en av dem. När klippningen gjordes använda man vissa delar ur de gamla tagningarna. Detta för att ge intrycket av att det var fler vid inspelningen. Man godkände resultatet och kunde gå vidare. Temperaturen låg nu kring 5 minus; vilket gjorde det lite lättare för aktörerna. Vilket man kanske ser i filmen.

I början av april åkte man ut till en fabrik för att spela en scen man ville ha med i början. Nu hade fler personer blivit involverad i projektet. Fred Anderson fick bl a hjälpa till att filma och spela några bakgrunds-karaktärer. Detta var samtidigt som han utvecklade filmen Ninja Mission 2000. Scenen skulle även täcka en logisk lucka i slutet av filmen. För att förklara slutet på dag fem gjorde man ett tillägg som spelades in i maj.

Nu tog man en liten paus. Man ägnade två månader åt att testa datoreffekter och lära sig olika hjälpprogram. I juni spelade man in en scen man ville ha med i början; vilket var ännu en logisklucka-scen.
I juli var datorscenerna i stort sett klara och det enda man väntade på nu var filmmusik som man beställt. Som ni kanske vet använder man redan använd musik. Den musiken skulle inte komma förrän i augusti. I juli gjorde man även om kryoscenerna. Tidigare var det bara Pierre som låg i karet. Nu var det fyra. En inspelning som tog 3 kvällar att göra. En person till lades till i teamet när detta gjordes. De som gjorde scenerna minns den med skräck. En av de mest otrevligast scener som gjorts inom SFaO.

Ytterligare några scener skulle läggas till innan började klippningen. En dag i augusti stack man ut igen i skogen och gjorde några extra scener till dag ett. Även här för att slippa några logiska luckor. Samma kväll gjorde man den absolut sista inspelningen; detta var inomhus. Nu var allt kamerajobb klart. Nu ville man ha ett slut. Det skulle ta fyra dagar, innan premiären, innan man kom på hur man ville ha det och gjorde det. Under den tiden, inte enbart de fyra dagarna, samlade Pierre Toresson på sig massor av konstiga ljudeffekter som han behövde för att klippa ihop filmen. Även dialoger, scener där radiomeddelanden hörs, spelades in. Oftast visste personerna som läste in meddelanden inte om var det var för. Det gjorde ingenting ansåg SFaO. När allt förarbete var klart så tog det fyra dagar att klippa ihop allt; plus en dag för musik-dubbning. Totalt blev det en film på 57 minuter. Klippningen var en "kamera till video"- klippning. Vilket kan sägas är mycket jobbigt. Måste också tillägga att om det inte vore för Fred Anderson nyfikenhet på filmen så hade det nog tagit längre tid att göra den.

Den 22 augusti 1999, över ett år efter att man börjat filma, visades filmen för en liten grupp människor i Östersund och alla ansåg det att filmen skulle visas på Jamtfilmens dag den 28. 

Med det så var historien om Älgigen slut. En trea planeras. Men vad den handlar om vet vi inte. Planer på en öken finns. Men vart finns det en öken här uppe? Tofflorna dyker givetvis upp igen.

Scenupplägget - därför gjorde vi det

Man skulle kunna tro att man använt sig av givna riktlinjer när man gjorde filmen. Men så är inte fallet. Första scenen som gjordes spelades nästan in sist. Man ville verkligen eliminera logiska luckor och vidareutveckla rollfigurerna. Det som styrde hela grunden är dock när man får träffa älgexperten. Runt detta har resten av historien byggts upp. Slutscenen från t-42 gjordes i januari. Sedan var det bara att fylla ut resten. Vilket skulle bli rätt så besvärligt. En av karaktärerna hade opererat foten vilket gjorde denne oförmögen att agera stående. Isscenen med jätteälgen gjordes mest på skoj. Men blev så pass bra att man beslöt att använda den. Detta gjorde i sin tur att man var tvungen att göra om dag fem lite. Framför allt dialogen. Det var denna dialog som gjorde att man var tvungen att göra skåpscenen på rymdskeppet. Man glömde bort att säga en sak. Denna sak nämner de då. 

Filmen spelades inte in i kronologisk ordning. Detta gjorde möjligt att lägga till och utveckla historien vidare. Det var meningen att filmen skulle sluta efter det sprängda röret. Men av någon anledning ville man ha mer. Den tredje och fjärde dagen är egentligen samma dag. Men på grund av mörker och oväder så blev det två dagar. Vädret påverkade fortsättningen av filmen. Pilotscenen med Fred gjordes före kontakten med moderskeppet. Scenen där en blir mosad gjordes efter scenen med Fred. Det blir rörigt men när scenerna var färdiga var det som att lägga pussel. Allt gick ihop ändå.  Joels skada i slutet som spelades in i januari påverkade också den scen där han blir attackerad. Man valde att göra en scen där han blir attackerad. Den gjordes främst för att han inte var med i någon vinterscen. Men till slut gjordes det en sån också och då var han med. Så det blev mer kaka på kaka. Slutet var dock inte klart förrän några dagar innan klippningen var klar. Detta berodde på att vi inte visste hur den skulle sluta. Att man valde att spränga planeten hade det varit tal om ganska länge. Men varför? Det var meningen att Leos karaktär beordrar förstörelsen efter en fråga av experten. Men han var inte närvarande vid klippning och man beslöt att D. Art skulle göra ett inhopp. Vilket kanske gav scenen en mer komisk effekt. Den sista scenen var det faktiskt Leo själv som styrde till viss del. Det fanns något som såg ut som en slutscen och skulle fungera som en slutscen. Men Leo ville utveckla sin figur lite till. Man skulle få sig en tankeställare om vem han egentligen är. Dessutom skulle den tillfångatagna älgen få vara med en gång till utan att riktigt vara med. Lite väl komplicerat. Men banade väg för en trea.

Så inom sex år kommer nog nästa.