Cuba, Karibiens pärla!

Jag vet inte riktigt varför vi bestämde oss för att resa till Cuba men en sak är i alla fall säker, jag ångrar inte att jag reste dit. Denna sällsamma plats har otroligt mycket att erbjuda, inte bara det elände som dagstidningarna vill få oss att tro att Cuba består av. Ta bara sådana exempel som öns historia och dess unika natur eller varför inte det fantastiska klimatet.

Vi hade en enorm tur med biljetterna, Always hade Jubileum och vi fick biljetterna till priset av en weekendresa till Köpenhamn. V28-99 bar det iväg med Nova airs Lockheed tri star. Ett flygplan som definitivt sett sina bästa dagar. Resan var lång och trång, dessa charterkärror har näst intill obefintligt utrymme för benen och det kan bli oerhört jobbigt om man inte sitter mot gången så att man kan sträcka på benen när man vill. Efter att ha mellanlandat i Oslo där man toppfyllde planet med passagerare så hade man 11 timmars flygning framför sig. Tala om lättnad när vi slutligen fick kliva av på Varaderos internationella flygplats. Känslan när man kliver genom planets dörr är obeskrivlig efter en sån här långresa, värmen som slår emot en som en het vägg och den förväntansfulla pirriga känslan inför det okända. Hursomhelst så var vi äntligen framme och tullen var i sig en upplevelse. Har nog aldrig genomgått en så grundlig undersökning. En påse med persikor synades noga och misstänksamt av en kvinnlig tulltjänsteman. Likaså fick vi vända ut och in på alla väskor och det tog sin tid. En norrman blev av med alla sina smörgåspålägg som han hade med sig. Väl ute ur terminalbyggnaden möter vi en syn för gudar, hela parkeringen består av en salig blandning av Amerikanska 50-tals bilar samt ryska Lador. Dessa gamla Amerikanska bilar bär sina spår av 40-50 år utan reservdelar men de ryska ser inte bättre ut p.g.a. deras bristande kvalitet. Always reseledare Åke mötte oss, en eldsjäl för Cuba som kunde sin läxa. Bussen tog oss slutligen ner till vårt Hotell I Varadero (Tropical Iris) som var placerat i den gamla delen av Varadero, ett enkelt men bobart hotell. Första dagen så gick vi runt i vår omgivning och sög åt oss av alla intryck, såsom värmen, ljuden, gatulivet, människorna och badstranden. Badstranden är magnifik och är faktiskt nästan folktom om man jämför med Medelhavets överfyllda badstränder, vattnet är skiftande I turkosa nyanser och alldeles kristallklart och korallsanden är av finaste kvalitet. Största besvikelsen var nog maten, men så är det också en bristvara på Cuba. Inga kulinariska upplevelser här inte, man blir lätt trött på övergrillad kyckling och svarta bönor som serveras överallt, men det finns dock undantag såsom langust (hummer). Tvärt emot vad som står I alla turistbroschyrer så är dock maten billigast I Varadero, där kan man äta en middag för 3-7 USD på de flesta restauranger då är det betydligt dyrare I Havanna.

 Efter att ha badat ett par dar så började det bli dags för lite utflykter, vi åkte med en endagstur till Havanna som inledning där vi fick möta en något sliten men vacker stad. Vi besökte allt från Hemingways favoritbarer till Jose Martin monumentet och turen visade sig vara oerhört prisvärd, ett bestående minne som etsat sig fast är de överfulla ”kamelbussarna” som man ser I stor omfattning här I Havanna. En kväll så gick vi på en slags karneval liknade show där man för tio dollar fick äta ett Cubanskt smörgåsbord och sen se själva showen med dans och sång I många olika former.

 En liten utflykt som vi gjorde på egen hand var att åka ut till Ambrosiagrottan I Varadero, en plats där indianerna utfört hedniska riter en gång I tiden. Det finns gott om abstrakta indianmålningar på väggarna här inne och tusentals fladdermöss hänger I taket. På tillbaka vägen därifrån så stannade vi till vid ett av lyxhotellen som ligger lite avsides från det riktiga Varadero. Där fanns en liten parkanläggning med Flamingos och stora ödlor m.m. Vi såg även en vild kolibri här. Men den klart häftigaste utflykten som vi gjorde var till Pinar Del Rio och Vinalesdalen. Tidigt på morgonen så fick vi ta inrikesflyg från Varaderos lilla inrikesflygplats. Planet, en rysk Ant2 från slutet av 40-talet gick fint utan en massa onödigt trams som säkerhetsbälten och så. Och man fick även tillfälle till att komma fram och spaka själv mellan Cuba libre drinkarna som serverades ombord. Väl framme I Pinar Del Rio så fick vi se en liten lokal Romfabrik där man fick provsmaka och handla deras produkter. Sen gick turen vidare till en Cigarrfabrik och därefter till den minst sagt storslagna Vinalesdalen. I Vinalesdalen besökte man b.l.a. en tobaksbonde en stor grotta med en invändig flod som man fick ta en båttur på, sen så fick vi se Cubas största konstverk målat på en bergssida. Slutligen så kom vi till staden Vinales där vi fick en del tid för oss själva. Affärerna var de tommaste jag sett I mitt liv, men staden hade en speciell charm.

 Det var med sorg som man lämnade Cuba, tiden ville inte räcka till helt enkelt. Och jag tror att jag kommer att resa hit fler gånger I livet, det är så mycket kvar att se och uppleva på denna plats att det kommer räcka för flera månaders vistelse. Summeringen är att två veckor på Cuba bara räcker till en förnimmelse av vad Cuba har att ge.