Waecicu

     
  • Torsdag 25 mars

    • Efter frukost, te och bananpannkaka, ger vi oss ut för att köpa blus. I en av de första butikerna hittar vi en i rätt färgställning men fel kvalitet. Efter flera butiker hittar vi två st möjliga alternativ, den ena kostar 15 000 och den andra 39 000. Vi får båda för 50 000. Åter till hotellet för att prova, och för att kolla upp om frukt kommer att ingå i middagen eller om vi ska handla det på marknaden. Vi packar om för att kunna lämna en del av bagaget på hotellet, och lämnar tvätt. Kl 11 ska vi gå ut och äta bakso inför avresan kl 12.
    På morgonen har Börje fått en kontakt, som erbjuder båtresan till ett lägre pris, och med avresa den 26, men han väntar på att träffa kaptenen och besiktiga båten innan han förhandlar. Kaptenen dyker inte upp, så han besiktigar Yusufs båt och skriver kontrakt. Båten är stor, påstås ta 15 passagerare, så vi kan ta med ytterligare några passagerare om vi hittar några. Yusuf och hans kapten följer med för att visa ett bra bakso-ställe. Tyvärr har det stängt för dagen. Eller av brist på vatten. Eller för att det kändes så. Yusuf ordnar en bemo till ett ställe in mot stan, där vi alla äter. Bakson kostar här 2 500 och vi betalar för Yusuf och kaptenen, som nu 'adopterat' oss. De hjälper oss att köpa frukt och bär våra inköp tillbaka till hotellet. Efter en stunds väntan blir det bemo ner till båten som tar oss ut till 'Paradisön'.

    Tjugo minuters båtresa för oss till en enslig sandstrand med bungalows i bambukonstruktion
    och synbarligen inga andra boende än hotellpersonalen. Varje rum för två i sin egen bungalow, med uppmurad mandi vid sidan, ingång inifrån men öppen mot himlen. Välordnat område med sopade stigar kantade med stenar. På några ställen är stenarna trädfossil som vi läst ska finnas i trakten.Över huvud taget prydligt och välhållet, rejäla träd som ger skugga och däremellan plantor av bananer, agave, euphorbia och annat.
     
     
    Egentligen borde dagboken ta paus här ett par dagar för bad och vila, men födelsedagspartyt måste väl med först.
    Det börjar med att Börje och flickorna kommer till vår bungalow och sjunger 'Ja må hon leva', överräcker egenhändigt plockat grönt med lite blommor i ,och en present inslagen i tidningspapper och gröna blad, en slags muslimsk kalender enligt uppgift fast ingen kan förklara funktionen. Arif fotograferar, både med egen kamera och med vår, vi har engagerat honom att ta bilder med vår kamera under kvällen.Alla har sina vackraste sarunger på sig, även Arif som fått låna en av Börje.

    Vi vandrar bort till 'matsalen' som är en betongplatta med tak över, höga bord och plankbänkar. Vi blir visade till en mindre 'matsal' intill, en indonesisk variant. En upphöjd plattform med tak och låga bord för att sitta på golvet. Vi kommer uppenbarligen för tidigt, men vi har en skvätt kvar av whiskyn, så vi beställer glas, får först tumlare, sedan dricksglas.  Så småningom också det som kallas juice här, div. frukter, avocado, banan osv körda i mixer.  Till slut kommer maten. En nära meterlång fisk, barracuda, grillad över öppen eld är det första som kommer fram. Så kommer riset, ett stort fat med nötkött i en sås, typ gryta, lättkokta grönsaker i sås och en stor skål med soppa innehållande ungefär samma grönsaker. Som kronan på verket en sockerkaka. Allt framdukat på en gång.

    Här har man tydligen lärt sig att krydda för turistgommar, för allt är jättegott, och allra bäst fisken, kanske för att den bara smaksatts med salt och röken från grillelden. Till och med sockerkakan är fullt OK, eljest har vi ju lärt oss att bakverk är indonesernas sämsta gren. Yusuf är med och arrangerar bilder, sitter med och äter, och gör sitt bästa. Värden på stället kommer också klättrande över räcket och kysser på kind (båda). Festen avslutas med att var och en fotograferas från 'sin bästa sida'. En del sarunger har nämligen en mer färggrann sida, som ska bäras framtill eller baktill beroende på om man är man eller kvinna. När vi går till våra bungalows regnar det för fullt. Längs stigen lyser marschaller som små fyrar, meterhöga bambustolpar där den översta sektionen, c:a 3 dm, är fylld med lysfotogen, som lock ett kokosnötskal med veken trädd genom ett rör.
     
     

  • Fredag 26 mars

    • Bad, lite försiktigt solande och vila i hängmattan. Färskvatten levereras i 40 l plastdunk kl 17,30-18 varje dag. Det hämtas från en djup brunn ett stycke upp i skogen. Vatten till toalettspolning får vi hämta själva i havet med hink. Elverket, som ligger några hundra meter bort, skall ge belysning (10 W) inne i bungalowen och på verandan mellan kl 18 och 22, men vår room-service förklarar att man har problem med generatorn. Första kvällen kommer den igång efter ett par försök, nästa dag är den igång nästan hela dagen, men sista kvällen frår vi en osande fotogenlampa, som vi placerar i mandin över natten.

    Elinstallationen är svår att beskriva, men vi dokumenterar den med kameran. Frukost, te och bröd med ägg eller friterade bananer serveras mellan 6.30 och 9, lunch kl 14 och middag 19. Till lunch fisk/bläckfisk, ris och grönsaker, Till middag ris/nudlar, grönsaker och kyckling, samt fruktsallad. Te till alla mål. Hela inkvarteringen till det facila priset av 30 000 Rp per dygn inklusive båtresa från och till Labuhan Bajo. Man har e-mail, stationerad i Labuhan Lombok. Därifrån faxas det till Labuhan Bajo.

    Transporterna på ön sköts med en 'gödselkärra' på gummihjul, med plats för 6-8 vattendunkar och med mänsklig dragare mellan skaklarna, oftast i trav, utom i motlut, där han får ta i ordentligt.
    Vi lånar en utriggarkanot och paddlar längs stranden. Det är svårt att hålla kursen, den tunga trästocken uppför sig inte alls som våra lätta kanoter, mera som en oljetanker.Man får ta i för att ändra kurs, och sedan ta i igen åt andra hållet. Så det blir lite sick-sackande, men ingen risk för kantring.
    Det är antagligen träätande myror som varit framme, en del bjälkar ser ganska ihåliga ut här och där. Regnet har för det mesta haft en förmåga att komma när vi inte har har behövt vara ute i det. Eller om det bara känns så, det regn vi fått på oss har ju varit varmt och skönt. Liksom havsvattnet. Här är det väl Sydkinesiska Sjön som bjuder på minst 28-30 grader.I alla fall varmare än barnbassängen i badhuset.  Salt och klart. Någon snorkling blir det inte, fast utrustning finns att hyra. Vi har väl inte den rätta förmågan. Efter några dagar här har vi hunnit ifatt oss själva och börjar så smått vänta på nästa etapp.
    Arif far in till Labuhan Bajo med eftermiddagsbåten på lördag för att kunna gå i mosken  på söndag morgon.
     
     

  • Lördag 27 mars

    • Se fredag.