Kuala Lumpur
 
  Naturligtvis har vi precis lyckats somna till, när ett glatt 'Good Morning' förkunnar att det är dags för frukost. Det är fortfarande mörkt, och vi befinner oss någonstans över Andamanska sjön. Vi landar i KL i rätt tid, får gå av vid utrikesterminalen, och åka förarlöst tåg till inrikesterminalen där utgångarna finns. Passkontroll och tull går snabbt, men vi ser inte skymten av Börje när vi kommer ut. Vi letar efter den uttagsautomat som enligt Visa:s hemsida ska finnas här, men hittar ingen. Stället är för stort och kartorna för schematiska. Vi växlar i stället till oss 375,20 MR för 1000 SEK.

Efter en stunds väntan dyker B upp, De lokala kommunikationerna är tydligen inte i samma klass som de internationella. Vi ska först åka buss, sedan lokaltåg. Bussen forsar fram längs sex- och åttafiliga motorvägar, jättelångt för oss lantisar, och kommer så in bland kvarter efter kvarter av skrotupplag. Det finns mer än korrugerad plåt som rostar i det här klimatet. Rätt som det är är vi framme vid en av lokaltågets stationer, åker några hållplatser med det, och får så bära packningen kanske 500 m till Hotel City, som ligger vid en fyrfilig enkelriktad genomfartsgata. Bilarna signalerar ilsket åt oss när vi försöker korsa gatan, först i efterhand upptäcker vi trafikljusen, och att vi gått mot röd gubbe. B är inte så hemmastadd i KL, utan går före och rekar så vi ska slippa bära packningen onödigt långt. Men hans lokalsinne tycks fungera.

I hotellfoajen möts vi av 'julpynt' inför en indisk högtid, Deepavali eller något sådant, men det är svalt och skönt. Vi får rum 301, som visar sig ligga 4 trappor upp, riktigt kämpigt, för K som tar trapporna. C-O satsar på hissen, som tar knappt tre pers med bagage. Vid första försöket vägrar den starta och signalerar överlast, andra försöket lyckas. Rummet är stort, har västerländsk dusch och toalett, och luftkonditionering, ligger mot den fyrfiliga gatan. Ovanför fönstret sitter en grön skylt 'Kiblat' med en pil. (Nödutgång?). Utanför fönstret finns en 15 cm bred avsats, f ö bara fyra våningar slät fasad ner till gatan. Vi hoppas slippa använda nödutgången.

Efter dusch och vila samlas vi kl 2  för planering av resten av dagen. Önskemål: fotoaffär för att skaffa batteri till K:s kamera, Twin Tower och TV-tornet, orkideparken. Det övriga gänget utom Karin bestämmer sig för att ta taxi till tornen, medan vi satsar på ett 'varuhus' ett stycke ner på gatan. Där skiljs vi från Karin som inte tycker det motsvarar hennes definition på varuhus, utan i stället tar sig till orkideparken. Vi hittar ett par fotobutiker, men ingen har batteriet vi söker, 'det finns ingen marknad', så vi ger upp och bestämmer oss för att äta. Vi har sett en restaurang, men var det en halvtrappa upp eller ner? Vi gick upp, och hittade en annan restaurang än den vi sett tidigare. Den här var mera 'malaysisk' Vi bestämmer oss för 'Nasi Goreng Ayam'. Den är hot, och räkorna är små och oskalade. Deras sönderbrutna spröt går ju inte att sortera bort, så K får ett irriterande minne i munnen av måltiden. Pris 3,50 MR/ port., c:a 10  SEK. Ett foto av ägarfamiljen vid ett av borden väcker en del uppståndelse. Kan det muslimska förbudet mot avbildning gälla i andra sammanhang än religiösa? Vi  tar oss tillbaka till hotellet och kojar tidigt. K vaknar på natten med huvudvärk av den onödigt tjocka och hårda kudden, letar reda på den uppblåsbara hemifrån och somnar om.

 
KL, de ofärdiga skyskrapornas stad