Hisar´s
  Vi har inte förmått oss att gå på toaletten, den såg inte tilltalande ut, så när vi kommit i land efter drygt elva timmars resa börjar det pocka på lite. Den beställda transporten ska ha mera betalt än överenskommet. Tjafs, tjafs igen, det börjar bli för mycket nu. Inga överenskommelser hålls, man försöker hela tiden pressa ut mera pengar av oss. Vi stannar till vid ett mathak för frukost, lyckligtvis har det en hygglig mandi. Mera tjafs, tjafs när vi ska åka och inte får sitta som vi vill. Vi är tolv i två åttasitsiga bilar, men somliga i gruppen tycks inte kunna förstå systemet. Man har naturligtvis fyllt upp bilen med andra passagerare, som man vill placera på mellersta stolsraden av någon anledning. Vi stannar tre gånger längs vägen för paus och mat, och innan vi kommer fram till hamnen i Parapat har B varit tvungen att betala ytterligare, fast uppgörelsen gällde hela vägen. Så humöret är inte på topp när vi går ombord på båten till Pulau Samosir, en dryg halvtimmes resa ut i Danau Toba. Framme vid fyratiden. Vi kommer till Hisar's Guesthouse på Tuktuk, udden med alla hotellen. Rummet är halvskapligt, om man inte är rädd för stötar, elen är hemsk. Mandin är indonesisk, det finns ett litet fack för tvålen, men varken hylla eller krokar att ställa saker eller hänga handdukar och kläder på, vare sig i mandin eller i rummet. Mat får vi så småningom, även om beställningarna (skriftliga, en bok för varje rum!) schabblas bort och det tar tid. Man har kanske vant sig av med att ha gäster, åtminstone så många som tolv på en gång. Man tycks ha otillräckligt med både glas och porslin, för man måste diska efter dem som fått mat först innan de sista beställningarna kan effektueras.

Vi blir erbjudna, och accepterar, en 'barbeque' följande kväll, gris åt oss och fisk åt Arif, och när familjen konfererat en stund, kommer man och ber om förskott för att kunna åka till marknaden och köpa fläsk. Det är att leva ur hand i mun.

Vi har dragit lott om rummen när vi kom. Vårt 'hus' ligger alldeles vid vattnet, Ruth och Lisbeth får ett 'Batak Loft' på branten ovanför med en trappa upp till verandan, en liten glugg till dörr, och en trappa ner till mandin.. Nopps hamnar ochså i ett loft första natten, men flyttar sen ner i marknivå.
 
 

En förvirrad frukost. Det tar längre tid att få fram ett glas varmt vatten än ett glas te. Är toast + egg detsamma som sandwich with egg? Vissa saker finns på menyn, andra kan man beställa ändå. Trots att vi skriver beställningarna blir det fel, och inte blir det bättre av att nästan alla pratar i munnen på varandra. Men vi är väl kanske för griniga, för lite indonesifierade. Vi lever ju, och behöver inte svälta, vi har det bra.

Kl 9.30 är det avgång till kyrkan, med värdinnan i spetsen, uppklädd i bästa stassen. Uppklädda är också övriga kyrkobesökare som passerar oss på vägen, till fots eller på motorcykel, speciellt håruppsättningarna är fantastiska. Kyrkan är en gulmålad 'lada' ute på ett fält, ett krucifix på väggen över altaret, en kristusstaty i ett hörn, några bilder på väggarna, en orgel till vänster. Männen har en bänkrad med plats för två-tre pers längst till vänster, övriga 2 x 4-5 + 1 x 2-3 är för kvinnor och där är så gott som fullsatt, i männens rad finns flera bänkar tomma. Mässan inleds med körsång av en kör bestående av fyra män och 25-30 kvinnor, ledd av en kvinna. Kort klockringning, psalmsång, också den ledd av en kvinna, som läser versen före och sedan dirigerar sången. Tre präster i gröna skrudar officierar. Vi antar att man säger till när menigheten skall stå upp, falla på knä, sätta sig, och vi följer deras exempel utom när de faller på knä. Nästa psalm känner vi igen, 'O store Gud'. En fjärde präst(?) predikar utan manuskript, vi förstår inte ett ord, men fascineras ändå. och menigheten ler ibland. Mitt under predikan kommer en ung man in, går mittgången fram och säger något till en kvinna på andra bänk, som reser sig och går ut. Under tiden gör prästen uppehåll i predikan. Under nästa psalmsång blir det offergång, hela församlingen går fram, bänkrad för bänkrad, till altaret, där det står två korgar. Det visar sig att längst bak måste det ha varit trångt, det är många som kommer. Där sitter även mammor med  spädbarn. Bredvid K sitter fem unga flickor, som följer med i psalmboken och bibeltexterna. Den som sitter närmast har slagit upp gudstjänstordningen. Ibland blir de lite fnissiga. Psalmsången är ljudlig. Det blir en kollekt till, då skickas korgarna runt i bänkarna.

På hemvägen kollar vi priser på internet i ett guesthouse, det kostar 55 000 Rp för en timme på söndag, vi berättar att normalpriset är 15 000/ tim, men det hjälper inte. Vi funderar på att göra en tvåtimmars resa till Siantar, som har billigare uppkoppling, men bekvämligheten tar över. Det finns ännu en uppkoppling på Tuktuk, men den är ännu dyrare. Senare går vi tillbaka till det första stället, men våra första försök till anslutning misslyckas. B försöker i stället, och kommer in direkt. Han får bl a ett mail från sin son Markus, som berättar att han blivit tvungen att avbryta sitt livs stora seglats. Han har ju planerat länge, och startat ett par gånger, men haft otur och måst reparera gång på gång. Nu 'ligger båten bland de andra vraken' och Markus är på väg hem till Huså. B blir väldigt tagen av det här medelandet, och upprepar gång på gång "stackars Markus". Vi förfriskar oss medan vi väntar, gör sedan ett nytt försök och kommer in. Vi är klara efter 36 min och räknar med att betala för 40 min. pojken räknar och räknar, kollar med prislistan och räknar igen, begär sedan 24 000 , lite mer än för 20 min.

På hemvägen köper vi ett batiktygstycke för 31 000. K testar badvattnet, som känns kakalllt efter oceanens varma vatten, men det är nog egentligen varmare än en svensk badsjö. Man får klättra ner på halvt genomrostad och slemmig badstege, och det är djupt, man bottnar inte, det enda man känner är vattenväxterna som slingrar sig om benen. Så det blir ingen lång simtur. Vattnet är så klart att bottnen syns tydligt trots djupet, och en av pojkarna på stället försöker fiska med ljuster och snorkel, men får ingenting. Då har småpojkarna som metar utanför vårt rum bättre tur. De agnar med krossade gröna blad. Metrev med sänke och krok, som de kastar ut och drar in mot stranden. De får decimeterstora mörtliknande fiskar. Ett par portionsstora fiskar bärs också bort till köket. Det gröna betet kommer sig av att fiskens normala föda tycks vara alger som den betar på stenarna.

C-O har haft problem med magen på natten så han tar tabletter och tar det lugnt på fm. Em känns det bättre, och efter internetandet så pass bra att han vågar delta i BBQ:n , som visar sig bestå av hårdstekt, delvis svartbränt fläsk i bitar, med fett och svål kvar.
Soppan är en osaltad buljong med rostad lök i,och utöver riset bara en enormt het sås att doppa köttet i. Det har regnat litet på em så någon grilleld har vi inte sett, stekandet har troligen skett i köket, och vi sitter i 'matsalen'. Drickan, som nog är tänkt som avslutning, består av 3 liter palmvin. Efter en försiktig avsmakning ber vi om vatten att skölja munnen med. B, Kenneth, Gerhard och några till kämpar tappert under glada tillrop om 'väl ingångna raggsockor' och dylikt, lyckas väl också till slut, men då har C-O fått bryta pga magproblem. Så småningom kommer också fruktsalladen, bananer, ananas, papaya och kokos, som vi äter två och två på samma tallrik.