Hajk
  När vi vaknar slår regnet fortfarande på taket, men vid halvåttatiden har det lättat, och det är nästan så solen tittar fram. C-O längtar hem. Det är ovanligt lugnt utanför, inte ens Gerhard och Karin, som brukar vara tidiga, hörs av. När vi kommer ut är de övriga på väg till "Panorama Cafe'" för frukost. Vi har planerat en tur till Prapat  på fm och beställer frukost hos Hisar's. Vi får dubbel portion bröd och ägg mot vad vi beställt, men äter ändå upp det. Uli berättar att hon lagar till ubi, som vi såg skördas häromdagen, och vi går in i köket för att få se hur det går till, tar kort. Ubi, eller maniok, innehåller ett gift som förstörs vid upphettning, vilket här betyder att bitar av roten friteras i olja, länge. Resultatet blir ganska gott, man får doppa bitarna i salt eller soja.

De andra kommer tillbaka, och det blir tal om hajk upp i bergen från Ambarita. Arif har adressen till bussföraren från i går, och går för att ordna transport. Max pris sätts till 50 000, och han är snabbt tillbaka, det skall kosta 40 000. C-O:s mage protesterar efter den stabila frukosten, så K följer med på hajk.Siv har åkt till Prapat för att posta över 100 julkort. Chauffören är snart på plats, och vi kommer iväg, sex st  + Arif.

Efter komplettering av matsäcken med kex och fyra ynkliga bananer ger vi oss iväg. Efter några hundra meter försvinner stigen in i växtligheten, och jag börjar oroa mig för att shorts kanske inte var lämpligt klädval, men jag är inte ensam om shorts, och blir det taggigt får jag väl vända. Några hundra meter längre fram passerar vi några kvinnor. Sedan börjar klättringen, stigen går i sicksack, den är smal och med stora stenar på sidorna att hålla i , annars får man ta hjälp av växtligheten. I början kommer vi förbi små odlingar. Det blir svettigt och vi tar små pauser, efter en halvtimme en lite längre rast för intag av vatten, kex och banan. Vi njuter av utsikten, vi skymtar Tuktuk. Stigen fortsätter på samma sätt uppåt. Det finns glest stående tallar, en del svartbrända på stammen. Efter ytterligare trekvarts vandring är vi uppe på platån, där vi har utsikt över hela Tuktuk, sjön och Prapat. Långt därnere ser vi långa rader av skolbarn på väg hem. Vi slår oss ner i gräset, dricker vatten och äter kex och bananer. Bakom platån är en sänka, och på branten på andra sidan växer tät skog. Kenneth fortsätter över sänkan och en bit upp i skogen, medan vi övriga samlar krafter inför nedstigningen. Vi har en timme på oss ner till byn och transporten när vi börjar nedstigningen. K tar täten. Strax innan branten börjar hörs röster, och vi möter de fyra kvinnorna med vandringsstavar, den första, gråhåriga med sin packning på ryggen, de övriga bär packningen på huvudet. Den andra ber om vatten, men när Kenneth lämnar över sin flaska tar hon inte emot, utan säger någonting till den första, som tar fram en flaska och dricker ur den. Sedan håller de fram den så Kenneth kan hälla över i den, c:a en ¼ liter. Vi skiljs med ett "Horas", och breda, betelröda leenden.

Bitvis är det halt på stigen, man får ta vara på de stenar och gräsrötter som finns för att få fotfäste, men det går bra. Lisbeth har hala skor och halkar några gånger. Ett stycke längre ner möter vi 4 yngre män utan bördor, de är mer tystlåtna. När vi är nästan nere trampar Lisbeth fel och försvinner ner i buskarna och rullar runt. Som tur är är slänten bara 1½- 2 meter, det blir bara några skråmor, och hon kan klättra upp på stigen igen via några stenar. Vi kommer till byn precis i rätt tid, bussen står och väntar. Vi har haft uppehållsväder hela tiden, bara lite lätt dugg, men på hemvägen börjar det regna. Vi åker den smalare vägen längs kusten hem. Trots vädret tar vi ett bad. Sedan tilltar regnet, och det håller på hela kvällen och natten, precis som dagen före. Det regnar in i mandin.
 
 
 

De andra har fått yoghurt på "Panorama", så vi följer med dit, det kanske hjälper C-O:s mage. Han beställer 'Plain', vi övriga med frukt, och när vi fått vårt meddelar man: "Sorry there is no plain yoghurt" Vi sitter ute med utsikt över sjön, men plötsligt börjar det blåsa, parasollet måste fällas ihop.

Efter frukost tar vi båten in till Parapat. Det är inte marknadsdag, så det är ganska tomt på torget, några fruktstånd bara. Vi börjar med en fotoaffär, och köper ett par filmrullar. Fortsätter affärsgatan, raggas upp av en skolflicka, som ber att få träna engelska. Hon har tre kamrater i sällskap, men de är lite mer blyga och tystlåtna. Det är tydligen allmänt så att eleverna får i uppgift att ta kontakt med turister för språkträning. Vi har ju kommit till Prapat för att shoppa, och när vi går in i en butik väntar flickorna utanför. Men köplusten är försvunnen. När vi talar om att vi bor hos Hisar's , säger flickan att det är hennes släkt, och Uli är hennes 'Grandmother'. Hennes familj är 'poor', det har vi ju hört förr, det verkar inlärt. Vi uppsöker en parkbänk och visar våra fotoalbum för att få samtalsämnen. När vi skiljs, och undrar om de missat lunchen för att prata med oss, vill hon att vi ska bjuda henne, men vi säger adjö och går tillbaka längs affärsgatan, utan att det blir några inköp.


 

Vi går in på grönsaksmarknaden, men även där är det ganska tomt. I ett hörn ser vi en slaktare som styckar kött. När vi kommer närmare placerar han ett hundhuvud överst i kötthögen, det är alltså hundkött han styckar. Frågar om vi vill köpa, priset är 20 000 per kilo, billigare än nötkött. Vi avstår.
 
 
 
 

Återstår bara att ta båten tillbaka, vi köper bananer och marquisa (Genipa?) och går ombord. Tvätterskorna vid stranden har det besvärligt, vinden ligger på och vågorna slår in över avsatsen där de står och skrubbar sin tvätt. Det blåser rejält under återresan, båten får sänka farten, men eftermiddagsregnet uteblir.

När vi kommer tillbaka är Hans dålig, de har ätit fisk till lunch, och redan på hemvägen fick han kräkas. Framåt kvällen är även Ruth och Monica dåliga. Vi packar för hemresan och gör upp räkningen med Hisar's. Vi har skrivit upp allt vi ätit i en bok, men vi vet inte priser på allt. Papa Hisar, som vi tidigare nästan bara sett spelande kort med Mama Hisar, ska fixa räkningen, men han höftar till priser lite på måfå. Den som har bäst reda är Uli. Vi betalar räkningen, den är inte helt orimlig även om vi får betala dubbelt upp per person mot övriga, vi har nog ätit fler gånger. Siv har beställt en sista massage av Arif på kvällen, halv elva är han klar. Blåsten tilltar under kvällen och natten. En rejäl duns på taket antar vi är en kokosnöt. Mitt i natten slocknar lamporna, och på morgonen är det strömlöst. Träd har blåst över ledningarna, och hela ön är utan el. Det har också blåst omkull träd över svingården uppe vid 'ladangen', så där springer grisarna lösa.