|
Den 22 oktober 1992. SSR har inkallat till extra landsmöte på hotell Nordkalotten i Luleå med anledning av den nya regeringens samlade sameproposition, nr 32.
- Allvarliga ansikten, besvikelse, resignation, ilska…
- Vi har blivit lurade som så många gånger förr.
- Den här proppen är ett rättsövergrepp!
Många talare känner sig kallade att säga sin mening på landsmötet. Det kortaste och mest uttrycksfulla inlägget svarar Olfof Johansson från Tåssåsens sameby för.
- Det här är en bra proposition, säger han och håller upp trettiotvåan. Den kan användas som dokumentation för hur Sverige behandlar samerna. Men den är helt värdelös som bakgrund för åtgärder att stärka våra rättigheter…
Plötsligt lämnar han talarstolen, går raskt fram till en dörr, öppnar den och kliver ut, sätter en tändare till propositionen. En eldflamma slår upp. Det är knäpptyst i salen medan propositionen brinner.
Huvudtemat i propositionen är det efterlängtade svenska sametinget. Men propositionen har ett tillägg också och det är detta som upprör sinnena så våldsamt. Det handlar om jakt- och fiskerätter på mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Markerna betecknas i propositionen som statens. De ska nu indelas i områden "där i princip alla får lösa jaktkort för jakt på småvilt." Också fiskerätter ska upplåtas.
Men när blev staten ägare till markerna ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen?
- Staten saknar lagfart på marken och kan inte åberopa fastighetsförvärv på mark av denna typ, skriver professor Bertil Bengtsson, f d justitieråd, som har varit referent i det stora Skattefjällsmålet. Enligt utslaget i målet finns det starka skäl att anta att samerna - i varje fall i de nordligaste fjällområdena - betraktades som ägare til fjällen åtminstone fram till 1700-talets mitt, närmast på grund av urminnes hävd. Men bortsett från detta har samefolket dessutom ensamrätt till jakt och fiske här uppe på renbeteslanden. När rennäringen mot slutet av 1800-talet var hårt trängd avvittrades (avskildes) nämligen dessa områden "till samernas uteslutande begagnande". Denna rättighet som finns bekräftad i renbeteslagen 1928 och i rennäringslagen 1971 gäller, även om markerna skulle anses tillhöra staten.
Med ett penndrag har nu ensamrätten helt enkelt konfiskerats utan överläggningar, utan någon som helst kompensation…
Hur kan en regering som påstår sig vilja värna om äganderätten tillåta sig ett sådant intrång i samernas rätt till egendom?
- Andra gruppers intressen måste också tillgodoses, framhåller man.
Men det argumentet håller inte, eftersom samerna har förklarat att de visst inte vill ha fjällen för sig själva. Det är bara så att de själva vill sköta upplåtelsen av sina jakt- och fiskerätter. Och det måste ju betecknas som ett rimligt krav.
En uppenbar fördel är att riskerna för störningar i renskötseln kan minska om samerna sköter upplåtelserna.
I ett brev till jordbruksministern har SSR framfört dessa synpunkter. SSR har till och med föreslagit att samebyarna eller sameföreningarna som upplåter jakt- och fiskerätter ska diskutera prissättningen med länsstyrelserna. - Samerna är samarbetsvilliga. Varför nämns inte SSR:s brev om jakt- och fiskerätterna i propositionen? Det är obegripligt, man vet inte vad man ska tro… Är det meningen att samerna ska framstå som ogina?
|
|
