|
Det var mycket sällsynt att samer som hade skatteland vägrade att ta emot en nybyggare. Men när det hände under senare hälften av 1700-talet, brukade de lokala myndigheterna inte låtsa om protesten. De meddelade bara samerna att de också i fortsättningen hade rätt att fiska och jaga på den mark de betalade skatt för! Därmed fick de låta sig nöja. Det var så lätt att trampa samernas rätt under fötterna. Samerna visste inte att de kunde vädja till högre myndighet, om de ansåg sig orättvist behandlade.
Svenska nybyggare lät sig inte avspisas så lätt. Bland dem fanns det män som till och med förstod att utnyttja rättsmaskineriet för att skaffa sig orättmätiga fördelar. Striden om Lappträsket i Arvidsjaur är ett exempel på detta.
Vid Lappträsket fanns en same som hade tvingats ta emot ett par nybyggare på sitt skatteland. Nybyggarna inkräktade gång på gång på hans fiskevatten, och häradsrätten dömde dem till böter.
Till slut kom nybyggarna på idén att bygga en kvarn i bäcken som rann till Lappträsket från Ålaträsket. Därmed skulle de slå två flugor i en smäll, dels få egen kvarn, dels också få en kvarndamm som skulle fungera som en effektiv fiskfälla.
Samen insåg faran och vände sig till häradsrätten, som krävde att kvarnen skulle rivas. Men tiden gick, och nybyggarna fortsatte lugnt både med sitt kvarnbygge och sitt olagliga fiske.
Flera ting hölls om kvarnen. Nybyggarna sökte stöd hos länsstyrelsen, men häradsrätten fäste inget avseende vid länsstyrelsens utredning. Rätten höll fast vid sin dom, eftersom den ansåg att nybyggarna med fördel kunde bygga sin kvarn vid ett annat vattendrag i trakten.
När kvarnen var färdig stod nybyggarna återigen inför rätta. Den här gången hade de med sig ett intyg från länsstyrelsen som visade att deras kvarn skulle få stå kvar på försök. Motiveringen för beslutet var att nybyggarna behövde kvarnen för sitt jordbruk. Kvarnen påstods inte ha något med fisket att göra.
För att stödja jordbruket sköt länsstyrelsen samernas rätt åt sidan! Det var en överraskning för häradsrätten, som inte fann någon annan utväg än att på grund av "besynnerlige omständigheter" uppskjuta tvisten, eftersom den måste granskas av högre rätt.
Någon ytterligare granskning av ärendet tycks aldrig ha ägt rum. Kvarnen fick stå kvar. På ett senare ting ansökte nybyggarna om att få sänka Lappträsket en aln för att på det sättet vinna bete för tio kor. Den sänkningen skulle totalförstöra samerna fiske. Det var alla överens om. Men häradsrätten gav ändå sitt tillstånd, eftersom jordbruket ansågs viktigare än samenäringarna. Det hade ju länsstyrelsen visat genom att ge tillstånd till kvarnen. Domen avkunnades år 1785, och den blev vägledande.
Överallt där nybyggarna ansökte om att få dämma vattendrag och dika ut sjöar offrade man samernas fiske. Samerna trängdes undan och blev i många fall så gott som rättslösa gentemot nybyggarna.
|
|
