|
Den proposition som ger de svenska samerna ett sameting hindrar dem från att förfoga över sin ensamrätt till jakt och fiske i renbeteslandets åretruntmarker.
På många håll i världen har undanträngda urbefolkningar börjat få tillbaka sina förlorade rättigheter och i vissa fall också sina landområden. Ett aktuellt exempel finns i Finland: där arbetar en statlig kommitté på "att återbörda till samerna äganderätten till deras förra marker och vatten, nuförtiden statens skogsmark." I Sverige förödmjukar man samerna genom att ta ifrån dem en urgammal rätt! Det är stötande för rättskänslan. Sameministern inser inte detta.
- Vi har inte tagit något från samerna, hävdar han. De har ju fortfarande rätt att jaga och fiska i området.
Man tycker sig höra eko från 1700-talet. - När nybyggare olovandes slog sig ner på lappskatteland och innehavaren protesterade, brukade han viftas bort med beskedet:
-Du har fortfarande rätt att jaga och fiska på den mark du betalar skatt för. (Se "Svikna löften")
På den gamla "goda" tiden fick samerna lov att låta sig nöja med sådana oförskämdheter. Dagen samer försöker bjuda motstånd. De vill ha sin rätt! Så snart proposition nr 32 offentliggjorts hade de största sameorganisationerna sin strategi klar: De accepterade förslaget om att ett sameting skulle inrättas men förkastade propositionen i övrigt, åtminstone tills ett sameting hade hunnit diskutera den.
Samerna är kompetenta och välorganiserade. Men en minoritet utan maktmedel kan aldrig hävda sig gentemot en majoritet. Därför är det mycket viktigt att de lagar som slår vakt om minoriteternas intressen efterlevs.
I lappmarkerna är fritidsjägare och fritidsfiskare mäktiga intressegrupper. Tänk så många röster de representerar! Vad betyder några tusental samer? På 1700-talet var det lätt att trampa samernas rätt under fötterna. Det är chockerande att upptäcka att tiderna inte har förändrats.
|
|
