Trots att många dödförklarat oss, så vill jag ändå tala om - VI LEVER ÄNNU!
En del människor menar att vi är resterna av en primitiv folkspillra som är dömda att gå under. Vem är det då som dömer oss? Är det välmenande demokrater, insatta antropologer eller vetande teknokrater? Främst av allt är vi dömda av dom som upplever oss som hinder i en så kallad "utveckling" som vi borde förstå att deltaga i. Främst av alla är det dom som velat och fortfarande vill åt vårt land.
Vi samer är en av alla jordens urbefolkningar. Över hela världen har urbefolkningar gått under, dödats, skingrats eller sugits upp i den "upplysta" världen.
300 miljoner är vi idag, vi som hör till urbefolkningarna i världen. Det finns saker som skiljer oss åt men i grunden är allt sig likt. Vi har inte fött arméer eller mutat in marken. Alla har vi levt i små samhällen.
Tänk vilken tur för oss att främlingar kom och "upptäckte" oss. Något annat de upptäckte var att det fanns rikedomar i våra marker. Dessa håller de fortfarande på att ta. För pengars skull skövlar de allt. Deras begär har ingen gräns.
Många av oss lever idag på marker som är lönsamma exploateringsobjekt. Dessa rikedomar vill man utvinna utan att behöva bli beskylld för brott mot mänskliga rättigheter. Men till varje pris ska de utvinnas. Detta pris har "vildmarkerna" och dess folk alltid fått betala.
Jag ber till Skaparen att världen ska vakna upp och inse att det inte kan fortgå på det här sättet. Vi har nått till den punkten där solens sken blivit skadligt, vattnet inte går att dricka och skövlingen av skog gör att renens betesmarker krymper allt mer. Mycket kraft går idag åt till att förklara för andra varför vi är här, varför vi envisas med att tala vårt språk och varför vi inte vill ge upp våra liv.
Kolonisatörerna talar om vårt land som sina. De talar om markerna och vattnen som statens resurser. Det vilda i skogarna och fjällen ser de som rikedomar som skall utnyttjas "optimalt". De betraktar vårt hemland som sitt. Problemet är bara att vi aldrig har sålt det. Vi ärver inte marken av våra förfäder. Vi lånar den av våra barn.