|
| O, Du, vars anlete är föremålet för min tillbedjan, vars
skönhet är min helgedom, vars boning är mitt mål, vars lovprisande är mitt hopp, vars
försyn är min följeslagare, vars kärlek är orsaken till min tillvaro, vars
omnämnande är min vederkvickelse, vars närhet är min åstundan och högsta strävan,
Dig bönfaller jag att icke förvägra mig de ting Du har bestämt för de utvalda bland
Dina tjänare. Förse mig då med denna och den kommande världens goda. Du
är i sanning alla människors Konung.
|
|
|
