Skeppshistoria
från
Lars-Inge Gustavsson
ekolodet studsade vi ca 20 ggr innan vi blåste och gick upp
En annan var när vi var på KFÖ i Härnösand och gick Fi-ubåt.
Då gjorde vi bl.a. vänjningsövning, d.v.s. tre ubåtar gick på linje och mellan dessa gick minsvepare och kastade skarpa sjunkbomber.
Speciellt när de kom lite för nära så manometrar och andra mätare drabbades av spruckna glas.
Vi gjorde under denna övning 12 dygns u-läge på raken. Inte så dåligt med en gammal Drakenbåt.Delfinen tror jag det var.
KFÖ i Härnösand hösten 1975. Under denna övning var det en av ubåtarna som skulle skjuta en
skarp torped för att visa lokalbefolkningen vad man setter sina skattepengar på.
Denna klickade så man fick gå ner efteråt och oskadliggöra den. Pinsamt.
Samma KFÖ gick vi upp längs Ångermanälven ända upp ovanför Kramfors.
På vägen blev vi omåkta av ett gäng Spica, alla inkl. vi gick med släckta lanternor, det var en maffig upplevelse.
Främst för tanten i den lilla butiken som helt plötsligt fann sig invaderad av flottister flera mil upp längs älven.
Vi lastade torpeder vid ett sågverk däruppe.
En gång hade vi en torped som startade inne i torpedrum.
Det var nog det djävligaste vi var med om på den båten, tror det var Delfinen, möjligen Springaren.
Jag hade tur som stod nära luckan till manöverrummet. Jag hörde ett konstigt ljud som ett kraftigt
hostande och såg att det hände något med torpeden som var på väg att vinschas in i tuben.
Snabbt hoppade jag till manöverrum och slog igen luckan.
Det var ett djävla oväsen i torpedrum och efteråt såg torpednissarna ut som dom var sprutmålade med svart plakatfärg, helblank.
Bara ögonvitorna lyste. Dom berättade att torpeden gick hela distansen innan motorn stannade och
det stod en kvast med fotogen, tryckluft och vatten rakt igenom torpedrummet från revolvermagasinet.
Vi hade att göra i tre skift de kommande dygnet med grovrengöring eftersom kommendören skulle ut och åka med oss nästa dygn.
Den båten blev aldrig mer helt ren. Man blev alltid skitig på kläder och händer hur man än rengjorde. Vi åkte på flottbesök till Lubeck våren -76.
Det blev en riktig röjarresa. Har aldrig varit med om något liknande. Allt skall man inte berätta i detalj.
Vintern 1975-76 blev kall. Hårsan, Berga och Muskö frös så vi ombasade till Pinan.
Dit kom vi men fick nästan genast dra till Göteborg och Nya varvet eftersom även Blekinge skärgård frös till.
Vi kom dit i jan-feb och låg där några veckor. Jag kommer inte riktigt ihåg om det var på denna resa som vi råkade ut för en ordentlig storm.
Kan ha varit en annan gång. I alla fall så hade vi tagit oss till Lysekil tillsammans med Älvsborg och en annan U-båt, troligen Vargen eller Bävern?
Det blåste upp och vi skulle gå till Göteborg. Fiskargubbarna stod och skakade på sina huvuden och tyckte att flottister var ena dumma djävlar
som skulle ut i full storm. Dykningsförbud gällde p.g.a. att ingen räddning kunde ske om något skulle handa.
Vi kom alldeles utanför Lysekil när all personal i tornet utom tredjeofficeren drogs ner. 3:O hade utstigningsdräkt på sig och sjöng for full hals.
U-båtarna krängde 70 grader från lodlinjen och en kille jag känner som var på Älvsborg sade efteråt att U-båtarna
rullade så att vågorna rullade över tornen som sakta reste sig och lade sig på andra sidan, därefter bara vatten, så kom
tornet upp igen och över på andra sidan, därefter vatten igen o.s.v.Enda gången jag var sjösjuk.
Vi satt på durken med fötterna mot skottet och spydde och garvade om vartannat. Vi försökte förtöja
långsides med Älvsborg inne i Gullmarsfjorden (tror jag) men trossen gick av så vi fick gå inomskärs till Nya Varvet.
Efteråt fick vi skrubba och rengöra eftersom batterier hade läckt över.
Om du också har en historia att berätta så hör av dig till
THE SWEDISH SUBMARINE SOCIETY