Historia

Svarteborgs socken är beläget i hjärtat av Bohuslän i Munkedals kommun. Kommunerna i dess nuvarande form tillkom genom instiftandet av 1862 års kommunallagar. Tidigare styrdes socknarna av prästerskapet genom sockenstämman där prästen var ordförande och hade utslagsröst. Ända sedan forntiden hade socknarna samlats under härader som utgjorde enhet för rättsväsen och förvaltning. Svarteborg ingick i Tunge härad som förutom Svarteborg också omfattade Håby och Foss socknar.

Namnet Svarteborg lär enligt gammal sägen ha sitt ursprung från att den av kung Rane på Raneborg försmådda drottningen av Hud stormade och brände ner den borg som låg där Svarteborgs kyrka nu är belägen. När hon red ifrån dess svarta och rykande ruiner skall hon ha yttrat ”Hittills har du hetat Raneborg, men hädanefter skall du kallas Svarteborg”.

En mera trolig förklaring är dock att det adelsgods som i 1573 års jordbok benämndes Svarte slogs samman med den närbelägna gården Borg, varefter den då uppkomna gården fick namnet Svarteborg.

Svarteborg bestod ursprungligen av Svarteborg, Aspång och Tose socknar där Aspång socken bestod av bygden runt Aspång och Långevall medan Tose socken omfattade de södra delarna av nuvarande Svarteborg, dvs områdena kring Dingleslätten samt Åhs och Backa som numera tillhör Bärfendal socken.

Tose kyrka, som lär ha legat på den skogsklädda kullen vid Tosemarken, förstördes under slutet av 1600-talet och ungefär samtidigt upptogs både Aspång och Tose socknar i Svarteborg. Tose socken användes dock i jordeboken (fastighetsregistret) ända fram till 1885.

Befolkningsutveckling

Folkmängden i Svarteborg, liksom i hela Sverige, ökade kraftigt under första hälften av 1800-talet. Den främsta orsaken till detta är troligen att barnadödligheten sjönk i takt med att de medicinska kunskaperna gick framåt. Den nedåtgående befolkningskurvan under den senare delen av samma århundrade har däremot flera samverkande orsaker, de flesta relaterade till förändringar i jordbruket, som var socknens dominerande näring. De viktigaste torde dock vara att användandet av maskiner i jordbruket ökade, utvinnandet av nya åkermarker genom svedjebränning minskade i omfattning samt att den omfattande exporten av havre och ägg till Norge nästan upphörde då fraktsjöfartens utveckling skapade möjligheter för norrmännen att importera billigare havre från USA.

Samhällsbildning

Under 1700-talet och tidigare bodde folket i byar, främst för att kunna hjälpa varandra vid överfall av rövarband och dylikt. Så även i Svarteborg. Genom lagstiftning om storskifte 1749, enskifte 1803-1807 och laga skifte 1827 lades de sedan medeltiden solskiftade och starkt uppsplittrade jordlotterna samman i allt större brukningsenheter. Åtgärderna var en förutsättning för en modernisering av jordbruket men medförde samtidigt en upplösning av den gamla bygemenskapen då många flyttade sina bostadshus och ladugårdar till det markområde man blev tilldelad.

I Dingle by genomfördes storskiftet 1763. Gårdarnas bebyggelse var vid denna tidpunkt koncentrerad till det område där Lantbruksskolan nu är belägen. Enskiftet genomfördes 1827, samma år som det lagstiftades om nästa jorddelningsreform. Laga skifte av gårdarna i och runt Dingle genomfördes först på 1850-talet. Då fastställdes de rågångar (gränser) mellan gårdarna som i huvudsak fortfarande gäller.

Svarteborg, med kyrkan i centrum, var socknens medelpunkt. Här fanns sockenstugan, där alla stämmor hölls, sockenmagasinet, sockenbiblioteket, skolan och gästgivaregård med skjutsstation.

Den mest framträdande delen av Svarteborg under 1800-talets andra hälft var Tosedalen söder om Dingle som samtidigt hade tre lanthandlare. Axel Andersson och A Olsson på Östeby, grevarna Cratz vid Skogen på Östeby och Edvard Jacobsson på Lågum. På Lågum fanns även huvudpoststationen för Dingle med omnejd.

Någon samhällsbildning i egentlig mening förekom inte i Svarteborg socken förrän järnvägen tillkom i början på 1900-talet. Det fanns inte heller någon industriell verksamhet. Det var bönder, torpare, hantverkare och fattighjon som bebodde socknen. Den första industrin i Svarteborg är troligen Svarteborgs Mejeri som grundades 1887. De äldsta, ännu i gång varande, industrierna torde vara Olssons Mek Verkstad som startades av Johan Olsson i Hällevadsholm 1915 och Davidssons Cementgjuteri som bildades 1925 på Aspång.

Kommunikationer

Vägarna fram till 1800-talets slut bestod av landsvägar, häradsvägar och byvägar. Landsvägen hade i stort sett samma sträckning genom Svarteborg som nuvarande Europaväg 6 har och kallades även Kungsvägen då den förband storstäderna Göteborg och Oslo med varandera. Utmed landsvägar och häradsvägar fanns skjutsstationer med möjlighet för resande att byta hästar före vidare transport. Vid dessa fanns också ofta gästgivargårdar med möjlighet att få ett mål stärkande mat och övernattning om så önskades. I socknen fanns endast tre skjutsstationer, Svarteborg, Skåneröd och Folkesberg.

Järnvägens tillkomst ökade kraven på tillfartsvägar. Trettiotre år efter att sockenstämman i Svarteborg första gången behandlade sträckningen av en framtida järnväg genom Bohuslän startade byggnationen av "Bohuslänska längdbanan" den 1 mars 1900. Många förslag behandlades under de efterföljande åren om att färdigställa nya järnvägslinjer som skulle korsa Bohusbanan men endast sträckan mellan Smedberg och Lysekil kunde realiseras. Istället tog den nya tidens trafikmedel, bussen, över anslutningstrafiken till järnvägen.

De första bussarna stationerades i Dingle 1921. Det var två, med den tidens mått, mycket stora fordon som kunde ta tolv passagerare. I rask takt efter att Bohusbanan färdigställts planerades nya vägar från Dingle till Kville, Hedekas och Bärfendal. Det nuvarande nätet av tillfartsvägar var fullt utbyggt först i slutet av 1940-talet.

Släktforskning

Mina anfäder kommer från huvudsakligen från Svarteborg med omnejd. Då mitt intresse för mina rötter vuxit sig allt starkare med åren har också engagemanget för att nedteckna dessa vuxit i samma takt. Har Du intresse av att ta del av min antavla klicka här Antavla.

Min databas över befolkningen i Svarteborg med kringliggande socknar rymmer för närvarande drygt 25.000 personer och kommer att utökas till ca 35.000 under det närmaste året.

För att hantera den stora mängden information har jag valt släktforskningsprogrammet Min släkt som jag tycker är ett väl fungerande program som är både användarvänligt och flexibelt. Vill du också pröva programmet så använd ovanståene länk.

Det finns ganska mycket information att hitta på nätet som kan vara till hjälp i Din släktforskning. Prova gärna någon av följande siter:

Nättidningen Rötter

Föreningen Släktdata