Plöstlig kunde jag inte andas,mitt hjärta slog fortare och fortare,jag visste inte vad som hände.En stor känsla av oro och rädsla började komma.Jag visste inte vad jag skulle göra.Gick ut till balkongen för att kunna få luft,men det hjälpte inte,gick ut till torget där vi bodde, för att jag hade tappat kontrollen och det hjälpte inte.Jag tänkte nu skall jag dö.Det ville jag inte göra, jag har ju min familj, min fru min dotter. Sedan ringde min fru till akuten och de skickade en ambulans. Efter några rutinkontroller fick jag veta att jag inte skulle dö som jag trodde.Det var inget fel på hjärtat.Jag kommer ihåg att jag fick något lugnande och det hjälpte.Men jag tänkte vad var det som hade hänt mig.I samma år fick jag några attacker till som slutade också med akutbesök.

Detta hände för 10 år sedan, nu är jag 37 år och för bara några månader sedan bestämde jag mig för att söka hjälp.Nu har jag gått till en Psykolog några gånger och detta har hjälpt mig att förstå mer om min sjukdom.Detta har hjälpt mig att kunna kontrollera mig bättre när jag får en panikattack.Så det är aldrigt sent för att börja en behandling.

Och det viktigaste "GE INTE UPP".