När jag såg alla dörrar stängas bakom mig blev jag mycket rädd. På en gång började jag känna obehag och små symtom på
panikångest. Det var mitt första möte med Psykologen som skulle behandla mig med KBT. De första 2,3 dagarna gick ut på att berätta om mig själv. Detta
för att psykologen skulle förstå bättre vem jag var och vad hade jag upplevt i mitt liv. Jag började med att berätta om mitt uppväxt, min familj, skolan, kompisar, mina problem då. Efter detta fick jag veta att min
barndom var inte alls trygg. Sedan pratade jag om min första panikattack, 1988 som om det vore idag.Det är ganska svårt för mig att förstå varför jag tappar kontrollen nu. Tidigare än 1988 hade jag aldrig upplev
panik, inte ens i stressade situationer. Nu har det gått 7 veckor sedan jag började med behandlingen och jag märker stora framsteg.
Som till exempel tidigare och under 12 år, hade jag ett behov av att andas djup flera gånger om dagen (kanske hyperventilerade jag) som ett sort "lufthunger" .Men
efter att jag fick lära mig att andas med mage och få in luft genom näsan har den här ovanan försvunnit mer och mer.I behandlingen ingår också hemuppgifter, det är några blanketter där man skall fylla i hur man mår,
om man har fått någon panikångest symtom och hur stark man har upplevt den. Nu vet jag och förstår att om jag får en "Panikattack" då skall jag inte dö. Det är bara en misstolkning av dem reaktioner som kroppen ger
när man blir rädd. Den rädslan som i vanliga fall ska hjälpa oss ur svåra situationer.
Som ni ser KBT fungerar!!!
|
