Knösta bönhus historia:

Hälsingtuna Lutherska Missionsförening  1919 - 1994

En återblick på Hälsingtuna Lutherska Missionsförenings 75 -åriga tillvaro byggd på protokoll, kassaböcker, anteckningar och brev.

Utdrag ur första protokollet fört den 26 juni 1919:

"Ett missionsmöte hölls den 26 - 27 juni vid Hellséns loge i Västerå."
Mycket folk voro samlade, många komna cycklande och meddelst hästskjuts. Till mötet vore predikanterna Jakob Bodell, Per Bergström och evangelisten Joel Karlsson komna. Den andra dagen ävenså närvaro av prosten G Svärd Forsa.
Under högtiden framkom önskemål om att bilda en missonsförening, vilket också blev beslutat. 
Föreningen skulle bära namnet HÄLSINGTUNA LUTHERSKA MISSIONSFÖRENING.
I föreningen inskrevs följande personer:

Johannes och Britta Svensson Hallsta
Jon-Erik och Selma Hallin Hallsta
Olof och Theresia Nilsson Knösta
Per och Helena Nilsson Knösta
Mårten och Kristin Jonsson Narsta
Olof och Kerstin Wixner Västerå

Föreningens styrelse skulle bestå av fem ledamöter:
Ordförande Erik Persson Hallsta
Sekreterare Johannes Svensson Hallsta
Kassör Jon Erik Hallin
Övriga ledamöter Olof Wixner och Erik Nilsson

Beslöt att vid dagens andra möte med närvaro av prosten G Svärd tillika ordförande i Norra Hälsinglands Missionsförening ordna med medlemskort och stadgar. Denna historiska händelse för Västerbygden avslutades med läsandet av Johannes evangelium 10 11-16 samt gemensamt bönemöte och som avslutning sjöngs Natael Beskovs psalm; "Ditt verk är stort, men jag är svar och lätt till jorden böjes. Mig arme i din tjänst dock tag om så din kraft upphöjes"

Utdrag ur protokoll fört den 27 juni 1919 med prosten G Svärd om föreningens första stadgar:

§ 1.

Föreningens uppgift och ändamål är att efter den nåd Herren kan få giva, söka befrämja en levande kunskap om Gud och den han sänt, Jesus Kristus enligt Guds i bibeln uppenbarade ord och i full överensstämmelse vad vår Lutherska bekännelse därom vittna.

§ 2.

Som medlemmar i föreningen antages var och en i orten boende person som nitälska för Kristi rikes befrämjande.

§ 3.

De penningar som inflyta vid kollekter, medlemsavgifter må i första hand användas till yttre mission, ävenså inre mission om så medlemmar bestämmer. Styrelsen skall sammanträda på ordförandens kallelse så ofta som omständigheter påkalla.
Slut på citat.

Kollekterna under dessa högtidsdagar uppgick till kronor 185:-. Beslöts att till yttre mission sända 100:- och till Lappska mission 50:-
Predikanterna J Bodell, P Bergström och J Karlsson delade på kronor 13,50:-.
Bröd och kaffe hade kostat 7 kronor. Alltså en behållning av 15 kronor till föreningen.

Så var verksamheten igång i den nystartade föreningen och som regelbundet träffades var fjortonde dag kl 18.00 hos Olof Persson i Hallsta. Ofta lästes några betraktelser av Rosinius också sjöngos  några sånger. Varje samvaro avslutades med bönestund.
Det bestämdes också att under vinterhalvåret när vägar vore farbara ordna med missionsmöten i Knösta skola under medverkan av Knut Björk Hudiksvall. Gåvoauktioner och missionsföredrag förekom också och kyrkoherde Matsson medverkade ofta och gärna.

Utdrag ur protokoll fört den den 9 oktober 1920:

"På förslag av ordföranden väcktes en fråga om att en kommitte av 3 stycken fruntimmer skulle ombesörja fester och dylikt. Denna fråga godkänndes och fruntimren befunnos vara Kristina Olsson, Kerstin Wixner och Helena Nilsson. 
Så var då mansdominansen naggad i kanten.

Kassaboken förtäljer att under föreningens första år insamlades 398 kronor och 62 öre.
Utgifter under året 240 kronor och 8 öre.
Till yttre mission hade sänts 50:-. Predikantarvoden 9,50:-
Hästskjuts för kyrkoherde och predikanter 3,25:-
Övriga pengar sparades för en bönhusfond.

Även om Knösta skola användes för föreningens möten och sammankomster fanns en längtan efter ett eget hus.
Den 26 november 1922 beslöts att det skulle byggas ett missionshus.
Erik Nilsson Knösta som var närvarande på detta sammanträde lovade att mot 50 kronor upplåta tomtplats för detsamma. 
Huset skulle byggas i Knösta.

Byggnadskommitten bestod av:
Olof Persson, Jon Erik Hallin, Johannes Svensson, Olof Wixner och Mårten Olsson.

Nu antogs också nya stadgar för föreningen och husets ändamål.
Eftertanke och stor försiktighet präglade denna byggnadskommitte och styrelse. Det bestämdes nämligen att huset uteslutande skulle tillhöra föreningen. 

"Om föreningen upplöstes och om någon eller några inte förmår uppehålla verksamheten så skall full betryggande säkerhet finnas i huset för de personer som däruti ikläda sig borgensförbindelser. Vidare får ej föreningen upplösas så länge några medlemmar kvarstår och vilja uppehålla verksamhet enligt dessa stadgar. Sker upplösning så utbjudes huset först åt åbor. Kan inte överenskommelse ske skall huset säljas."

Slut på citat från protokoll den 26 november 1922.

Nu började en intensiv tid. Från Åkerströms i Västerå köptes en gammal byggning för 850:-.
Dörrar och fönster för 100:-. Arbetskostnaderna till två arbetare Norman och Karlsson 100:-
Tillsammans kostade huset under tak 5061 kronor och 99 öre.
Gåvor och en lista från hela socknen ger 1100;.
Ett lån har tagits i Sparbanken på 5000:-

År 1924 var huset färdigt för invigning.
Sekreterare P Bergström förrättade invigningen.Med var också Knut Björk Hudiksvall.
Nu hade man också införskaffat en orgel. Kollekten under invigningen inbringade 193,88:-
Predikanterna Bergström och Björk fingo 4 kronor vardera för sin medverkan.

I Hög tjänstgjorde Kyrkoherde Heleni som ofta var behjälplig med verksamheten. Räntor och amorteringar känndes betungande och kontanter är det smått om. 
Fortfarande finnes inget inget elektriskt ljus i bönhuset men den 11 December 1926 är det invigning för det elektriska ljuset. Ytterligare ett lån på 1000:- kronor finnes nu i Sparbanken.
Året 1926 finns en kassabrist på 49,20 kronor.

Syföreningen arbetar flitigt. Man samlades varje vecka under vinterhalvåret i olika hem. Ofta satt man och nålstickade täcken som sedan lottades ut vid auktionerna.

Förutom de nämnda predikanterna som besökte missionsföreningen må nämnas Hjalmar Bergström och Johan Bodell som oförtrutet arbetade med söndagsskola och juniorarbetet där de visa hart när outtröttligt tålamod.

1938 anställdes två nya predikanter i Norra Hälsingland, Pelle Olson Färila och Andreas Boutz Hudiksvall. Den senare kom att betyda mycket för vår förening. Alla har vi våra goda varma minnen av farbror Andreas.

I slutet av 50 talet och hela 60 talet bryter en fin tid in i Knösta bönhus.
Stora barn och ungdomsskaror dras till bönhuset.
Söndagsskolan samlar många elever ävenså juniorföreningen. Ungdomssekreteraren Rudolf Andersson är till stor välsignelse. Även så våra anställda predikanter i kretsen, Sydolf Hillergren, Henrik Markgren och Lennart Persson ej att förglömma.
En tid vi ville ha åter. 

Från minnenas skattkammare lyfter vi fram bibelstudieveckor tillsammans med Börje Vikström och Hjalmar Söderström.

Knösta missionsförening har alltid haft gott samarbete med Hälsingtuna församling.
Vi minns prosten Gustav Rask och kyrkoherde Harry Freyschuss som också tillägnade Knösta en egen psalm. Hur minns vi inte hans mäktiga sångröst när han sjöng:
"Ängsliga hjärta upp ur din dvala", denna psalm som han tillägnade oss i Knösta. Vår nuvarande kontraktsprost Bo Johansson har vi kontinueligt samarbete med vilket mycket uppskattas.

Någon som vi minns med vemod är kontraktsprosten Nils Vestberg. Han var ju själv en som av vår bygd och nötte sina barnskor i söndagsskola och juniorarbetet här i bönhuset.
Vi som var med här för 2 år sedan vid hans sista predikan på bönhuset minns hur gripande han berättade om hur han alltid burit med sig minnet från bönhusets fondkors. Han uppmande oss hur viktigt det är att veta var vi har våra rötter och fästen att återkomma till efter livets irrfärder.
Vi tackar alla som tjänat här och lyser frid över deras minnen som ej längre finns bland oss.

Hälsingtuna Lutherska Misionsförening har idag några intensiva arbetsår bakom sig. 
Här har borrats brunn, här har isolerats och målats och nu finns här både varmt och kallt vatten i mängder. En uppsnyggning av hela huset har skett och alla som är här idag kan ta del av och glädjas åt. 
Det mesta har skett på ideell väg men ändå har det dragit med sig stora kostnader.
Glädjen är stor att många finnes som i likhet med föreningens första stadgar söker främja en levande kunskap om Gud och den han sänt och nitälskar för Kristi rikes befrämjande.

I Galaterbrevet 6 9-10 läser via om att göra vad gott är medan vi hava tillfälle. 
Varje människa som längre eller kortare tid får leva här på jorden har sina tillfällen. 
Det gäller dem som levt före oss, människan idag, liksom kommande släkten. 
Oändligt många tillfällen har Gud givit sina troende och kämpande barn i en förening som fyller 75 år. Gud allena vet hur vi använt dessa tillfällen.
Då vi nu jubilerar i vår gamla förening så låt oss komma ihåg hur angelägna våra förfäder var att  samlas kring ordet och bönen. Låt detta bli även vår angelägenhet. 
Tillfällena fly snabbt förbi.
Så har nu denna verksamhet genom Guds nåd och hjälp fortgått i 75 år under mycken svaghet och brist. Vår bön är att den alltfort får vara till välsignelse.
Låt oss stå trogna i våra uppgifter så att när evighetens ljus lyser på våra gärningar och liv vi må kunna bestå inför vår herre och Gud.

Historiken sammanställd  inför föreningens 75 -års jubileum av  ordföranden Naemi Ohlsson Ilsbo den 27 juni 1994.

Åter till hemsidan