Jössehäringar

"Jössehäringen är den mest typiske
representanten för landskapet Värmland.
Han är trygg och säker i sitt uppträdande,
vill gärna raljera, vara lustig och elak.
Han skräder inte orden
och även om de ofta är uttalade som ett skämt,
kan det ligga bistert allvar bakom.
Jössehäringen är alltid underhållande i sitt sällskap.
Ingen kan ljuga och berätta en historia som han...
Men under allt detta ligger vemodet och lurar.
Det kommer över honom som en ulv,
när han går i ensamhet.
Han överfalls av grubbel över tillvarons gåta.
Men så fort han träffar kvinnfôlk är melankolin borta.
Sådan är Jössehäringen."

Ett ordspråk som jössehäringar gärna lever efter är annars:
" Dâ årner sâ å årner dâ sâ inte sô kvetter dâ"

Några klokt valda ord

Dä vettä fanken ôm di inte klarer å dätta mä å fare te månen,
när en klarer tå å göre onger när dä ä stupmört mä så trôbbige verktyg.

ôm en rektit tänker ätter ä dä allt e okrestligt litta ti en lever.
Men tänk va länge en ä dö...

Fôlk sôm kaster schlängkysser ä inôt skogen för late.
Värmländsk visdomsvink

Värmländska limerickar

En pigg transvestit uti Väse
på stranden till hustrun hörs fräse':
"Ta av dig all stassen
och göm dig i vassen,
ty här ser du en som vill klä' se!"

En dräng å e piga frå' Stömne
di bôsa i höet å sömne
Plötsligt hon sa':
gi' dej uta'
för bena minne har dômne!

Dumt fôlk
Gustaf Fröding

Å gubevars för dumt fôlk
Att en annan, sôm inga lärdom har,
int allti ä sôm en ska, d'ä inga unner, men når di,
sôm ska var för mer,
int ä klar i bokstaveringskönsta en gang,
d'ä lett. Te äxämpel dä va en söndassmôra,
sôm ja geck å spanklér på landsvägen.
Da kommer dä en harrkär gånass mä glasyger
för yga å smal å vesen va'n, tocken sôm tocker ä.
"Gudagen, min goda man", sa'n.
"Vet han, vart ja ska gå
för te komma te prästgårn", töckte'n.
"Håja, nock vet ja dä", sa ja.
"D'ä inga kônst te komma dit.
När han ha gått ett litt stôck länger,
kommer han te en väg te vänster,
men den ska'n int gå,
utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel,
där dä tar å te höger, där ska'n gå."
"Mä se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut
ännä sôm dä int skull var klar grejer. "
Mä se, int te vänster, men te höger. Nå vidare da."
"Jo, når'n da ha gått ett stôck te, så kommer'n te e å, å i åa ä e ö."
"Vasa", sa'n. "Å i åa ä e ö", sa ja.
"Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?", sa'n.
"D'ä e å, vett ja", skrek ja, för ja ble rasen,
"å i åa ä e ö, hörer han lite, d'ä e å, å i åa ä e ö."
"A, o, ö", sa'n å dämmä geck'en. Jo, den va nôe te dum den.

Recorded by Djuret