Sandras
Förlossning
Sandra skulle ha kommit den 7:e januari men valde att titta in 2 dagar tidigare.
Jag och min mamma hade setat och kollat i almanackan att det skulle ju vara jättebra om Sandra kom just den 5:e istället så när jag på kvällen/natten den 4:e började få värkar så blev det en liten överraskning.
Hade ont i magen och sprang på toaletten och det tog ett litet tag innan jag började förstå att det var värkar som det handlade om.
Vid klockan 2 så ringde jag förlossningen och de ville att vi skulle komma in och det gjorde vi. Men det blev en liten besvikelse att få veta att jag bara var öppen 2 cm.......
Ont hade jag i alla fall och efter två timmar så fick jag sätta mig i badkaret och det var jätteskönt. Där satt jag i nästan två timmar och sedan ville jag upp. började känna mig som ett russin.
Väl uppe så började jag må jätteilla och satte mig i den fina korgstolen som stod där för papporna.
Naturligtvis gick vattnet just då!!!!
Jag fick reda på att de hade en massa kuddar extra så jag skulle sluta oroa mig för det utan koncentrera mig på bebisen.
Nu skulle de sätta dropp och jag som var spruträdd låg och "ojade" mig mer över den än över värkarna. Och efter det så fick jag en Petidinspruta mot värkarna. Den hjälpte inte ett dugg mot dessa. Men den hjälpte mig så att jag kunde sova den korta minut mellan värkarna.
När klockan var vid 8 på morgonen så skulle jag flytta över till förlossningssängen. Men jag kunde inte ligga på rygg utan låg på sidan med ena benet i vädret.
När klockan närmade sig 9 så började jag få krystvärkar och min barnmorska skulle ha mig att krysta - och jag vägrade...... Det kunde ju göra ondare då! Trodde jag!
Till slut fick de mig i alla fall att göra det och då tog jag i för kung och fosterland. Men jag var på väg att sluta när det brände till. Men barnmorskan garanterade att allt var som det skulle och det var ingen fara.Så ut kom min inte så lilla Sandra klockan 9.09 morgonen den 5:e januari 1989.
4150 gram och 52 cm.
Efteråt bad barnmorskan mig om ursäkt för att hon hade ljugit för mig. Jag hade spruckit rejält men hon var så rädd för att jag skulle sluta krysta om jag visste om det!
