Förr så åt man svenska kräftor, bom faderi å bom faderalla,
och så drack man Bäska Droppar, bom faderi faderullan lej.
Nu så blir det TURKISKA, bom faderi faderullan lej,
HUGG I!
Och HEMBRÄNT dricker man därtill, bom faderi faderullan lej.
SKÅL!

Och kräftor vi äta utan knot, fallera,
mot dåligt lynne skänka de oss bot, fallera.
Ty till var kräfteflicka,
vi en brännvinsnubbe dricka
och det har vi ingenting emot, fallera.
Ty till var kräfteflicka,
vi en brännvinsnubbe dricka
och det har vi ingenting emot, fallera.

Supen den rinner längs strupen fram
den värmer och gör att det fest blir med glam
och äta sin kräfta med smak utav dill
Man kan inte motstå det kräver en till

Dom nubbarna, dom nubbarna är lustiga att ha
Dom nubbarna, dom nubbarna dom vill vi gärna ha
Ej röra, ej röra, nej skala kräftan först
och sedan, och sedan vi släcka ska var törst.

En gång i månan är månen full
men aldrig vi sett homom ramla omkull
Stum av beundran hur mycket han tål
höjer vi glasen och dricker hans skål

Kräfta, kräfta prydd med dill,
och en immig sup därtill,
bröd och smör och ost och sill
och så några supar till.

Kräfta, kräfta prydd med dill,
nu vi får allt vad vi vill.

Kräftan lyser i karotten
och den största finns i botten,
dit ska vi ner,
tills att vi ser
vem som till sist haver fått'en.

Uti glasen finns det vått än
bästa droppen finns i botten,
när den ska ner,
ska botten upp
tills det går runt i kalotten.

Månen speglar sig i krusen,
ombesörjer gratis ljusen
när den går ner,
då går vi opp
och vandrar hem lätt på snusen.

Till kräftklon man tager en sup sup sup,
som letar sig ner i magens djup djup djup.
Och den som börjar tveka,
om detta var en räka,
han tar sig ytterligare en sup sup sup

Kräftan lyser röd och grann i stugan
grannen sitter där och suger ur han.
Hör du gubben,
nu ska på stubben
vi ta den här lilla nubben.