Höstens sista blomma

~Jag är höstens sista blomma.
Jag blev vaggad uti sommarens vagga,
jag blev ställd på vakt mot nordens vind,
röda flammor slogo ut
på min vita kind.

Jag är höstens sista blomma.
Jag är den döda vårens yngsta frö,
det är så lätt att som den sista dö:
jag har sett sjön så sagolik och blå,
jag hört den döda sommarens hjärta slå,
min kalk bär intet annat frö än dödens.

Jag är höstens sista blomma.
Jag har sett höstens djupa stjärnevärldar,
jag skådat ljus från fjärran varma härdar,
det är så lätt att följa samma väg,
jag skall stänga dödens portar.
Jag är höstens sista blomma.

Edith Södergran

Var inte rädd för mörkret

~Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
Ty mörkt är allt, som ljuset 
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där. 
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg † 1965

Gåva

~Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet,
den varar till livets slut.

Ebba Lindqvist


Epilog

~God natt - god sömn önskar jag er,
ni alla vandringsmän.
Vi ska sluta sjunga och skiljas
- vad mer om aldrig vi träffas igen.
Jag har sagt något litet 
och fattigt av det
som brunnit hos mig 
och så snart brunnit ner,
men den kärlek, där fanns, 
ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.

Dan Andersson